Sverige, Etiopien och resten av världen

Vad gör man på nyårsafton i Harar? Jo hittills har det varit som nästan vilken torsdag som helst. Visserligen är ingen dag den andra lik här men det har ändå varit en intensiv arbetsdag på missionsfältet.

Etiopierna firar ju nyår i september så folket känner inte till att det är nyårsafton idag. Men vi ska i alla fall ut och äta på restaurang ikväll. Och sen blir det nog att softa på vår innergård med en brasa och lite spel på den persiska mattan. Vi ska försöka vara uppe till 12 även om det känns svårt just nu. Jag gick nämligen upp 4:30 idag.

2009 har varit ett fantastiskt år. Harar Church of Joy har blivit en stabil moderförsamling och flera husförsamlingar har startats. En bibelskoleklass med åtta elever har utexaminerats. Och jag tror att 50-70 har låtit döpa sej under året som gått.

Det är en bra start men jag tror att 2010 kommer att bli ett riktigt genombrottsår. Jag tror att 2010 är året då Gud kommer att röra sej massor i Harar. Jag tror att det kommer att bli ett miraklernas år. Jag tror att många helanden kommer att äga rum i Church of Joys lokaler men framför allt på gatan och i husförsamlingarna. Jag tror att många frälsningsbeslut kommer att tas och att den andliga atmosfären i Harar kommer att förändras radikalt. Jag tror också att Gud kommer att göra massor bland de onådda folkgrupperna oromo, somali, afar och adheri.

Det ska bli så spännande att se vad Gud kommer att göra. Vad Den Helige Ande vill leda oss in i nästa år.

Ha ett gott nytt 2010!

En oromoman

Jugol i Harar. Den gamla stan

Vilket folk är hjälpsammast i världen? Om du frågar mej så är svaret givet. Etiopierna är hjälpsammast i hela världen. Du kanske inte håller med men jag har i alla fall inte träffat på några hjälpsammare människor än dessa östafrikaner. De hjälper till i alla lägen varken du vill ha hjälp eller ej. Frågar du efter vägen till en plats så ser de till att du kommer dit. Undrar du var du kan hitta en verktygsshop så går de med dej tills du har köpt de verktygen du vill ha. Startar inte bilen så har du strax fyra fjortonåringar under huven som visar vilken slang som du ska suga på. Om de inte suger själva förstås (läs gårdagens inlägg). Startar inte din generator så är det genast fem habeshas som på nolltid har skruvat ner den i molekyler. Är du på ett café eller en restaurang så slåss de om att betala notan även om de inte har några pengar alls. Kommer jag till kyrkan för att rigga upp ljudet är det alltid fyra etiopier som har burit in högtalare och dylikt innan jag har fått ut allt ur taxin. Samtidigt har någon redan tagit på sej ansvaret att torka av bänkarna från damm och sopa golvet innan dagens möte.

Ja de hjälper verkligen till i alla lägen. Är det så att de inte kan eller vet hur nåt ska göras så gör de det ändå. Och visst blir det fel ibland. Jo jag måste erkänna att jag har blivit både arg och trött när jag tycker att de har klantat till det. Det har också hänt både en och två gånger att jag har skällt på folk när de har gjort det sista värre än det första. Men det är ändå så mycket bättre än i Sverige där ingen hjälper dej. Där har du ovanligt mycket tur om någon skulle stanna och hjälpa dej när du har fått fel på din bil. Nej vi har väldigt mycket att lära från våra etiopiska bröder och systrar. Att bry sej om varandra. Att framför allt ta tid och stressa ner. Att sluta att bara bry sej om sitt eget. Det blir så mycket roligare att leva då.

Vår vän Melles efter att ha hjälp mig att få det snyggt i kyrkan
Vi hörs!

Är nu tillbaka på bloggen efter att ethiopian telecom öppnat vår internetlina igen. Räkningen skulle ha betalats under julhelgen men då prioriterades andra saker.

Idag var det dock prio nr 1. Direkt efter morgonbönen tänkte jag ta bilen för att hämta ut pengar och betala flera olika räkningar på några olika kontor i stan. Vi fick dock justera batterikablarna en aning innan jag kom iväg. Men med lite sandpapper på kablarna så fick de snart kontakt med polerna och bilen startade igen istället för att ha ett rykande batteri under huven.

