Sverige, Etiopien och resten av världen

För ett par veckor sedan åkte Maja och Katish till Sverige. Maja kommer snart tillbaka efter att ha firat sin brorsas bröllop. Men vad vi kanske inte hade räknat med var att Katrine också skulle lämna Harar några veckor. Just nu är hon nämligen på väg till Tanzania för att vara med i förberedelserna inför festivalen. För mej innebär det att jag helt plötsligt fick tillbaka ekonomiansvaret som jag glatt lämnade över för några veckor sedan. Nu sitter jag plötsligt och betalar ut löner, räknar pengar och betalar räkningar. Katrine har under en mycket kort tid omorganiserat allt jag har byggt upp under nästan ett år så plötsligt hittar jag ingenting. Jag har redan behövt ringa henne flera gånger. Det positiva är dock att hon lämnade kvar sitt trådlösa USB-internet så nu är det slut på bärandet på min laptop från rummet till kontoret flera gånger om dagen.

Efter att det plötsligt blivit betydligt färre tjejer på huset kunde man kanske tro att det skulle bli väldigt lugnt på huset men där tog vi rejält fel. Dawit, vår käre bibelskoleelev tog med sej sin son Aklilo igår. De är från Mekele i norra Tigrayområdet och sonen pratar knappt amharinja. Aklilo stannade hos oss över natten då han fann sin vän Naftalim här. Trots språkproblemen så blev de genast bästa vänner. Men idag när Naftalim har varit i skolan upptäckte vi snart vilken bråkstake Aklilo är. Han skallar folk som bara tigrefolket kan göra. Slåss och sparkas hur mycket som helst och gör en hel del fula grimaser. Å vad jag längtar tills Naftalim kommer hem från skolan. Han är ju rena änglabarnet i jämförelse. Okej jag kanske har en del att lära på det här området men killen höll ju till och med på att slå och sparka Erik som kanske har mest tålamod av oss alla.

Ikväll blir det uppesittarkväll i Ashagre Champions league studio. När jag kommer till Sverige ska jag skaffa ETV (Etiopisk TV).  De visar både champions league och premier league.

Ska ut en sväng och se om det är en Harar Bira match idag.

Vi hörs!

För bara drygt en vecka sedan tog den förra bibelskoleklassen glatt emot sina diplom. En fantastisk klass där flera elever redan har börjat ta ett större ansvar i församlingen. Men nu är det alltså dags för bibelskolestart igen. Den tredje klassen sen vi startade i septemeber. Starten är alltid spännande då du inte vet hur många som kommer att komma. Hittills har sex elever dykt upp och vi hoppas att några till ska komma.

Bibelskolan är ett fantastiskt verktyg där vanliga församlingsmedlemmar och nyfrälsta lärjungar förvandlas till starka soldater i Guds armé. Under tre månader ska de formas och tränas. De ska kastas ut på outreach för att predika evangeliet i Harar och i andra onådda områden. De ska be med människor till frälsning och ta dem til vårt hus bara för att de behöver vatten att döpa dem i. Det är så spännande att se vad som händer i en bibelskoleklass under tre månader.

Pionjärklassen som gick ut i julas

Har ni förresten lagt märke till att Ashagre har börjat blogga. Titta in på ashagre.blogg.se.

Ps Detta inlägg skrevs igår men p g a 0 internetuppkoppling gick det inte lägga upp det då.

Vi hörs!

Söndagar i Harar innebär alltid en festhögtid i Church of Joy. Ibland innebär det också fotbollsöndag. Som igår när det var upplagt för en fantastisk fotbollsfest på Harars Imam Ahmed Stadium. Dire Dawa skulle ta emot Sabbata och direkt efter skulle Harar Bira spela mot Sidama Bonna (coffe) från Awassa.

Jag och Samuel gav oss ut vid tretiden för att hinna lagom till andra halvlek i Dire Dawas match mot oromolaget Sabbata men innan dess så tittade vi in på Ras Hotels foajé som brukar visa både engelsk och spansk fotboll. Då träffar vi på en Sabbataspelare som berättar för oss att matcherna är inställda. Det hade nämligen kommit en kort men alldeles för kraftig regnskur för att planen skulle vara spelbar. Så det blev lite carambolaspel och Chelsea-Stoke istället.

