Sverige, Etiopien och resten av världen

Som jag skrev igår så trodde ja att jag skulle be med någon till frälsning igår. Det var också exakt vad som hände. När vi spred ut oss och talade till folket ville de flesta att vi bara skulle gå därifrån. Men så träffade jag och Mohammed en man. Vi frågade honom om han hade några minuter över och det hade han. Efter bara ca två minuters predikan för hoom ville han be en frälsningbön. Halleluja!
Efter att vu hört att det ska bli en stor välkomstfest för Ashagre i Sverige och vi ironiskt nog befinner oss i Harar, så bestömde vi oss för att ha en ännu bättre fest här. Ikväll plockar vi fram den gamla grillen och grillar färskt kött med diverse läckra kryddor. Sen blir det pop corn och säkert en del överraskningar.
Men först ska vi ha ett fantastiskt möte i fantastiska Church of Joy!

Grillen som har varit med några år nu

Vi hörs!

Har fått i mej lite etiopisk äggröra och toppat med lite färska mango. Redo för en fantastisk dag.

En efter en droppar våra starkaste lärjungar in. Det är lördag och det innebär outreach. Varje lördag sprider ett gäng ut sej i stan för att berätta om Jesus. Det är framtidens evangelister och predikanter. Även ledarna och pastorerna går med ut. Så länge Church of Joy gör detta kommer församlingen att växa och må bra. Den kommer att ha framgång och Guds nåd kommer att vila över den.

Church of Joy tar inga medlemmar från andra kyrkor utan nästan alla är nyfrälsta. En del av dem har gått igenom den tremånaders bibelkskolan som har förvandlat deras liv och gjort dem till starka lärjungar som i sin tur också ber med folk till frälsning vart de än går fram.

Jag är otålig och väntar på att få komma ut och tala med människorna på Harars gator. Jag hoppas få be en frälsningsbön med någon idag.

Vi hörs!

/Filip från ett kokhett Harar!

Har inte bloggat på några dagar nu och känner givetvis pressen at få till ett inlägg för mina trogna läsare. Idag vaknade jag oerhört tidigt. Klockan fyra var det dags att gå på toa och strax därefter ännu ett toabesök. Nej jag är inte sjuk men kanske lite lös i magen. Jag tog mej efter en ganska lång stunds tvekan ändå upp och körde en löparrunda på ca femtio minuter.

När jag började vid femtiden var fortfarande ingen i stan vaken men etiopierna är ganska morgonpigga och innan kl sex är det ganska stor rörelse på gatorna.

Just nu hjälper vi vår vän och pastor Ashagre inför hans Sverigeresa nästa vecka. Det är inte lätt att förbereda sej om man inte har varit utanför Afrikas gränser. Vi ber om plusgrader då vi fått lite smått skrämmande rapporter på temperaturer långt under strecket.

Ta vara på Ashagre medan han är i Sverige. Han är en Gudsman och en lärarbegåvning med ett jättestort pastorshjärta. Han bryr sej om varenda mötesbesökare i Church of Joy. Skäm bort honom med choklad och kalles kaviar.

Vi hörs!

Rummet är svalt, mycket svalt. Jag vaknar upp av fåglarna som kvittrar ivrigt. Klockan visar 6:15. Det är ljust ute. Jag väljer att gå upp trots att kan ligga kvar. Jag gillar den tidiga morgonen innan de andra vaknar. Internetsidorna visar att Arsenal som slog Barcelona i veckan bara fick 1-1 mot Leyton Orient igår.

Frukosten består av tre ägg, ett vitt bröd och en kopp Hararkaffe. Färska råvaror varje morgon från shopen knappt hundra meter härifrån. En liten klick importerad Kalles kaviar har jag också duttat på tallriken för att tillfredsställa mina svenska smaklökar. Jag intager den på verandan där jag hittat en strimma solsken. Temperaturen stiger snabbt. Folk börjar vakna upp. Naphtalim går till skolan. Men för mej är det måndag! Det är ledigt! Hobbypastor blev jag faktiskt kallad av en öckeröbo en gång.

Det finns inget på schemat idag. Jag är helt fri! Det blir nog några kapitel i en bok. En promenad genom stan eller kanske en mc-tur om jag får låna min väns motorcykel. Lite extra surfande på nätet för att uppdatera sej vad som händer i världen och diverse sportevenemang. En god lunch på en resturang kanske eller lite hemlagad mat. Vi får se.

Ha en bra dag!

 

Vi hörs!

För att läsa mer om vad som händer här i Harar från det kvinnliga perspektivet kolla in http://joyfullife.blogg.se/

Tack till alla som kommenterar och hälsar. Ni är fantastiska!

Häromdagen åkte hela gänget upp till Tana Hotel. På Tana äter man kött och inte så mycket annat än kött. Man beställer vilken mängd man vill ha och hur det ska tillagas. Sen äter man det antingen med bröd eller injerra. Välkryddat är det också men väldigt gott. Jag har alltid undrat varför just detta stället har det godaste köttet jag ätit i Etiopien. Och denna dag fick jag svaret på min fråga.