Idag är det lönedag vilket innebär minst en halv dag på kontoret för min del. Jag börjar dock få lite rutin på det hela så det går ganska smidigt numera. Men efter att ha tillbringat några timmar med att räkna och dela ut pengar. Förberett pengar till de Etiopiska skattemyndigheterna och tagit emot tionden till kyrkan så kände jag att det var dags att komma ut på stan. Jag och Katrine tog med oss Fitsum (15 eller 16 år tror jag) för att bl a införskaffa ett reservdäck. Vi var precis på väg upp för den branta backen till Aratenja (förort till Harar) när bilen dog. SOPPATORSK! Ja vi trodde ju att mätarn funkade och den visade fortfarande på fullt. Det var bara att rulla ner igen. Trots att vi fick fyllt ganska snart så ville den inte starta. Filtret behövde nämligen luftas. Fitsum dök genast ner under huven och började suga på en slang tills han hade hela munnen full av bensin. Tack Fitsum att du var med. Som tack för hjälpen så bjöd jag honom på en mycket välsmakande kopp mackiato (kaffe med mjölk och mycket socker). Jag tror det gjorde susen.

Dagens bensinsugare

Nina Andersson ringde hit idag. Det var kul att höra lite finlandsvenska när man är van vid norska brytningar och Majas skorrande skånska. Jättekul att höra lite från Sverige. Om du känner för att slå en signal så kan du nå mej på mitt ganska dyra mobilnr +251913378137.

Nina på en åsna för tre år sen i Dire Dawa

Jag lägger upp en hyenabild också för att få den riktiga Hararkänslan

Vi hörs!

Julhelgen är över och efter att vi tog ledig julafton och juldagen så satte vi igång igen på annandagen. Vi tog det dock lite lugnt till en början och åkte iväg för att testa den nya bilen till Alemaya universit som ligger ca tjugo minuter från Harar. Det är som en annan värld när man kommer innanför universtitets murar. Vi tog en kaffe innan vi åkte tillbaka till Harar för att träffa våra lärjungar och på kvällen ha husförsamling. Så kul att komma igång igen. Julmaten är slut så nu är injerra tillbaka på menyn igen

Vad gör man när man vaknar 4:15 och känner att man inte kommer att somna om? Jo man går upp och springer tjugo varv på Harars stadion innan man sätter sej ner med bibeln och en kopp kaffe. En sån skön start på söndagen. Särskilt med tanke på all mat ochgodis man har slängt i sej under julen.

Sen bar det av till kyrkan med bilen lastad med högtalare och ljudutrustning. Så skönt att slippa bråka med taxichaufförer om priset.

Idag hade vi ett fartfyllt möte med lovsång på tre olika språk. Amharinja, orominja och guraginja! Church of Joy är verkligen en kyrka för alla folkslag. Samuel predika om Jesu seger över satan och tre st blev frälsta och flera blev döpta i Den Helige Ande.

På eftermiddagen blev det en del mekande med Peugoten. Det finns trots allt några smådetaljer som behövs ordnas med den. Så nu är jag ganska svart om fingrarna och det går inte bort jättelätt med kallvatten.

Vi hörs!

Sitter och tar det lite lugnt och provar alla presenter sen igår. Vilken julafton vi hade! Trots att det bara är jag och Samuel som är svenskar just nu så hade vi en jättesvenk jul. På julbordet kunde man finna tre olika sorters sill, ägghalvor med abbas röda och svarta kaviar, prinskorv och köttbullar i massor, julskinka, vörtbröd, potatisgratäng och sist men inte minst Julmust! Jag njöt i fulla drag, mer än dom andra tror. För en del var det första gången det smakade på ett svenskt julbord och det var givetvis blandade reaktioner. Låt mig citera Gabrielle Strandberg. ”Det här ser ut som baseballmat”. Okej, jag tyckte i alla fall att det var väldigt gott.

