Älskar Mission SOS Festivaler
Dar as Salaam!
Dag efter dag reser det rekordstora teamet ner till Dar es Salaam Tanzania! Det har övats drama och dans från morgon till kväll. Man har slipat på predikningar och bett i massor.
Jag är så förväntansfull på vad Gud ska göra! Att få se en hel stad bli berörd av Guds kraft och massor av människor komma till tro!
Om några timmar landar de flesta på kontinentnen som jag älskar. Själv reser jag och min fru ner ikväll och sluter upp med resten av de ca 190 pers starka teamet!
Håll utkik efter nyheter på www.missionsos.org
Vi hörs!!
Ashagre på väg!!
Det är bara att erkänna, bloggen har inte varit vad den har varit sedan jag kom hem till Sverige för snart två år sen.
Det går inte förneka att det är svårare att blogga om ett ganska vanligt liv i Sverige än ett spännande missionärsliv på Afrikas horn.
Att man dessutom lever i en mycket stressigare miljö gör också att bloggandet hamnar längre och längre ner i prioriteringslistan.
Trots ett par försök stt få igång bloggen så blir det alldeles för långt mellan inläggen.
Men när vår älskade pastor och hjälte Ashagre är på väg till Sverige kände jag hur det kliade i bloggfingrarna igen.
Ashagre har lärt mej så mycket om ödmjukhet och tjänande! Han har ett enormt herdehjärta, han är ärlig och osjälvisk. Alla som har träffat Ashagre vet vad jag talar om.
Han har dessutom en stor portion humor.
Imorgon är det jag som har det stora privilegiet att möta upp honom på Arlanda. Det har hänt mycket sen sist vi sågs. Vi har bl a skaffat oss var sin fru. Och vi kommer ha så mycket att prata om så risken finns att vi kommer att låta som två singeltjejer i bilen imorgon.
Vi hörs
En riktig påsk
I år vill jag ha en riktig påsk! Påsken har till skillnad från julen inte alltid varit självklar hur man ska fira. Man har lärt sej att man ska tänka på vad Jesus gjorde. Särskilt under långfredagen, som kändes väldigt lång eftersom man inte fick göra så mycket mer.
Annars målar vi ägg och barnen klär ut sej till påskkärringar och påskgubbar. Ris och kycklingar och blåkulla.
Sen säger vi att det är på grund av Jesus som vi firar påsken! Jag fick en gång en fråga från en arbetskamrat som löd så här. "Filip, du som är kristen, varför äter vi ägg på påsk?" Jag hade inget givet svar på den frågan och det var ju inte så viktigt heller.
Men när vi säger att det är på grund av Jesus som vi firar påsken så säger vi samtidigt att det är därför vi pyntar våra hem med gula kycklingar, påskharar och gömmer påskägg för barnen.
I år vill jag bjuda hem en ofrälst granne och tala om Jesus och uppståndelsen för honom. Denna påsken vill jag göra det som jag egentligen vill göra resten av året. Tala om Jesus och det eviga livet, förlåtelsen från synder och upprättelse. Och påsken är kanske den bästa tiden att göra det på.
Imorgon uppstår han och därför kan vi ha ett evigt liv! Det kallar jag en riktig påsk!
Förväntan på 2012
Paulus är radikalare än så. Han säger att han lämnar det som ligger bakom och sträcker sej mot det som ligger framför. Han brydde sej inte om vad han hade åstadkommit. Han var ingen nostalgiker. Han ville bara sträva framåt ännu mer.
Jag ska ändå kort summera året som gick för att sedan fullt ut fokusera på nuet och framtiden.
2011 var året då Johannes Amritzer bad mej och min blivande fru att åka ner ännu en gång tilll Etiopien. Det var fantastiskt att få tjäna Ashagre och Mohammed som är pastorer i pionjärförsamlingen i Harar.
2011 var också året då jag och Anna-Karin sa ja till varandra en strålande sommardag.
2011 är året då jag och Anna-Karin startade vår husförsamling med majoritet afrikaner förstås.
2011 var ett bra år. Det bästa hittills! Men 2012 kommer att bli mycket bättre.
Det spelar ingen roll att jag har varit 2,5 år i Etiopien! Frågan är vad jag gör idag! Det hjälper ingen att jag gjorde något gott 2011! Frågan är "Vem hjälper jag 2012! Det räcker inte att vi hade ett vackert bröllop en solig junidag 2011, det viktiga är hur vårt äktenskap ser ut om 30 år.
