Sverige, Etiopien och resten av världen

Sitter på kontoret och smålyssnar på dansk lovsång. Riktigt bra faktiskt. Började dagen med att pynta lite smått och tända det första ljuset till Majas stora förtret innan jag lagade frukost till teamet. Äggröra mina vänner. Man tröttnar aldrig på det. Med eller utan olja så slinker det lätt ner.

Sen var det självklart dags för veckans höjdpunkt. Söndags möte i Church of Joy! Den nya keyboarden fick folket att gunga till en masssa Etiopiska lovsångsmedleyn. Keyboarden har en massa olika ljud och rytmer och är riktigt kul att ha på huset. Det har blivit ett par Ibizakvällar i vårt vardagsrum med tyska DJs men nu fick den nyinköpta Yamahan äntligen tjäna sitt syfte.

När vi kom hem blev det lunch och senare adventskaffe med svenska pepparkakor. Ja vi har faktiskt en paket Annas pepparkakor här och det var otroligt gott tillsammans med lite Hararkaffe. Ja vi njuter verkligen av livet här i Harar. Du kanske har massor av pepparkakor där du är men dom blir mycket godare när det inte finns nån tillgång på dom.

Vi höres!

Morgongymnastik med Mohammed och Teshome. En ganska vanlig syn på vardagsmorgnar

Igår var vi på konferens! En av våra närmaste församlingar i Harar (Gebresion) har konferens den här helgen och med inbjudna gästpredikanter från Dire Dawa och Alemaya. För mig blev det en heldag. De har lånat tio bänkar av oss och även vårt ljudsystem så jag mixade ljudet en hel dag igår. Första mötet skulle börja kl 9 på morgonen men vid den tiden hade fortfarande ingen kommit. Inte förrän 10 satte man igång att be. Man bad en timme sen drog lovsången igång. Äntligen! Etiopiska pingstmöten kan vara lite tröga i början men när det väl kommer igång så finns det ingen hejd på det. Keyboardspelaren spelar både trummor, gitarr och orgel på samma gång och lovsångarna gör otroliga moves som påminner om både farbror Frej och Gunde Svan.
Pastorerna ville bjuda mig på lunch så det blev jag och tre pastorer som åt injerra och tibs tillsammans. Samtidigt som Ashagre och Mohammed anlände från Addis Abeba med den efterlängtade keyboarden.
Efter lunchen var det dags för det andra mötet för dagen och hela teamet mötte upp. Det blev ännu mera vild lovsång och krigarbön från den eldiga pastorn Tjifara. Nu ska jag iväg igen och rigga upp ljudet för dem.
Vi hörs!

Den eldiga pastorn i Gebresion

Ja det är sant. Du kanske har läst på nån annan blogg, om inte så får du storyn här. Vår amerikanska vän Gabby proklamerade stolt Thanksgiving förra torsdagen men efter att ha varit i kontakt med Amerika gick det upp för henne att det var denna torsdagen som det skulle firas. Och vilket firande det blev! Massor av frukt och pop corn men framför allt svenska kanelbullar och amerikanska ananas-tartas och pumpakaffe. Tjejerna hade dekorerat matbordet och det spelades Bing Crosby och Nat King Cole på Katish lilla dator. Thanksgiving är tydligen början på julinvasionen. En amerikansk familjehögtid som nu också har nått Etiopien.

Annars har det räknats massor av pengar idag. Inte nog med att det är löning för alla som arbetar för och med oss utan det har också sänts pengar till Addis Abeba. Harar Church of Joy har nämligen fått sin efterlängtade keyboard! Mohammed och Ashagre är i Addis Abeba och anländer imorgon till Harar med en sprillans ny Yamaha tror jag att det är.

Vi hörs!

Idag tog vi i teamet en halvt ledig och åkte till Dire Dawa. Oj vad skönt det var att sola och bada! Så nu har bonnabrännan jämnat ut sej en aning och det är inte bara armarna längre som är färgade. Vi passade på att uppfinna ett slags badbollsvolleyboll som också påminner lite om tennis i utförandet. Det blev fem tuffa set och till slut fick jag och Katish se oss besegrade efter att ha tappat en 2-0 ledning till 3-2 i set mot Samuel och Erik.