I väntan på julmaten

Den svenska jultallriken

Jodå det mesta liknade en svensk jul. Den största skillnaden var väl att det är ca 35 grader varmare och ljust fram till halv sju på kvällen. Men när det äntligen blev mörkt så började vi att öppna presenterna. Jag fick en hel kollektion med nya kläder från både Etiopien och Sverige, både en trimmer och en liter hårgelé så nu vet jag inte vad jag ska göra med mitt hår. Många fina vackra kort från Sverige och sist men inte minst Alladinlådan från Anette och Carl-Gustaf som kommer att glädja hela teamet i mellandagarna

Mohammed ser nöjd ut med sina nya kallingar

Naftali ser också ganska glad ut för sin nya T-shirt

Alladinlådan och en liter hårgelé

Men den största överraskningen fick vi släppa redan på morgonen. Katrine som anlände den 22a december hade ingen aning om den bil vi hade köpt och gissa om hon blev förvånad när en Peugot 404 årsmodell 1968 rullade in genom portarna. Jodå så fort tjejerna (Maja och Katish) lämnade Harar så började killarna leta efter ett tranportmedel. Vi hittade en taxibil som har rullat i 41 år och frågar du mej så kommer den med lite omsorg att rulla i 41 år till. Den har en 4-växlars rattväxel, en mycket väl fungerande tuta som är livsviktigt i den afrikanska trafiken men sakanr reservdäck, domkraft och stereo så det finns lite att fixa med.

En liten överraskning rullar in

En gammal taxi Peugot, lägg märke till julpyntet i backspegeln

Från en annan vinkel

En riktig raggarbil faktiskt

Ha en fortsatt God Jul! Det ska jag ha i alla fall!

Har just läst julevangeliet (Lukas 2) och försökt att läsa det som om det var första gången jag läste det. Vi har ofta en bild av att allting var så vackert med änglar, stjärnor och herdar men jag undrar om det verklingen var så fint som som vi ofta tänker. Jag menar Maria var ju bara i tonåren och Josef hade knappast varit med vid en födsel tidigare han heller. Och så är det plötsligt dags att föda i det där svinkalla stallet där det stank från åsnorna och kamelerna. Tänk att Jesus kom till jorden på ett sånt simpelt sätt.

Men det var inget vanligt barn som föddes den där natten i Betlehem. Nej det var Guds egen son som kom till jorden för att ta bort all världens synd. Och hela andevärlden var aktiv när Jesus föddes. Änglar i massor visade sej för några enkla herdar. Stjärnor visade vägen långt ifrån andra länder. Också djävulen var också han väldigt aktiv och Herodes tog ett fruktansvärt beslut i att döda alla gossebarn. Djävulen visste ju självklart vem det var som kom och han måste ha varit livrädd när Jesus kom till världen. Men Gud hade sitt beskydd över Jesus, Josef och Maria.

Gud kom alltså ner till oss i människoform för att ta all vår synd på sej och dö med dem så att vi kan vara frikända. Jag är så tacksam för Jesus! Jag kan höra och läsa historier om honom och jag tröttnar aldrig. Vilken mäktig Gud!

Ha en God Jul!

I detta vardagsrum ska det firas idag

Ännu en bild på plastgranen. Liten suddig denna gången va?

/Filip

Hararnattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma,

I Shewaber glider en blå peaguot, och stannar vid abbyssinia.

Från Jugol hörs rop från en minaret, i en container äter en hyena sej fet,

Katterna springer runt på taken, endast Teshome är vaken.

God Jul!

Så var vi äntligen tillbaka hemma i Harar och denna gången är Katrine Drevon med oss. Det blev ett kärt återseende inatt vid tvåtiden. Hennes  flyg var försenat en timme så jag och Erik somnade i var sin fåtölj på Bole Airport. Men plötsligt stod hon där med sina fyra väskor. Vi gav oss genast iväg till hotellet efter att jag frågat den snälla vakten om att få tillbaka min fickkniv som jag glömde att lämna på hotellet.

Efter ca två timmars sömn tog vi en taxi för att åka de dryga femtio milen till Harar. Till min stora besvikelse har de slutat att servera kaffe på skybus vilket gör att mitt huvud höll på att sprängas de sista timmarna. Tack Gud för Alem och Gab som gjorde varsin kopp kaffe till mig. En vanlig Harar kaffe och en amerikansk med winter wonderlandsmak. Det ni!

En uppmuntande komplimang som man får av Etiopierna när man har varit i Addis Abeba är: ”Oj vad fet du har blivit!” Jodå! Efter ett par dagar i Addis har jag kanske tagit igen ett eller två av de förlorade fem kilona jag har tappat sen i maj.

Katrine har öppnat sina väskor och det är antagligen bara en försmak på julen. Så mycket bra filmer och julmat hon har med sej. Den här julen skulle ha blivit mycket fattigare utan henne.