Jag är förväntansfull över vad 2012 har att erbjuda och 2013, och 2014, och 2015.....
Vi hörs!
Dags för färd västerut
Festerna har avlöst varandra. Julshower i helgen. Bibelskolefest i måndags och en Ålandskryssning med Jenny Jensen charter igår. Nu är man alltså redo att åka till Fotö hos släkt och vänner för att fira jul. Julklapparna är inhandlade, sista arbetspasset är slut och jag och A-K packar det sista innan vi betar av de 45 milen västerut. Ska bli skönt med en paus från vardagen och ladda på batterierna igen.
Vi hörs!
Seger över byråkratin
Misstaget jag gjorde för över två år sedan när jag bodde i Norge var att inte göra halkkörningen direkt. När jag sedan flyttade tillbaka till Sverige blev det problem och ingen kunde väl ana att det skulle vara så svårt att samarbeta över gränserna.
För ett par veckor sedan fick jag avslag och beskedet att jag behöver göra halkkörning men efter ett ordentligt överklagande och att Jorge Santos har stått med oss i bön tog det bara fyra dagar. Jorges böner hjälper!
Nu öppnas nya och bättre möjligheter för jobb. En stor börda har lättat från mitt hjärta!
Vi hörs!
/Filip
Super sunday!
http://www.youtube.com/watch?v=YYC7dvvRFv4&feature=related
Fiskelycka!
Snabbresumé Stockholm halvmarathon
Efter att ha kommit hem och fått i mej lite McDonaldsmat (orkade inte laga något den kvällen) somnade jag tvärt och vaknade elva timmar senare på söndagsmorgon. Visst är det härligt att ta ut sej helt ibland!
Vi hörs!
21 km framför mej!
Igår hade vi friskvård i SOS ledarskola och det jag trodde skulle vara ett enkelt träningspass gör sej påminnt varje gång jag reser mej upp eller sätter mej ner. Muskler som borde ha tränats tidigare fick äntligen visa vad dom gick för. Men det får jag sota för idag. Låren värker! Armarna är stela! Detta är inte alls den bästa uppläggningen jag haft innan ett lopp.
Dessutom har jag jobbat idag och levererat pågenbröd sedan halv sex i morse:)
Men det här ska nog gå vägen. Målet är att komma under två timmar. Kommer det att gå? Ingen aning men jag hoppas och kommer att ge gärnet.
En resumé kommer att gå att läsa här efteråt.
Vi hörs!
Action rakt utanför fönstret
Satt vid datorn och det började lukta brännt. Instinktivt kollade jag genast spisen men fick istället se en grå dimma utanför fönstret. En bil hade fattat en eld och jag fick bevittna hur fort elden sprider sej.
Idrottsstjärnor: Fortsätt tacka Gud!
"Han ansåg att det var viktigare att vifta med bibeln istället för att inse att han faktiskt vunnit en bronsmedalj i VM" var ett av citaten som TV4 hade att bjuda på denna söndagskväll.
Det är inte längre okej att tro på Gud. Åtminstonde inte att säga att man tror på honom. Skulle man dessutom tacka honom för något som man lyckats prestera ja då är det det absolut värsta som kan hända inom idrottvärlden enligt TV4. Man uppmanades till och med att hylla sej själva istället.
Nej, jag njuter när dessa fantastiska stjärnor går rakt emot vad folk bestämmer att man ska tycka och tro. Jag jublar när de vågar stå upp för sin tro i en sekulariserad värld som vänt Gud ryggen. Jag mös när William Clayne plockade upp sin stora svarta tjocka bibel ur sin sportbag och sträckte upp den i luften. Att ha blivit frälst och ha sitt namn skrivet i livets bok är så mycket mer än att ha vunnit en bronsmedalj i ett VM. Ja även en guldmedlj känns löjlig med tanke på den enorma seger Jesus vann för över 2000 år sedan.
Nej TV4! Det är bara ni själva som förlorar på detta!
Vi hörs!
/Filip
Var sak har sin tid
För mej har det varit en tid av arbete i sommar. Jag har nog inte arbetat så mycket någon sommar som jag har gjort denna.
Varför har jag då gjort detta? Är det för att jaga pengar så att jag ska kunna leva lite lyxigare? Kanske köpa en bättre bil och större bostad?