Matcherna i Etiopiska premier league flyttades istället till måndag. Alltså idag. Den första matchen mellan Dire Dawa och Sabbata slutade 1-0 till Dire Dawa och det är väl allt som behövs sägas om den matchen. En ganska sömnig tillställning med andra ord.

Så startade äntligen matchen som jag väntat på. Jag, Ashagre och Samuel följer matchen från en ganska välfylld läktare och det är absolut mer fart i den här matchen. Som vanligt tufft på gränsen till fult spel och det enda som egentligen sknas är väl ett mål. Efter första halvlek står det fortfarande 0-0. I paus går Ashagre hem och med facit i hand var det väl ett ganska bra beslut. För när andra halvlek drar igång så börjar det se ganska mörkt ut på himlen. Efter en stund så kommer de första dropparna. Den etiopiska publiken som är livrädd för regn (vilket jag fick en viss förståelse för idag) tar snabbt plats och knör ihop sej högt upp på läktaren där det finns tak.

En tvättäkta afrikansk störtskur

Splelarna fortsätter dock envist att spela innan regnet helt plötsligt går över till en sån styrka att det bara kan hända i Afrika. Då bryter domarna matchen och springer upp på läktarna. Hararlaget springer in under läktaren och Sidama Bonna trycker ihop sej i en avbytarkur. Regnet fullkomligt öser ner och det ser inte ut att finnas något slut på det. Dessa skurar brukar vara i 10-15 minuter men den här höll på i över en timma. På planen hade man nästan kunnat ha seglingstävlingar med så mycket vatten och den starka vinden som kom med regnet. Det blir också riktigt kallt och med bara en t-shirt på sej frös man ganska rejält.

Den inte alltför ledsna publiken

Utanför flockas folk för att få lift med någon hem. Det fanns flera spelarbussar på plats och folk trängde sej in i dessa för att få lift. För det mesta förgäves då de kastades ut igen. Vår förhoppning stod till Adamu, Harar Biras chaufför som alltid har varit väldigt vänlig mot oss. Idag hade han nog lite för mycket att tänka på för han erbjöd oss aldrig någon lift.

Det stora problemet var att ta sej över insjön som hade blivit vid ingången till arenan utan att bli helt genomblöt. Folk klättrade på stängsel och de tog av sej sina skor. En man bar en annan på ryggen för att åtminston en av dem skulle klara sej hyfsat med det slutade istället med att både ramlade till många åskådares stora glädje. Etiopierna är väldigt skadeglada. Jag och Samuel kom till slut hem efter  att ha fått vadat över den lilla sjön på parkeringsplatsen.

Parkeringplatsen som förvandlades till en bassäng

Imorgon gör de ett nytt försök att spela matchen och vad jag vet så har Harar en ny match redan på onsdag. Snacka om tufft spelschema.

Vi hörs!

Jag har under en tid studerat helande och befrielse i nya testamentet och upptäckt att det verkligen kryllar av dem. I de 4 evangelierna och apostlagärningarna fann jag 81 platser som specifikt talar om att folk blir helade och befriade. Överallt där Jesus gick fram blev folk botade. Detsamma var det för apostlarna. Folk blir botade genom handpåläggning, genom bön, genom att sjukdomen befalls lämna den drabbade. Jesus botar blinda genom att göra en deg som han lägger på ögonen eller så spottar han direkt och de får sin syn. Apostlarna talar i Jesu namn och de lama börjar gå. Helanden finns överallt. Tron på helande växer när du börjar läsa Markusevangeliet. Jesus är fortfarande densamme och han helar än idag. I han finns det ingen förändring. I januari bad jag för en man som var döv på ena örat men fick tillbaka sin hörsel efter att jag befallt örat att öppna sej i Jesu namn.

Men varför händer det ingenting här i Sverige kanske du undrar. Ja när bad du för en sjuk senast? När läste du bibeln för den sjuke så att han fylldes av tro och blev frisk. 81 bibelord bara i nya testamentets fem första böcker.