Väl hemma blev det lite pengaräkning för det börjar bli dags att köpa en keyboard. Mohammed och Ashagre är i Addis Abeba och de verkar ha hittat nåt så det kanske blir en sväng till Dashen Bank imorgon.

Vi hörs

Förra veckan gjorde jag något helt galet. Jag anmälde mig till Stockholm marathon! Ja det är sant! Jag ska springa de 42 kilometerna genom Stockholms gator. Jag var sedan tidigare anmäld till Göteborgsvarvet och har legat i hårdträning ett par månader nu för att löpa halvmaran. Men nu dubblar jag alltså distansen.

Det blir många iskalla Hararmorgnar, många mil med de vita joggingskorna på och massor av injerra för att inte tappa för mycket vikt innan det är dags att visa resultat. Men bor man i världens bästa löparland så finns det inga ursäkter.

Gbg-varvet går av stapeln den 22 maj och två veckor senare alltså den 5 juni är det dags för Stockholm Marathon.

Är du också sugen att hänga på? Jag tror det finns ett fåtal platser kvar. Läs mer på goteborgsvarvet.se och stockholmmarathon.se

Vi ses i Gbg och Stockholm!

Har tagit det väldigt lugnt den här morgonen. Det började med en kopp kaffe och lite bibelläsning på vattentanken medan resten av huset sov. Sen fortsatte det med en coca-cola och lite solning på samma ställe. Jag fick dock bygga en liten vägg av en bänk och pressening för att inte störa våra muslimska grannar när jag tog av mig T-shirten. Medan jag låg där med bibeln som huvudkudde och nästan somnade hördes det dieselmotorer. Jag trodde jag var på Halleskär eller Vinga mitt i sommaren men det var bara de lokala mopedtaxi eller bajaj som det heter här.

min solplats i morse

Min syster fyller 25 idag så glöm inte att gratulera henne om ni känner henne alltså. Själv ska jag ringa ett svindyrt samtal senare idag men det är det värt. Grattis Linnea!

min syster Linnea. Lägg märke till ostindiefararen i bakgrunden

Ännu en söndag full av seger och glädje i Church of Joy har passerat. Och vilken förmiddag vi hade! Samuel och Gabby är i Addis Abeba men då passar Mohammed och hans gravida fru Senabwa på att röja och lovsjunga för fullt till den inhyrda keyboardspelarens nintendoliknande syntheffekter. Hela kyrkan gungade och när musiken hade eskalerat till fullo var det dags för Pastor Ashagre att kliva upp och leverera dagens budskap om välsignelse.

Ashagre är en av de bästa bibellärarna jag vet och trots att jag bara förstår 20% av predikan som är på amharinja så får jag ut massor av den. Jag måste lära mig amharinja nu så att jag förstår Ashagres predikningar. Ashagre kommer från Awassa i södra Etiopien och har jobbat med oss sen 2006. Han är en av mina allra bästa vänner och han är en fantastisk pastor.

Efter mötet blev vi hembjudna till Mona som är parkeringsvakt. Hon bjöd på Dorowot! Etiopiens nationalrätt! En stark kyckling gryta med kokta ägg i och injerra (en sorts sur pannkaka som är Etiopiens basföda framför allt annat). Oj vad gott det är! Jag hoppas att ni alla får smaka det nån gång.

Vi hörs!

Har just läst Filipperbrevet. Det är grymt bra! Fastän Paulus satt i fängelse så är hela Filipperbrevet full av glädje. Han verkar inte vara orolig för nånting. Jag tror att vi oroar oss alldeles för mycket för allt möjligt. Själv är jag faktist inte särskilt orolig. Den lilla oro jag kanske hade rann väl av nu när jag läste Filipperbrevet. Jag vaknar inte upp och tänker på hur det ska gå med finanskrisen. Eller går runt och oroar mig för att få en släng av svininfluensan. Nej det finns så många löften i bibeln om både välsignelse och helande så jag väljer att lyssna på dem istället för att frossa i den dagliga nyhetshysterin från svensk massmedia. Ta det lugnt. Läs ett kapitel i bibeln och lita på vad som står där istället.