Men den största överraskningen var ändå när vi kom innanför portarna till vårt hus. Vår dopgrav var uppbyggd och fylld med vatten. Två av våra utexaminerade bibelskoleelever, Teshome och Melles hade idag med sej varsin nyfrälst lärjunge för att döpa dem. Bibelskolan är över men istället har ett nytt spännande liv tillsammans med Den Helige Ande startat. Det är så kul att se när våra egna lärjungar tar nya steg och själva börjar predika och undervisa egna lärjungar.

Vi hörs!

Sitter i Addis Abeba pa ett internetcafe som fungerar. Har provat pa flera stallen men inte ens Sheratons bredband klarade av att oppna bloggsidan. Vart internet i Harar ar nog inte sa dumt i alla fall.
Jag och Erik njuter av var andra lediga dag i streck (det hander inte sa ofta). Vi ater allt gott som inte finns i Harar, vi har julshoppat en del och vi har hunnit med tva filmer pa biografen. Men det som gladjer oss mest ar anda det sms jag fick kl 1:30 inatt av Katrine. Hon har namligen kopt 10 kg julmat! Halleluja! Jag jublade en stund och svarade henne innan jag snabbt somnade om igen. Vi ska nog overleva denna julen tror jag. Inte nog med det sa har det ocksa blivit ett par ordentliga julbad eller duschar rattare sagt. I Addis finns det namligen varmvatten och ca tre manaders avlagringar och smutsskikt som inte gar bort med kallvatten har antligen avlagsnats fran min kropp. Jag kanner mig oerhort ren med andra ord. I det annars sa kalla Addis Abeba ar det fantastiskt att stalla sej i en skallhet dusch tills det ar sa dimmigt att man inte ser handen framfor sej.
Sent ikvall plockar vi upp Katrine som har 60 kg bagage med sej. Och vi har faktiskt fatt rapporter om att allt gick igenom incheckningen.
Imorgon bar det av mot vart alskade Harar for att fira jul med nagra av vara absolut basta vanner.
Ha en fantastisk jul och glom inte att gratulera min kusin Chrulle (ni som kanner han alltsa)
Vi hors!

Snart sätter jag och Erik oss på Sky bus för att åka den nio timmar långa resan till Addis Abeba. Samuel och Gab är i Dire Dawa. Maja är i Trellelborg och Katish åkte i hemlighet hem till mamma Betty och pappa Hector i Varberg så att familjen Romo är komplett under julhelgen. Hade varit så kul att se hur förvånade de blev när Katish överraskade dem.

Det blir alltså ett par dagar i huvudstaden för oss. Att komma till Addis är som att komma tillbaka till västvärlden. Där finns allt! Vi kommer att äta gott och kanske julhandla lite på en av afrikas största marknader. Vi ska helt enkelt bara hade det bra i några dagar.

Vi hörs!

Samuel och Gabby åkte till Dire Dawa över en natt så vi är inte så många kvar i huset. Men vad gör det? Mohammed och Ashagre har husförsamling så här är fullt av folk i alla fall. Alla gamla bibelskoleelever längtar självklart tillbaka efter att inte haft någon skola att gå till den här veckan. Gemenskapen som finns i husförsamlingarna är så viktigt.

Annars har jag bytt ut min säng idag. Katrine Drevon gör snart comeback på hornet så jag har bytt ut min säng mot en mindre variant. Sen jag kom till Harar för ca ett halvår sedan har jag haft fyra olika sängar. Alltifrån en enormt stor till en ganska lagom och nu till en väldigt liten. Madrassen är dock densamma så den sticker ut en bra bit på sidan. Det är hög risk att man rullar ut där.  Får se om jag kanske ska göra nåt åt den saken.

När jag bar ut sängen gick det upp för mig att här behövs det en rejäl julstädning. Jag tog ut i princip allt jag hade vilket inte är så mycket och med lite julmusik på stereon så gick det snabbt och lätt att få det rent.

Imorgon åker jag och Erik till Addis Abeba. Där ska vi äta gott och kanske julhandla något. På måndag kväll plockar vi upp Katrine på Bole airport (världens kanske kallaste flygplats) På tisdag åker vi tillbaka till vårt älskade Harar.

Å vad spänd jag är på julen! Känner på mej att det blir många roliga överraskningarJ

Vi hörs!