Jo jag längtar givetvis också efter mer mirakler. Den halvdöva mannen blev frisk i januari men det är ju april nu. Jag vill se fler blinda få sin syn och fler döva få sin hörsel. Jag vill se tumörer försvinna och cancer och aids vika för Jesu namn och dyrbara blod. Å vad jag längtar! Jag tänker inte ge mej förrän det sker!

När jag min vana trogen höll på med att lasta bilen full med ljudutrustning tidigt i morse tyckte jag plötsligt att jag hörde mitt namn. Jag var dock inte helt säker utan fortsatte med det jag höll på med men plötsligt är rösten där igen. Jag kände inte igen men jag gick ändå runt hörnet för att se vem det kunde vara. Då får jag syn på en livrädd tjej som säger till mej med darr på rösten. –Det är en råtta i mitt rum! Jag har ibland en tendens att vara lite retsam av mej så jag skrattade inombords samtidigt som jag kände medlidande för offret som idag var Maja ”Kabbe” Larsson från Trelleborg. Jag förstod genast att hennes önskan var att jag skulle ha ihjäl denna inkräktande gnagare och hon hade också gjort ett gediget förarbete vilket gjorde mitt uppdrag mycket enklare. Råttan hade nämligen sprungit in i hennes väska och Maja hade varit kvicktänkt nog att stänga den. Vi tog helt enkelt ut väskan utanför huset och jag tog med mej vapnet, en sopkvast. När väskan öppnades hände först ingenting så vi började flytta på klader och ryggsäckar och annat som fanns i den stora resväskan. Plötsligt hoppar den ut. En varelsen liten som en femkrona men snabb som vessla tar genast till flykten och springer tillbaka in på vårt compound. Jag rusar efter med kvasten i handen och drar till mot marken. Fullträff! Den lilla råttan dör på fläcken och alla är glada. Men frågan är om  jag nånsin kommer att glömma Majas ansiktsutryck den morgonen.

Maja och hennes dödsfälla

Igår hade vi en väldigt händelsrik dag. Eller vad sägs om att vår basledare Samuel Strandberg hade födelsedag vilket innebar massor med ballonger och ännu en otroligt god kaka av Gabrielle. Bibelskolan hade sin sista lektion och på söndag tar de emot sina diplom i kyrkan. Oj vad stolta vi är över våra fantastiska elever. Det bads och profeterades över våra hjältar, tyvärr missade jag det då jag, Katrine och Maja åkte till Dire Dawa för att hämta upp Ashagre som vi har saknat alldeles för länge. Vi har saknat honom i tio dagar då han har sökt visum och varit på bröllop i Awassa där han har växt upp. Han åkte till Addis Abeba i början på veckan för att hämta visumen till Tanzania men de var något försenade vilket innebar att han blev kvar där några extra dagar.
Nu är äntligen Ashagre hemma igen med stämplade och godkända visum. Vänner och kära SOSare som ska till Tanzania om en månad. Ni kommer få träffa på två enorma hjältar. Mohammed och Ashagre kommer att vara med oss och kriga i Same. De är två Gudsmän utan dess like och känner ni dem inte innan så passa på att lära känna dem nu.


Ashagre smilar i minibussen

Mohammed i det etiopiska landskapet, alltid med mp3spelaren

Min lillebror Samuel fyller 20 idag så glöm inte att gratulera honom på 0702747937

Brorsan med sverigetröja och Etiopienkeps

Vi hörs!

Att pudelrocken nånsin skulle komma till Harar hade vi väl aldrig trott men bilderna ljuger inte. Katrine testade på etiopiska flätor (kerubas) vilket alltid har en bieffekt. Den dagen man tar ut flätorna får man ett statiskt elektriskt hår och ett burr utan dess like. Katrine var inget undantag då hon slet ut sina kerubas som Fraser så omsorgsfullt hade flätat ihop. Det hela resuterade till att hon genast såg ut som en pudelrockare från sent 80-tal.


Rock a la 80-tal

Vi hörs!