Snart börjar vi att rekrytera nya bibelskoleelever. Nästa kurs startar i januari och en av mina bästa vänner kommer att gå. Vi tog en kaffe tillsammans och pratade om det igår. Han var jätteglad och ser fram emot att få börja skolan.

Igår gick teamet ut på restaurang. Jag åt fisk! Ja det finns faktiskt fisk i Harar. Och den var riktigt god! När vi kom hem gjorde vi en lägereld och tog ut TVn och gjorde bananer med choklad i och njöt delikatessen framför en film utomhus.

Vi hörs

 

Om någon har missat det så är det Thanksgiving idag! Sen Samuel gifte sej med Gabby och vi fick vår första amerikanska hit så kom det också nya högtider hit. Idag är det alltså thanksgiving och jag har ingen aning om vad man gör då. Det enda jag vet är att man äter pumpapaj för det har jag sett på alla amerikanska serier på tv.

Jag har just kommit hem från frisören förresten. Det är alltid lika spännande att besöka frisörerna i Etiopien. De är inte riktigt vana vid att klippa vår typ av hår men de lovar alltid att de kommer bli jättesnyggt.

Denna gången stämde det faktiskt. Jag prövade en ny frisör idag efter vad som hände förra gången. Då körde han med trimmern från nacken och ända upp på mitten på huvudet. Sidorna var någon centimeter längre än nacken och han lämnade kvar en Tintinliknande lugg. Det fanns inget annat att göra än att låta Katish skala av alltihop och det slutade med att jag hade ett helrakat huvud med endast 1 mm sticksit hår.
Vi hörs

Sitter längst upp på canal café och spanar ut över Harars gator och funderar. Hur hamnade jag här? I islams fjärde heligaste stad! I Etiopien! I Harar! Vad hände egentligen tänker jag och smuttar på min ljusgröna avokadojuice. Ja det var väl ingenting jag hade planerat direkt.

Uppväxt på Fotö som jag är så började jag givetvis som fiskare och jag trodde knappast att jag inom några år skulle vara onådda folkmissionär. Jag trivdes bra som fiskare  men av nån anledning hamnade jag senare på Volvo personvagnar där jag tyvärr inte trivdes lika bra.

En vän till mig som gick bibelskola frågade mig ”Filip, varför ska inte du gå den här bibelskolan”. Jag hade aldrig tänkt att göra det och hade ofta till och med lite svårt för bibelskolefolk som alltid skulle vara så duktiga och förändra allt.

Jag åkte iaf dit och hälsade på. Och det fanns något där som drog i mig. Vilken överlåten bibelskoleklass! Vilka vänner man fick! Det tog inte lång tid innan jag bestämde mig för att skicka in ansökan.

På bibelskolan fick jag lära mig massor om onådda folk, tro, helande och en massa annat grundläggande i kristen tro. Berättelser om festivaler bland stamfolk man aldrig hade hört talas om. Jag sög åt mig under ett år. Vår missionspraktik blev en festival i just Harar. Faktiskt den första lyckade som har genomförts i Harar. Senare på hösten åkte jag tillbaka till Etiopien och Dire Dawa där vi samarbetade med ett lokalt samfund under några år.

Efter ett tag kände vi att Den Helige Ande manade på och att vi längtade efter att göra nåt pionjärt. Vi avslutade vårt samarbete i Dire Dawa och startade en församling från noll i Harar.

Idag har Harar Church of Joy döpt drygt åttio personer. Man har mellan 40-80 besökare varje söndag, en jättefin lokal mitt i ett av Harars tuffaste områden och en bibelskoleklass med 11 elever som snart ska uteximaniseras. Och detta är ändå bara början på vad Gud kommer att göra i Harar. Vi tror att evangeliet kommer att sprida sej till somali och afarfolken, till afar och adherifolken. Vi längtar efter ett stort genombrott för evangeliet på Afrikas Horn.