Knappt har vi hunnit att avsluta den första bibelskoleklassen förrän vi börjar rekrytera nya hängivna elever till nästa klass som startar i januari. Så sent som i söndags stod åtta glada studenter och höll stolt upp sina diplom i Church of Joy. Idag hade vi informationsmöte för kandidaterna till nästa klass som ska tränas i januari.

De nya tänkbara studenterna utmanades och informerades om det mesta som angår bibelskolan. Det är ett härligt gäng som kommer att gå nästa år. Fem ansökningar är redan signerade och det är fler på gång.

Oj vad vi saknar bibelskolan! Vi kan knappt vänta tills det är dags att köra igång igen. Men först får vi väl ta och fira jul och nyår innan det är dags för våra nya krigare att ta plats vid bänkarna i kebele asser (Stadsdel 10).

Vi hörs

Oj vad mycket som  har hänt sen sist jag skrev på bloggen. Det är väldigt svårt att välja vad jag ska skriva om. Det får bli en liten uppdatering.

En råtta höll vårt kära ledarpar Samuel och Gabby vakna en hel natt. De hade nämligen fått besök i sin garderob och på morgonen när vi flyttade på garderoben så hittade vi en av Samuels T-shirtar halvt uppäten. Maja är kanske glad att hon lämnade Harar samma dag. När vi kom hem efter att ha besökt poolen i Dire Dawa så visade sej den lilla rackaren och vettskrämd som han var så sprang han allt vad han kunde och lämnade vårt hus för gott hoppas vi. Garderobe  och sängen är nu tilltäppt så att inga små råttor ska kunna ta sej in längre.

Vi är på jakt efter en bil och vi letar med ljus och lykta efter något praktiskt och prisvärt. Här provkör Samuel en peugot 404 årsmodell någon gång på 1960-talet. Lägg märke till rattväxeln.

Eftersom vi jobbar 6 dagar i veckan så kan vi med gott samvete sticka iväg på en tripp någon dag eller halvdag för att stärka teamkänslan och ha kul ihop. Idag tog vi med våra pastorer Ashagre och Mohammed till poolen i Dire Dawa. Där bjöd Mohammed på volter från svikten och Ashagre visade oss två oförglömliga magplask. Jag måste berömma Ashagre för hans mod att kasta sej rakt ut för att försöka dyka när det inte var längesedan han lärde sej att simma.

Mohammed i sin snyggaste ställning

Vi hörs

Måndag brukar betyda ledigt och sovmorgon men detta var en speciell morgon. Maja lämnade nämligen Harar idag för att fira jul med mor Anna. Och som den gentleman jag är så erbjöd jag mej självklart att stiga upp 4:30 för att bära hennes väska till den oerhört lyxiga skybussen. Nu slapp jag ändå att bära den eftersom min vän Besrat (blivande bibelskoleelev) kom och plockade upp oss med sin taxi.

Nu har jag ändå fått mina timmar med John Blund och vi får se hur vi ska relaxa idag. Det kanske blir en tur till Dire Dawa eller så tar vi det bara lugnt i Harar.

Vi hörs!

En fantastisk fullspäckad söndag är till ända och vi är överlyckliga över allt som händer.

I morse steg några av oss upp kl 5 för att laga lite Luciafrukost (dock utan någon Lucia) men med mjuk pepparkaka, kaffe, te mm i vårt juliga vardgsrum. Tjejerna dekorerade vackert medan jag höll mig till att koka kaffe och te. Vilken julstämning det var. Vårt vardagsrum är kanske den enda platsen i Harar som andas jul. Här lever vi långt ifrån all julklappshysteri och stress och njuter istället av livet och allt som Gud gör.

När kaffemaskinen strjekar så får det lagas manuellt
Långt efter frukosten var det dags för förmiddagsmöte. Och vilken möte det blev! Samuel predikade så jag önskade att alla ni som läser detta skulle ha varit där. Och så blev det bibelskoleutexaminering. Eleverna var vackert uppklädda och vi är så stolta över de åtta nyutexaminerade pionjärerna. Melles som är en av dem vittnade om sitt liv och hur han för levde med alkohol och kat och ständigt i slagsmål innan han valde att följa Jesus.

Pionjärklassen med diplomen


Melles vittnar om sitt liv
På kvällen hade vi en riktig avslutning med grillning. Vi älskar att grilla! Jag vet att det är långt till grillsäsongen i Sverige men här tar den aldrig slut. Efter att de flesta hade gått hem satt vi kvar länge framför brasan och bara njöt av värmen medan man kände hur tröttheten kom i  kroppen efter en lång dag. Så lägligt att det är måndag och ledigt imorgon.