Efter det tragiska som hände med Senabwas och Mohammeds missfall så har det vistats oerhört mycket folk i vårt hus och då framför allt i Mohammeds rum eller hus som man säger här. Det har konstant varit minst två personer här sen i fredags men ofta uppemot 5-7 st. Det är vänner, släktingar, församlingsmedlemmar och grannar. En del har rest långt och andra har bara vägarna förbi. Hela tiden är det alltid någon där som vakar över Senabwa som inte helt har hämtat sej fysiskt än. En del till och med sover över och det är folk överallt. Det är som ett organiserat kaos på nåt sätt.

De är inte bara gäster som kommer på besök och blir servade utan servar verkligen också. De städar huset för dem och de lagar mat. De gör den traditionella etiopiska kaffeceremonin och de poppar pop corn. De tittar på film och de sjunger lovsång.

I Sverige brukar vi vara väldigt försiktiga med att störa någon som är sjuk och vi tänker bara på att den sjuke måste vila. Men jag älskar den här sidan av den etiopiska kulturen. Vilken stark gemenskap det blir! Vilka vänner! Vilka familjer! Å vad jag önskar att de inte ska försvinna när allt övergår till det normala.

Jag är helt säker på att jag skulle föredra den etiopiska kulturen framför den svenska om jag mot all förmodan skulle bli riktigt sjuk. Att ha massor med folk runt omkring mej både natt och dag skulle göra att det åtminstone inte blev långtråkigt när man är sjuk.

Mohammed med peruk för några år sedan

Vi hörs!

Jag hade inte tänkt att blogga idag men efter en helt otrolig dag så blir jag ändå tvungen att skriva några rader.

Efter att ett dödfött barn förlösts så kan fakiskt få vilken familj som helst gå in i funderingar och tankar. Varför hände detta? Vad har det här för mening? Varför gjorde inte Gud nåt? Men inte Mohammeds familj.

Efter att hans fru kommit hem efter kanske en av de tuffaste dygnen i hennes liv så samlades en del folk från församlingen för att besöka och visa sitt medlidande. Man åt tillsammans och sedan sjöng man ett par sånger. Vilken stark gemenskap!

Men det var faktiskt bara början. Några av de närmaste stannade nämligen kvar hela dagen och allteftersom ryktet går att Senabwa är hemma igen så kommer fler och fler besökare. Efter en stund börjar man sjunga lovsånger igen. Sorgen försvinner mer och mer och glädjen kommer mer och mer. Vi sjunger en fartfylld amharinjasång och läser sedan ett bibelord. Mohammed ledder det hela när han beordrar olika personer att läsa olika bibelord. Till orden ropas det ut HALLELUJA och AMEN innan nästa sång börjar. Frasser springer sedan ut för att hämta en dunk som hon kan leda lovsången på. Rytmiskt etiopisk lovsång är det vackraste som finns. Ca 14 personer befinner sej i Mohammeds lilla rum och prisar Gud med allt det har. Senabwa ligger samtidigt och vilar på en maddrass men hon ser ut att gilla det. Efter en stund ställer sej den lltid lika glada Fraser upp i mitten och börjar dansa till lovsången som numera spelas från Mohammeds dator. Beza hänger snart på med en studsande hoppande dans. Men sen händer det som vi aldrig trodde skulle hända. Melat reser sej upp och vi alla tror att hon kommer lämna rummet när hon slänger sin väska och börjar röra på varenda led som finns till den Walajtinska(folkgrupp i södra Etiopien) lovsången . Vi tror inte våra ögon när Melat och Fraser tillsammans skakar loss. Till slut vill även Alemayehu visa vad han kan på dansgolvet. Han dansar äkta Walajtadans utan några som helst hämningar. Vilken frihet! Vilken glädje det var! Så spontant och äkta. En sån här sak kan bara hända i Mohammeds hus.

Efteråt sa Mohammed till mej att djävulen trodde att vi skulle gråta och vara ledsna idag men där tog han verkligen fel.

Det blev betydligt gladare än vad den gär bilden visar

Vi hörs!

Idag har varit en tuff dag för många av oss i Harar och därför vet jag inte vad jag ska skriva. Råkade gå in på Majas blogg och väljer idag att hänvisa till hennes blogg istället. Mycket bra skrivet! majainharar.blogg.se

Har just kommit hem efter en dag i Dire Dawa och har mer än tillräckligt med stickande bränna på axlar och rygg.