Vilket fantastiskt liv jag lever bland dessa folkslag tänker medan jag tar den sista sleven av juicen och betalar de sju birren. Dags att gå hem. Bibelskolan börjar snart!

Harar, Jugol, den gamla stan innanför murarna

Sitter just nu och vaktar vattnet som används till tvätt, dusch och matlagning. På de flesta ställen rinner det vatten från staten direkt in i en stor tank, dock inte i Harar. Trycket är alldeles för dåligt för att vattnet ska kunna rinna upp i en tank så det får ordnas på annat sätt. I röret där den dyrbara vätskan gör sin ankomst en gång i veckan har det kopplats på ett plaströr, plaströret stoppas sedan i en jerikan eller en dunk som vi säger på svenska. Det brukar stå rader med ca 10 gula dunkar när våra vakter jobbar med vattnet. Vattnet hälls sedan över från de gula dunkarna in i en blå silltunna. När tunnan sedan fylls förs sedan vattnet vidare via en pump och ännu en plastslang upp till en 2000 liters tank på taket efter att ha passerat ett  provisoriskt reningsfilter. Vattnet är nu klart för användning och det är bra självtryck i kranarna. Det ska tilläggas att vi har en reservtank på ca 10000 liter. Den har varit till stor nytta när det har varit dags för dop. Denna beskrivning av vattnet tillägnar jag särskilt Katrine Drevon som jag vet saknar pumpen, generatorn, verktygen i förrådet mm

 

Mitt emot mig på kontoret sitter just nu Maja och Kabod. Kabod är Henok och Tsehays 1 ½ åriga son. Trots sin ringa ålder har han redan hunnit att ha ihjäl en katt. Hans båda föräldrar går i bibelskolan och därför turas tjejerna om att passa Kabod. De gör ett fantastiskt jobb med lillkillen och man kan inte annat än att beundras. Kabod gillar coca-cola och Efraims låt telate (en etiopisk lovsång) som just nu går på repeat. Kabod smilar och klappar händerna till de glada tonerna.

Vi hörs

Jag färdas fram i en hög hastighet. Den ljumma luften fläktar skönt genom det knappt öppna fönstret. Utanför reser sig vackra gröna berg. Bredvid mig sitter en man i kjol. Han är från oromofolket. Jag sitter i en Toyota Hiace på väg till Dire Dawa. Vägen består delvis av jordbrukslandskap bland oromos med sina charmiga små runda hyddor, småbyar som exporterar mängder av kat och slutligen en lång slingrande nedförsbacke ner mot Dire Dawa.

Dire Dawa var mitt hem i över ett år och det är alltid speciella känslor att komma tillbaka dit. Det har hänt mycket sen vi flyttade härifrån och en efter en så byggs det nya stora vackra hotell. Idag har vi ledigt och vi har bestämt oss för att bada slappa och äta mjukglass. Det finns knappt i Etiopien men här finns det. Låt mig citera min vän Dan. ”Man får en massa bonusar när man är missionär, det är lika bra du vänjer dej”. Ja den här dagen var en stor bonus!

Efter att ha tränat de senaste sju dagarna så var det oerhört skönt både för kroppen och själen att bara ta det lugnt idag.

Imorgon är det tisdag, den bästa dagen i veckan! Oj vad spännande det ska bli att köra igång igen.

 

Hej alla vänner! Idag var det ännu en gång dags för en helt vild söndag i Church of Joy. Vi hade hyrt in en keyboardspelare som vi inte själva kände till om han var bra eller ej. Men som han spelade! Och som Mohammed och Senabwa ledde lovsång. Hela kyrkan gungade till keyboardens dunkande trumljud. Mohammed gjorde joggarmovesen och att han ibland glömde av texten gjorde ingenting alls.