Och så ett sportresultat: Harar Bira-Försvaret 1-1

Vi hörs!

Igår ville bibelskoleeleverna visa sin uppskattning till oss för allt jobb som har gjorts under bibelskolan. De hade köpt tavlor med bibelord på amharinja till oss. Så otroligt bra! Vi kan ju läsa amharinja nu när Ashagre har lärt oss.

På kvällen fick vi för oss att pynta. Det lackar ju rejält nu. Julkalendern, plastgranen, massor av ljus, glitter, candles, stjärnor, änglar, tomtar och t o m fejksnö. Det ser ut som en Disneyjul i vårt vardagsrum. Där satt vi tillsammans med Etiopier och en somalier och lyssnade på Carolas jul. Många hade inte varit med om en amerikansk/europisk jul förut men de verkade gilla det.

Gabbys mamma hade bakat kakor och sänt dem ända till Harar. Å vad vi njöt av julstämningen, kakorna, det smaksatta hemmagjorda kaffet som jag och Samuel gjorde manuellt eftersom kaffebryggaren strejkade.

Nu ska jag göra ett kors till dramat i dagens outreach.

Vi hörs

Kalle Anka granen

Julkalendern på plats

amerikanska kakor

katsih pyntar

Är luvan för stor?

Ett monsunregn svepte över Harar denna eftermiddag. Alla drog sej in och stackars Erik stod utanför och ingen hörde att han knackade. Vilken tur att det finns mobiltelefon även här.

Vi stod och såg på regnet en men till slut kunde vi inte stanna inne längre utan jag, Samuel och Katish passade på att duscha i det svinkalla regnet och haglet. Regn i Afrika är inte som regn i Sverige där det kan småregna flera dagar i streck. Nej när det väl regnar så regnar det rejält. Allt kommer på en gång. Alla söker skydd inomhus och strömmen försvinner.

Efter den uppfriskande duschen belv det kaffe och pepparkakor. Smågodis choklad från Norge och rollokolor från pakatet som kom från min mamma idag.

Ikväll hade vi sista kvällen med bibelskolan. 8 pionjärer har gått igenom första kursen och Samuel undervisade dem i att leva i ordet innan vi lade händerna på dem och profeterade över dem. Nu återstår en outreach på lördag och diplomutdelning på söndag. Wow vad kul det är att vara pionjärmissionär!
För att läsa mer och se fler bilder från Harar och Etiopien så titta även in på dessa bloggar. samuelstrandberg.blogspot.com, gabriellerae.blogspot.com och majainharar.blogg.se.

Sex av de åtta eleverna från pionjärklassen

Vi hörs!

Igår var det stam- eller folkgruppsdag i Dire Dawa. Tyvärr hade ivi inga möjligheter att åka dit men vad gör det när det finns ETV. Närvarande var både premiärministern Melles Senawi och presidenten Ato Girma Woldegiorgios och alla Etiopiens drygt 80 folkgrupper var representerade. Där fanns oromo, amhara, afar, adheri, tigre, gurage, sidama och massor av olika stamfolk. Det blev en färgsprakande med alla möjliga och omöjliga hopp och dansnummer, ibland utrustade med pinnar, käppar, sköldar och spjut. De var iklädda sina olika traditionella, dräkter, rustningar, kjolar för män, kroppsmålningar och ibland ingenting. Etiopien är ett fantastiskt! Här finns massor av historia, olika kulturer och språk. Någon gång i livet måste du besöka Etiopien. Låt mig citera texten på en T-shirt jag såg i Addis Abeba. "One country, different cultures, different languages".
Vi hörs

När jag och Mohammed var ute på stan så fick han syn på en supermarket som hade fisk. Äntligen! Vi gick direkt in och köpte några kilon. Fisken är från södra Etiopien och har inget särskilt namn. Det finns så få sorter här så de kallar dem bara den vita och den röda fisken. Det blev vit fisk den här dagen.