Jag skulle självklart gärna ha köpt de grejerna men det är inte huvudmålet. Imorgon börjar nämligen SOS ledarskola och jag är en av eleverna. Jag kommer att varje dag sätt mej in i olika situationer och hur man bör agera när alla möjliga saker händer. Jag kommer vara med och bygga församling mitt i Stockholm. Jag och Anna-Karin kommer mycket snart att starta en husförsamling med mycket afrikaner.
Nu är det tid att arbeta något mindre för pengar och istället bygga Guds Rike i Stockholm. Jag är hungrig, jag är taggad, jag är förväntansfull!
Vi hörs!
Dagarna som ungkarl är räknade!
Mina dagar som ungkarl är räknade och nervositeten stiger för varje minut som går. Allt är i princip färdigt, klappat och klart och vi har såna fantastiska hjältar som ställer upp på varje punkt så någon anledning till oro borde inte finnas. Ändå infinner den sej envist och släpper inte taget frivilligt.
Det är alltså dags för att gifta sej. Dags att säga JA i kyrkan. Dags att fira förbundet tillsammans med släkt och vänner. Dags att starta ett liv tillsammans.
Snart ska jag åka och hämta brudbuketten, äta en lunch, vila en stund (om det går) innan jag klär upp mej och möter min brud. Vi ses i Salems kyrka kl 17! Jag ska njuta av denna dagen!
/En halvnervös brudgum!
Resumé från mitt marathon
Sista milen var dock en plåga. Jag vet att jag är på väg mot en bra tid när krampen sätter in. Jag får gå långa stunder men försöker ändå ta mej upp för västerbron. Det lyckas halvvägs men jag får gå igen. När speakern en knapp timma senare vid 41 km ropar mitt namn och att jag hyllar dagens segrare från Etiopien och jag sekundrarna senare får syn på stadion ger mej nya krafter. Min spurt inne på stadion höll dock på att brytas då det högg till i vaden. Men jag kände mej som en stor segrare till slut.
Efter all pasta under veckan var det härligt att trycka i sej en fet pizza med bearnaissesås och slappna av med en härlig champions leaguefinal hos Jensens.
Du hänger väl med nästa år?
Vi hörs!
42 195 Meter ska besegras
Hur är formen? Vad ska jag äta till frukost? Hur ska de sista förberedelserna se ut? När åker jag in till stan? Var ska A-K stå och supporta mej? Är den lilla förkylningen jag haft i veckan helt borta? Hur är knät som spolierade mitt marathon förra året?
Ja det är alltså dags att om några timmar ge mej ut i mitt första marathon någonsin ochjag är tippad från någon av de övriga löparna från SOS Church att komma sist i församlingen. Han har nog rätt eftersom både Calle och Christer inte kommer att kunna springa. Målet är helt enkelt att komma i mål. Tider siktar vi på från och med 2012.
Väl mött nere på stan, alla som vill supporta. Det här blir en folkfest!
Vi hörs!
Jesus manifesterades i Stockholm
Gamla pingstsånger sjungandes av frälsningssoldater varvades med syrisk-ortodox bön och tal från både politiker och prästerfrån svenska kyrkan. Det var en fridfull atmosfär över Stockholm och poliserna vid kungsträdgården hade en ovanligt lugn dag denna soliga lördag.
Jag tror att Sverige behöver kristna som visar sej på gator och torg. Människor som bryr sej och som inte är rädda för att tala om vad folket verkligen behöver. Kristna som inte gömmer sej bakombekvämligheten utan som är beredda att offra litegrann.
Vi hörs!
Nytt jobb!
Förlåt mej alla trogna bloggläsare. Bloggen har varit helt stillastående under en väldigt lång period och jag ber om ursäkt för detta. Jag skulle kunna skylla på lite av varje. Att jag har haft ganska mycket att göra med mitt stundande bröllop, att jag har tillbringat en del av veckorna i bottenhavet på strömmingsfiske eller att jag inte haft tillräckligt med inspiration att skriva.
Här kommer i alla fall ett glatt inlägg. Har just slagit någon form av rekord när det gäller jobbsökande. Jag sökte igår ett jobb som lastbilschaufför och redan vid lunchtid ringde telefonen. Allt lät väldigt bra och vi bestämde tid för intervju redan nästa dag.
Idag drog jag alltså in lagom nervös till kontoret vid globen. När allt var över hade jag skrivit på ett heltidskontrakt på sex månaders provanställning. Vilken favör! Och vad snabbt det gick! Jag är faktiskt ganska förvånad själv.
Tack Gud!