Samuel predikade en övertygande predikan om välsignelse, tionde och offer. Hur kan man predika om att offra i ett sånt fattigt land kanske du tänker. Jo jag tror nämligen att bibeln är sann. Det står i ordspråksbolen att den ene strör och får bara mer medan den andre spar men blir bara fattigare. Jag tror självklart inte att vi bara ska strö ut våra pengar på fel saker utan att så dem i rätt saker. Jag tror att Gud och Guds ord är likadan i vilket land vi än befinner oss i. Och att lagen om sådd och skörd fungerar även i Afrika och Etiopien. Jag tror att Gud välsignar en generös attityd. Våra medlemmar i Church of Joy har verkligen visat prov på en detta. Vi håller på att samla ihop till en keyboard och några söndagar har vi tagit upp offer för det. Och församlingen har offrat bra. Även teamet har gett frimodigt till denna keyboard och som ekonomiansvarig är jag mycket stolt och glad över mina vänner och teammedlemmar som har satsat sina pengar i denna keyboard. Vi har fått in över hälften men det fattas fortfarande ca 6000 svenska kronor. Om du finns som har möjlighet att ge ett bidrag till keyboarden så får du gärna ta kontakt med mig på e-mail [email protected] eller [email protected]

Det blev också ett 18-årskalas i eftermiddag. En vän till oss bjöd in oss på sin systers födelsedagskalas och vi införde den mycket upskattade svenska traditionen att hissa födelsedagsbarnet. Sen blev det kakor, nötter, godis, apelsiner, kaffe och till sist spagetti. Mycket gott alltihop!

Hej alla vänner!
Idag är det fredag och det innebär att vi har två parallella husförsamlingar och påföljande teamkväll där vi samlas bara teamet och slappar eller gör nåt kul tillsammans.
Jag hade självklart tänkt mig att jag skulle på en av husförsamlingarna men en av våra lärjungar var väldigt sjuk så jag och Erik tog med honom till sjukhuset. Jugol hospital! Det sägs att det är afrikas första sjukhus. Jag vet inte men det kanske stämmer. Vår vän fick en del mediciner och och mycket bön och han är nu på bättringsvägen. Han sover över hos oss inatt.
Och så till teamkvällen. Vi köpte två kilo oxkött som vi själva skar till i mindre bitar för att sedan grilla. Vi rullade ut vår persiska matta på innergården och satt bara och gottade oss. Maja hade fått en present på posten till hela teamet och alla  var på helspänn. Däri fanns en hel julkalender från Katrine Drevon som kommer tillbaka hit strax innan jul. Där fanns också personliga gåvor och jag fick ett vackert granris till julpynt. Tack Katrine! Efter det spelade vi "Toss up" tror jag det hette. Ett tärningsspel där man skulle få så många gröna som möjligt. En riktigt skön kväll tillsammans med teamet under bar himmel mitt i november.
vilken jul det kommer att bli med detta pyntet

Hej alla vänner!
Idag är det fredag och det innebär att vi har två parallella husförsamlingar och påföljande teamkväll där vi samlas bara teamet och slappar eller gör nåt kul tillsammans.
Jag hade självklart tänkt mig att jag skulle på en av husförsamlingarna men en av våra lärjungar var väldigt sjuk så jag och Erik tog med honom till sjukhuset. Jugol hospital! Det sägs att det är afrikas första sjukhus. Jag vet inte men det kanske stämmer. Vår vän fick en del mediciner och och mycket bön och han är nu på bättringsvägen. Han sover över hos oss inatt.
Och så till teamkvällen. Vi köpte två kilo oxkött som vi själva skar till i mindre bitar för att sedan grilla. Vi rullade ut vår persiska matta på innergården och satt bara och gottade oss. Maja hade fått en present på posten till hela teamet och alla  var på helspänn. Däri fanns en hel julkalender från Katrine Drevon som kommer tillbaka hit strax innan jul. Där fanns också personliga gåvor och jag fick ett vackert granris till julpynt. Tack Katrine! Efter det spelade vi "Toss up" tror jag det hette. Ett tärningsspel där man skulle få så många gröna som möjligt. En riktigt skön kväll tillsammans med teamet under bar himmel mitt i november.
vilken jul det kommer att bli med detta pyntet

Låt mig få berätta kort om vår vän Dembelash. För ca ett år sen var han väldigt sjuk och nära att dö. Men Gud helade honom mirakulöst och numera går han åtskilliga kilometer varje dag.