Eftersom jag tror att jag är den som har mest erfarenhet av fisk i det här teamet så erbjöd jag mig att laga till den som söndagsmiddag istället för den numera obligatoriska spaggeti och köttfärssåsen. Jag valde att steka den och göra det så svenskt så möjligt. Ströbröd finns ju inte att få tag i så det gällde att planera. Dagen innan köpte jag bröd och lät den torka så mycket det gick för att senare smula sönder den. Det tog ganska lång tid. Som tur var så ställde Maja upp med att smula brödet och panera fisken och inte minst riva morötter.

Till den stekta fisken blev det kokt potatis och vit sås. Så otroligt svenskt det kändes. T o m etiopierna tyckte om det. Fisken var mycket uppskattad i teamet. Och visst var det gott men visst hjälpte hungern till. Maten var nämligen klar två timmar senare än normalt.


Fisken filéas och paneras

Maja ser glad ut när hon river morötter

Mohammed skulle dock ha injerra till fisken


Vi hörs

Efter eldsvådan häromdagen så har jag tänkt ganska mycket på eld och hur eld fungerar. Den Helige Ande har  undervisat mig om dess egenskaper och vad som behövs för att hålla en eld vid liv.

I Matteus 3:11 säger Johannes Döparen att den som kommer efter honom ska döpa i Helig Ande och eld. Den Helige Ande fungerar som en eld och vill sätta dej i brand. Han vill att du ska brinna för Jesus och att du ska brinna för människors frälsning.

En eld brinner ganska långsamt i början men sprider sej fortare och fortare. Till slut går det inte att stoppa den och man tappar kontrollen över den. Vi har själva sett början på en sådan eld i Church of Joy. Det startade med några stycken men växer stadigt. Snart tror vi att det kommer att börja ta av rejält.

En ensamt vedträ kan brinna ensam en stund men efter ett tag kommer det att slockna. Det brinner mycket bättre om det får ligga tillsammans med andra vedträ i församlingens brinnande klotgrill/brasa.

En eld är också varm och håller du ditt kristna liv varmt så kommer människor att känna det och märka det. Du kommer att börja påverka människor. Och folk kommer att reagera både postivt och negativt.

Ett brännbart material är också nödvändigt för en eld att existera. Trä brinner bra och varar ganska länge. Bensin brinner väldigt bra men bara för en kort stund. Se till att du är ett bra brännbart material som inte slocknar. Det finns så många som brann rejält en gång men som inte brinner längre. Det finns mycket som kommer att vilja släcka din eld på alla möjliga olika sätt. Men se till att ingen lyckas.

Men vad gör man då om elden har slocknat eller stagnerat. Jo då kan det vara dags att plocka fram din gamla bibel som du kanske inte har läst i på länge. Gör det till en god vana att läsa några verser eller nåt kapitel varje dag. Få igång ditt böneliv igen. Sätt av några minuter då du inte gör nåt annat än att be och umgås med Gud.

Ett kristet liv utan eld är väldigt tråkigt. Men ett kristet liv full av eld är fantastiskt att leva. Håll dej brinnande!

Vi höres!

I morse var jag uppe i Arartinja för att leta efter outreachplatser för nästa vecka. Bibelskoleeleverna ska ha en egen outreach, det ska bli så kul att se dem spela drama, vittna och predika.

Väl uppe möttes vi av en obehaglig överraskning. Inatt hade nämligen en liten lastbil lastad med drogen kat krockat med en personbil. Vad vi hörde så har minst en dött efter olyckan. Många förare tuggar kat medan de kör och därför har Etiopien väldigt höga olyckssiffror. Jag kan ärligt säga att enda gången jag är det minsta rädd i Etiopien är när jag är ute i trafiken. Jag har sett många uppochner vända bilar, minibussar och lastbilar på vägarna i det här landet. Och jag undrar självklart varför man aldrig lär sej av andras misstag och saktar ner farten och slutar tugga kat medan man kör bil. Be gärna för oss när vi åker minibuss om Guds beskydd. Mission SOS har jobbat i Etiopien i fem år och ingen missionär har varit med om någon olycka. (vad jag vet iaf) Jag tror verkligen att Gud har beskyddat oss här och kommer att fortsätta att göra det.