Allt började med att någon skulle följa med Gab till Dire för att vinka av Joelle på Dire Dawa international airport. Mitt förslag var att vi alla åkte till Dire Dawa för att ta en halv fri dag med bad och sol. Ett förslag som fick ganska bra gehör. Några av oss åkte till favoritstället Papas och där gjorde Erik tappra försök med backflips från trampolinen medan Katish ständigt undrade om hon är brun. Svaret är JA hon är jättebrun. Solen stekte på bra idag!

Sedan blev det indisk lunch för omväxlings skull. Kyckling och ris med en så stark sås så att svetten rann nerför pannan.

Gab som totalt har tappat sin röst och Joelle som kom till Dire Dawa senare på dagen väntade sedan på mej och Katrine på Selam hotel där de smuttade på varsin cappucino. Jag tänkte att vi häller i oss en snabb kopp kaffe för att sedan vinka av Joelle och därpå åka hem till Harar. Men där tog jag fel. Flyget var försenat och massor av flashbacks gkorde sej påminda. Som den gången när Pidde och Calle väntade i ca 36 timmar om jag minns rätt. Eller när Katrine kom till flygplatsen och den var stängd p g a påsk, att hon hade köpt biljett spelade ingen roll. Eller när Eriks mamma skulle flyga hit och fick sova över i Addis Abeba. Ethiopian airlines inrikesflyg är tyvärr oftare försenade än de är i tid. Joelle har ett flyg till Frankfurt kl 11 ikväll och vi var ganska oroliga för en stund att hon skulle missa det. Men planet lyfte dock med tillräcklig marginal och vi hann med ännu en cappucino på Selam hotel. Det blev till slut en sen roadtrip med peugoten hem till Harar med ankomst vid niotiden.

Det blev till slut ett tårfyllt farväl. Joelle har varit en välsignelse för oss, full av glädje och energi. Hon har varit som en i teamet och inte som en gäst. Vi hoppas att hon kommer tillbaka till Harar någon gång i framtiden för att besöka oss igen.

Och till slut en liten kul grej. Det är möjligt att på Dire Dawas flygplats passera röntgen med en fickkniv. Jag gjorde det två gånger idag och jag frågade t o m vakterna. Chigri jellem svarade. Det betyder ”inga problem”.


Joelle de sista timmarna innan hemfärd till USA

Joelles handskrivna biljett

Katrine tröstar Gab efter att hon haft tillräckligt med röst för att prata med Samuel på telefon.

Vi hörs!

Idag är kanske den tystade dagen jag upplevt på detta huset. Samuel, Ashagre och Mohammed har åkt till Addis Abeba, amerikanarna till Dire Dawa och personalen på huset har fått påskledigt. Till råga på allt så har vi ännu en födelsedag och idag är det Katish eller Katherine Romos tur. Det innebar att svenskarna och norrmännen gick till ras hotel och åt en riktig hotellfrukost. Där fanns toast med smör, special omelett med kött, gröt, ananas och kaffe. Vi njöt där vi satt i de mjuka sofforna och åt tills vi blev proppmätta.

Vid lunchtid gick jag, Erik och Katrine ut för att äta lunch. Katish och Maja hackade istället ihop en sallad och åt den medan de hängivet betade sej igenom 18e säsongen av top model.

Annars råder tystnaden i ett hus som sällan är tyst. Det är läge för att sitta ute och med en coca-cola eller en kopp kaffe i handen läsa lite. Passa på att njuta en tystnad som är vanlig i hemlandet men som knappt finns i Etiopien. Jag älskar att ha folk runt mej men en sån här situation måste utnyttjas.

Vi hörs!

Påskdagen innebär för de flesta etiopier dorowot (kycklinggryta) och annan god mat efter att ha fastat, biktat sej och delat Jesu lidande efter de ortodoxa traditionerna. Men för oss betyder påskdagen framför allt uppståndelse! Jesus som dog för våra synder har också uppstått och det var vad Samuel predikade i Church of Joy idag. En kraftfull predikan som är något av det bästa jag har hört på länge. Trots att det hölls en stor påskkonferens på stadion så kom hela 60 personer och 6 av dem tog emot frälsningen. Dramat som Katish jobbat frenetiskt med blev en stor succé och även Joelles dans fick publiken att jubla.