Idag bjöd han oss dessutom på nåt extra. Gissa om jag blev förvånad när han gjorde dessa konster!



Var det Mathias Folke som lärde honom detta?

Idag har vi varit på en jätteschysst roadtrip. Jag älskar roadtrippar och tror att jag lätt skulle kunna bo i en bil och ständigt vara på väg nånstans. Första stoppet blev Kulubi och vi besökte den kända Gabrielkyrkan där. Två gånger om året vallfärdar ortodoxkristna till denna kyrkan för att fira ängeln Gabriel. Detta var första gången jag var inne i en ortodox kyrka. Evangeliskt kristna har inte lov att gå in och därför höll vi tyst om att vi var det denna gången.

Gabrielkyrkan i kulubi

Vi fortsatte sedan till Kobo där vi fick återse några gamla vänner. Jag, Samuel och Wondayehu var ofta här för ca två år sen och predikade evangeliet tillsammans med en lokal församling.

Sedan fortsatte färden västerut och någonstans mellan Ades och Hirna uppe i de vackra Etiopiska bergen gjorde vi ett stopp för att läsa bibeln och be tillsammans. Men oromofolket i trakten var så nyfikna och började samlas omkring oss. Mohammed tog tillfället i akt och använde en språkkunnig kille som tolk från amharinja till oromiffa och började predika evangeliet om Jesus för dem. Sju av dem kom fram på frälsningsinbjudan och  vi bad också för sjuka längs den sluttande vägen. Vi avslutade med att sjunga en lovsång på deras språk tillsammans med dem. Så fräscht och spontant! Jag satt bara och njöt när Mohammed predikade. Vi fortsatte till Hirna innan vi vände hemåt för bibelskolan ikväll.

Dagens predikant

Vi har också hunnit med att spela lite volleyboll med våra bibelskoleelever. De är ganska duktiga faktiskt.

Två hårt kämpande lag

Alla var inte jättepigga på hemresan

Efter en lugn ledig dag så är vi igång igen på afrikas horn. Som vanlig med en löprunda på morgonen. Soluppgången över Harar är så vacker!


En något suddig bild på soluppgången över Harar

Som ekonomiansvarig blir det ofta lite kontorsjobb. Ibland flyttar jag in kontoret på mitt rum. Det kan bli lite trångt på mitt lilla skrivbord. Där kan finnas böcker, högtalare, pringleschips, pennor, miniräknare, rakapparat, toaväska, dvd-fodral, myntburkar, kvitton, bananer, nötter och nycklar. Mitt i allt detta ska jag få plats med min dator. Dags att röja lite på bordet kanske?


Mitt lilla hemmakontor. Här har jag koll på allt

Söndag och fest i Church of Joy som vanligt! Det var lite av en nyinvigning av vår kyrklokal idag. Med visionen och världskartan målade på väggen passade Samuel Strandberg på att dela och proklamera  Church of Joys vision för församlingen. Efter snart två år i Etiopien tillsammans med Samuel är han den predikant jag har hört mest predikningar från och han blir bara bättre och bättre. Han är en fantastisk ledare och en av mina bästa vänner. Samuel jag älskar att jobba tillsammans med dej och vara en del av ditt team.

Efter att fotbollsäsongen i Sverige har tagit slut och att det står klart att Öis sorgligt nog spelar nästa säsong i superettan startade idag glädjande nog ETHIOPIAN PREMIER LEAGUE! Det lokala laget Harar Bira (ja de är sponsrade av det lokala bryggeriet) tog emot mabratai (elverket på svenska). Jag, Maja och Erik gick dit tillsammans med Mona och Fraser från Harar.

Matchen blev en rysare och trots att Harar ägde matchen från början till slut hade man förtvivlat svårt att få in bollen i nätmaskorna. Mabratai från Addis Abeba fick ett turligt ledningsmål efter slarv i Hararförsvaret. En ledning som höll i sig till en kvart ifrån slutet då en Hararspelare får på en kanonträff upp i krysset. Ett förlösande mål. Harar bira ligger på för ett segermål och fem minuter från slutet slår man ett inlägg, målvakten missbedömer bollbanan och bollen studsar över honom och in i mål. Jublet visste inga gränser på läktaren. Harar bira vinner med 2-1!