Kraschen kl 1:00 inatt utanför bensinmacken

från en annan vinkel

Lägg märke till motorn som ligger på vägen och läcker olja

Nästa överraskning kom inte många minuter senare. Vi liftade med en vän som hade en taxibil. Helt plötsligt säger han att det brinner där framme. Han parkerade bilen och vi sprang ut för att se vad som hände. Ett helt nytt hus stod i full brand men ingen befann sej inne som tur var. Utanför stod 20-30 Etiopier med bara en spann vatten. Harar har brist på vatten och det fanns inget i närheten. Då får Mohammed en snilleblixt. Han organiserade det hela och fick alla att slänga in sand i huset. Det tog ca två minuter innan undervåningen var släckt. ”Men det brinner där uppe också” ropade någon. Mohammed hittade snabbt en jättelång hemmagjord bräcklig stege som jag snabbt bestämde mig för att jag inte skulle klättra upp för. Det gjorde inget. Två andra killar var snabbt uppe och vi började langa sand till dem. Då kom brandbilen! Två brandmän sprang upp för stegen och när den översta mannen nästan är uppe brister självklart steget och han hänger i bara armarna. Han tar sej upp igen och börjar spruta vatten in på övervåningen. Massor av folk står och skriker något och Erik tar ton och ropar till dem ”EN I TAGET”! på halvbra amharinja. Jag skriker samtidigt åt killen som just har klättrat upp på balkongen att inte öppna fönstrena där för att då kommer syre in och det kommer att brinna ännu mer. Han fortsätter dock att slita i fönstrena tills de är vidöppna. En tjejpolis börjar köra ut folk från tomten varpå Mohammed svarar henne. ”De är folket som har släckt den här elden och inte polisen”. Oj vilken händelserik förmiddag detta var. När vi kom hem tog Mohammed sej för huvudet och sa: ”Å nej nu glömde vi ju att predika för dem." Nu blev ni räddade från denna elden men det finns en annan eld ni måste bli räddade från”. Jag älskar Mohammed. Det händer alltid nåt kul när man är ute på Harars gator med honom. Han är en hjälte och borde ha tapperhetsmedalj för sin insats idag.
Det är inte ofta man är med om ett släckningsarbete och absolut inte i Etiopien. Men idag var sannerligen en annorlunda dag.

se upp med adventsljustakarna i Sverige så det inte slutar så här

Brandmännen på den bräckliga halvtrasiga stegen 

Vi hörs

Hej alla trogna bloggläsare. Nu var det några dagar sedan jag kom med något färskt på denna sidan men det har sina förklaringar. Ethiopian telecom har strulat till det lite grann med sina räkningar och de hittade den inte när jag var där för att betala. Senare samma dag stängde de av internet för oss eftersom vi inte hade betalat räkningen som dom inte hittade. Aja inga sura miner för det. Nu har vi internet igen även om jag drömmer om en lite snabbare uppkoppling.

En liten summering från de senaste dagarna. I måndags åkte vi ännu en gång till Dire Dawa och hoppades på sol. Men där blev vi grundlurade. Dire var väldigt mulet och Maja och Katish valde att äta lite frukost och en glass innan de återvände till Harar. Men jag och fam Strandberg ville inte ge oss utan härdade ut i det kalla vattnet och höll oss varma med ett nyuppfunnet bollspel medan etiopierna och somalierna gjorde alla möjliga och omöjliga akrobatiska övningar från svikten, med både bra och mindre bra landningar ska tilläggas. Det blev också ett extra skönt bad i poolen när regnet började ösa ner.

Och så till tisdagens lilla missöden. Innan både tuppen och solen har gått upp så har vi anlänt till Emir Haboba stadion och väl där skulle fem varv avverkas innan vi fortsätter den dryga kilometern taillbaks hem. Men det höll på att sluta illa. Någon hade placerat en stor sten i löparspåret som var omöjligt att se så tidigt på dygnet. På sista varvet när jag skulle göra ett sista ryck och försöka passera Erik i innerspåret sprang jag rakt in i stenen som och föll med ganska hög hastighet rakt ner i marken. Det gick bra och jag klarade mej med bara lite skrapsår. Som tur va för min del så gjorde jag inte den största tabben utan på väg upp till stadion hände något ännu värre/roligare. Som sagt så är det väldigt mörkt kl 5 på morgonen och det är etiopierna också. Dfick vår vän Maja erfara som utan den minsta aning sprang rakt in i en man utan att se skymten av honom. Hon hade också en så hög fart att han inte hade en chans att väja för henne. Den här morgonen kommer han nog aldrig att glömma.

Teamet på väg till Addis Abeba i minibuss

Mohammed på spexhumör

soluppgång i Etiopien

Vi hörs!