Självklart firar vi också med god mat och vi var vid lunchtid hembjudna till Beza och hans familj. Jag tog på mej kostymen som jag inte har använt på hela året och väl där hos Bezas varma familj serverades det allt från dorowot till alla möjliga sorters kött. Skuret och hackat, get och ko, tillagat och rått.

Jag blev så mätt att jag fick gå hem och sova lite för snart är det dags igen då vi är hembjudna till Henok och  Tsehay. Tack Jesus för alla dessa generösa etiopier.

Dorowot

Vi hörs!

Kreativitet har ofta varit ett nyckelord inom Mission SOS. Att på olika sätt presentera evangeliet på många olika sätt med många olika metoder. Och basen på afrikas horn är inget undantag. Imorgon är det nämligen dags för den stora påskdagen och till det har Katish snickrat ihop Church of Joys egen påskmusikal. Okej det var kanske att ta i men ett maffigt kreativt tiominutersdrama som innehåller både helande, befrielser, korsfästelsen, uppståndelsen och upprättelse kommer att spelas upp på söndagens stora påskmöte.

Men det finns mer kreativt i teamet i Harar. PlåtslagarKatrine bankade igår ihop två romerska rustningar varav jag kommer att få äran att bära den ena som den ständiga vakt jag är när det kommer till draman. På dem har det också fästs en mantel för att lyfta fram min och Katrines pondus när vi spikar upp Erik (den ständige Jesus) på korset.

Själv slog jag ihop ett kors av ett gammalt trasig bänkryggstöd men eftersom träet sprack så försökte melles få ihop det med två plåtbitar. Den fick dock sedan lagas en andra gång.

Utöver det har det även gjorts piskor, farisékläder, törnekrona och annat. Vi förväntar oss mycket folk efter att ha spridit flyers och gjort det känt att vi har påskmöte imorgon.

Hur det blir återstår att se.

De oerhört snygga rustningarna. Det vackraste jag sett! sa Maja

Ska den vara så här undrar Melles

Äntligen på plats

Allt går att fixa i Etiopien

Dramaövning men vad gör Maja?

Vi hörs!

Som de allra flesta redan har räknat ut så var VM-biljetterna bara ett halvdåligt aprilskämt. Hade det varit sant så hade antagligen hela blogginlägget handlat om det.

Idag är det långfredag och framför oss ligger en spännande påskhelg. Påsken firas väldigt olika i Sverige och Etiopien. I Sverige firar vi påsk med att måla våra barn som ska knacka dörr för att få godis medan man i Etiopien bär ett grässtrå runt huvudet som ska föreställa Jesu törnekrona. Ute på öarna där jag kommer ifrån eldar man upp granarna sen jul efter några månaders grankrig medan man i Etiopien inte hälsar med händerna utan bara vinkar medan man säger hej veckan innan påsk för att man ska dela Jesu lidande. Jag vet ärligt talat inte vilket som är konstigast.

Vi firar dock påsk p g a av att Jesus korsfästes för våra synder. Han tog på sej min och din skuld så att vi kunde gå fria. Det var Gud som såg hur människan gick vilse och valde att själv komma ner och bli människa för att ta vårat straff på sej. Förlåten i templet som döljde platsen till det allra heligaste, alltså platsen där Gud var närvarande brast när Jesus gav upp andan och ropade ”Det är fullbordat”. Det betyder att vi idag har tillträde att när som helst komma inför Gud med allt vi har och bär på. Vägen är öppen till Gud! Allting är klart! Det enda som vi behöver göra är att acceptera det. Att tro på honom och börja lyda honom. Livet är så spännande med Jesus! Han har gett mej en mening med mitt liv. Han har låtit mej komma till främmande platser i världen för att berätta om honom och jag är så nyfiken på var han kommer sända mej nästa gång.

Jesus uppstod på söndagen och han lever idag. Han sitter på faderns högra sida och han manar och ber för oss. Tack Jesus för livet som du ger.

/Filip