Etiopierna älskar fotboll men håller ingen vidare klass. Detta är högsta ligan i Etiopien och det ser ut som svensk div 5 klass. Planen är usel. De har glömt att klippa gräset på de få ställen det finns gräs. Linjemännen ( eller kvinnorna i det här fallet) verkar inte kunna offsideregeln och domarn tillåter i princip allt. En del tacklingar är rena överfall och hade varit solklara röda kort men domarn blåser inte ens för frispark. Positivt är dock att man har respekt för domarn och gnäller inte. Man håller på sitt lag i vått och torrt och skäller inte ut sina egna.

Jag är inte särskilt imponerad av fotbollen men det var en kul upplevelse och en folkfest tillsammans med de flesta samhällsklasser i Harar. Nästa söndag är det också hemmamatch. Det ser vi fram emot!

Vid den här tiden brukar jag för det mesta sova men för en liten stund sen kom de flesta av oss hem efter en heldag i kyrkan. Där har det klistrats och målats, skurits ut bokstäver och tejpats. Och äntligen är vår vision uppe på väggen. Över och under, till vänster och till höger om den stora vackra världskartan finns den att läsa både på engelska och amharinja. Oj vilken chock våra besökare kommer att få imorgon. Till att börja med har det cementats utanför vår entré av Henok. Tio nya bänkar har köpts in så det finns gott om sittplatser och som sagt har vi den vackraste bakgrunden av alla kyrkor i Harar.
Visionen lyder såhär.
Harar Church of Joy
A church among the people. For all people
To liberate, transform and equip a generation with the gospel of Jesus Christ in Ethiopia, the Horn of Africa and to the ends of the earth.
For the sake of the unreached.
Mäktigt va?
Vi har också haft en missionsutsändning idag.
Klockan 6 i morse samlades våra bibelskoleelever hemma hos oss för att resa till Jijiga för att dela evangeliet på gatorna. Det är första gången för många av dem och detvar lite smånervöst men ett väldigt förväntansfullt gäng som åkte iväg tillsammans med Mohammed och Ashagre.
I ett av Etiopiens tuffaste missionfält bad och predikade de och de berättade om flera som blev frälsta för oss när de kom på eftermiddagen.
Oj vad stolta vi är över dem!
Nu är det dags att sova

Samuel klistrar bokstäver. Maja var inte lika aktiv men lade all kraft på predikan i husförsamlingen. Tack Maja för en bra predikan. Till slut är väggen klar!!!!!

Amharinjabokstäver! Uppkopplingen var för långsam igår så det var omöjligt att få upp denna bild till gårdagens inlägg

Alarmet från mobilen ringer och telefonen börjar vibrera ovanpå min strömbox. Jag vill kanske egentligen ligga kvar men plikten kallar och energi förlöses till att kasta av mig täcket och ta på mej den svenska landslagströjan och shortsen från Djibouti. Jag tar ett par klunkar vatten och snörar på mig mina nya skor från ”Harar city mall”.

Klockan är 5 på morgonen och det lyser i några av rummen. Man undrar vilka som ska med idag. Efter ett par minuter kommer en och en ut från sina rum. Idag blir det jag, Maja, Erik och även Ashagre som hänger med för att försvara Etiopiens färger. Det är dags för en löprunda.

Det är fortfarande kolsvart ute och Harar sover. Hyenerna och hundarna har slutat skälla för längesedan. Den bitande kylan får håret på armarna att stå. Jag får använda ficklampan på mobilen för att kunna se något uppför den oerhört branta och steniga backen upp mot chankor. Väl uppe får vi lite andningspaus eftersom Maja måste plugga in sin ipod och hitta fram till rätt låt. Vi fortsätter upp till stadion där vi ger järnet i fem varv för att sedan jogga i lugn takt tillbaka till huset medan vi njuter av soluppgången över w-berget. Nu börjar Harar att vakna upp.

Löparrundan följs sedan upp med en banan, en svinkall dusch och en varm kopp kaffe tillsammans med några kapitel i bibeln. Jag är sedan pigg och fräsch och redo för en ny dag.

Idén med att springa på morgonen kommer från vår glada skåning Maja Larsson och jag ville inte vara sen att hänga på. Sen dess har även Katish, Erik och Ashagre anslutit sej och börjat löpa ett antal kilometer på morgnarna.

Vi springer ungefär fyra gånger i veckan, lägg där till att vi spelar fotboll två gånger i veckan och du har ett team med en oslagbar fysik.

Undra vad jag kan få för tid på Göteborgsvarvet nästa år? Chrulle och Pontus får se upp:)

Lite svettiga kläder från morgonens löparrunda

En dag full av studerande av de etiopiska språket amharinjans bokstäver eller fidels som det kallas. Det finns ca 252 bokstäver och de kan se ut som allt ifrån skatebordåkare till fiskekrokar eller fjärrkontroller och kanelbullar. Idag lärde vi oss de sista och Ashagre som är vår eminenta lärare är för tillfället jättestolt över sin hårt studerande klass. Vi har börjat läsa överallt nu som knappt var möjligt för oss innan. På skyltar, menyer och läskflaskor. Överallt läser vi amharinja! En ny värld öppnar sej och snart börjar vi lära oss grammatiken.

För tillfället har jag lite svårt att skriva eftersom Maja sitter mittemot och rappar på danska. Jag som tyckte att jag förstod danska hyfsat innan den här kvällen märker genast att det var väldigt längesedan jag var i Skagen och lossade skarpsill till skrapfabriken och att min danska är väldigt begränsad. Maja fortsätter att  spela upp hela sitt iTunesbibliotek för mej och jag får lyssna på allt ifrån Dolly Parton till Eskobar och nån fransk rappgrupp som jag inte kan namnet på. Det är inte lätt att koncentrera sej överhuvudtaget.

Nej det får helt enkelt skrivas mer någon annan dag.

Vill du läsa om samma saker fast från ett kvinnligare perspektiv? Kolla in majainharar.blogg.se

På måndagar vilar vi alltid från allt vårt arbete i Harar. Måndagen kommer alltid lika lägligt. Efter att ha jobbat för fullt med husförsamlingar, bibelskola, tagit hand om lärjungar och till slut haft ett fullspäckad Church of Joy möte på söndagen är det otroligt skönt att bara släppa allt och tänka på annat en dag. Jag tror att Gud tar hand om vår församling när vi vilar.

Idag har det blivit en lunch med en kille från Kalifornien, lite playstation med Samuel Strandberg och Erik Fjelland Moi (ja han är från Norge), en stund i solen med en fanta i handen och till slut en halvdålig film tillsammans med några av mina bästa vänner.

Nu börjar det bli kväll och jag börjar bli rastlös. Längtar till tisdag morgon och bönen runt frukostbordet, bibelskolegänget som kommer på kvällen och alla etiopiska vänner. Ska bli spännande att se vad Gud vill göra denna veckan.

Söndag förmiddag betyder fest i Church of Joy. Och vilken fest det blev idag! Dans, vild etiopisk lovsång en fantastisk visionspredikan av Samuel Strandberg och slutligen ett ganska brutalt drama där jag själv spelade djävul. Mötet följdes sedan upp med dop av två killar hemma på vårt compound. Vår dopgrav består av fyra bänkar, två presseningar och en massa gula dunkar. Vilken glädje det är när någon bestämmer sej för att begrava sitt gamla liv och följa Jesus.

dop tidigare i år

Det har varit en tung dag för göteborgsfotbollen. IFK missade guldet men framför allt åkte Öis ur allsvenskan. Mitt röda och blåa hjärta sörjer givetvis men förhoppningsvis blir det bara en säsong mot storheter som Falkenberg, Syrianska och Ängelholm innan sällskapet återigen spelar i högsta serien.

Manchester City-Örgryte på påskbergsvallen i Varberg