Mitt under vår lunch dök det upp en ko som man jagade runt bakom hotellet. Vi skojade lite om att där är kvällsmaten och att den kommer att serveras senare under dagen. Men där hade vi helt fel! Tio minuter senare kom man springade med köttstyckena i den lilla kiosken där tranchörerna jobbade för fullt. Då vi tog en närmare titt på köttet som hängde där såg vi att det fortfarande pulserade och dallrade för fullt. Färskare kött än så här har jag knappast ätit någon gång! Det här slår de flesta restaurangupplevelser man kan uppleva på en västerländsk restaurang.

Gammal bild när Mohammed äter rått kött

Vi hörs!

När jag kom till Mission SOS hösten 2005 lärde jag mej att alltid vara relevant och folklig. Att finrummen är inget som är värt att söka och sträva efter utan att vara som vanligt folk utan att för den skull kompromissa såklart är det sätt vi borde leva på. Att använda svåra frikyrkotermer bland ickekristna är något som verkligen bör undvikas t ex.
För mej är varje musikstil okej om det görs med hjärtat och kan vinna någon även om jag själv kanske inte gillar musiken i sej. Jag älskar att vara bland folket och vill helst inte vara någon annanstans.
En förebild på detta området är vår pastor Mohammed.  I Etiopien är det mycket vanligt att pastorer alltid klär sej i kostym och håller till på det finare caféerna eller på sina kontor. Flera gånger i veckan påpekar folk, både kristna och ickekristna att han också borde anamma denna livstil då han inte längre är bajajförare (mopedtaxi) eller jobbar med att bygga vägar utan numera har blivit pastor.
Men det är helt enkelt inte Mohammeds grej.
Han säger att när jag klär mej på det viset blir det ju så svårt att prata med vanligt folk. Nej Mohammed klär sej istället i ett par slitna sandaler, ett par alldeles för stora jeans och ofta någon luftig, sportig T-shirt. Han kör runt i en väldigt gammal bil och en del folk i stan tror att han är taxichaufför istället för pastor. Han ber också med folk till frälsning lite nu och då. Han söker inte efter en titel utan vill bara tjäna Gud.
Jag önskar att ni alla skulle få träffa Mohammed.

Vi hörs!

Efter några dagar sade Paulus till Barnabas: ”Låt oss nu vända tillbaka och besöka bröderna i alla de städer där vi har predikat Herrens ord, och se hur de har det. Apg 15:36

När jag läste detta bibelord gick det upp för mej att det är just det som jag och Anna-Karin nu gör. Vi har jobbat och predikat i östra Etiopien i flera år och just nu hälsar vi på och ser hur gamla och nya vänner mår. Hur församlingen och våra medarbetare mår. Vi ger dem lite tips och uppmuntrar dem och visar dem att vi inte bara lämnar dem utan vidare. Utan att vi står med dem även om vi inte alltid kommer att vara på plats.

Paulus gjorde på detta sätt och det vill vi också göra. Idag hälsade vi på Fraser som är en gammal vän och uppmuntrade henne medan hon bjöd oss på injerra, pop corn och kaffe. Vi har även besökt flera andra gamla medlemmar och även träffat dem ute på gatorna. Det är fantastiskt att få vara med dessa människor och de lyser av glädje när de får återse sina gamla vänner.

 

Vi hörs

Ja med den rubriken kanske ni blir lite oroliga men sannngen är den att det var jag som gjorde inbrott hos grannen.
Vi bor ju numera grannar till det huset vi bodde i ifjol. Och det gamla huset står tomt då hyresvärden Maher inte har hittat några hyresgäster.
Vår vattennivå är mycket låg och vi väntar på en leverans på 7500 liter med en tankbil som vi hoppas dyker upp idag.
Men då vi skulle döpa en härlig kille vid namn Mesfin behövde vi vatten omedelbart och nöden har ingen lag så jag fick kravla mej över den glassplittertäckta muren med stege, pump, slangar och förlängningsladdar för att sedan pumpa över vatten till den lillapresseningspoolen.
Saken är den att vår tank ligger för långt bort för lastbilens slangar så när de dyker upp får vi återigen fylla tanken i grannhuset för att sedan pumpa över vattnet till vår tank.
Självklart har vi pratat med Maher och generös som han är har han låtit oss använda hans tank. Tack för det Maher!

Vi hörs!

Ända sedan 2006 har gjort allt jag kunnat för att tränga in i den etiopiska själen. Jag har försökt anpassa mej så gott det går för att bli så lik etiopierna jag bara kan.
Jag har försökt att lära mej deras språk. Amharinja först och främst men även några fraser på några av de andra drygt 80 språken.
Jag har försökt att lära mej en del av deras spännande historia. Jag har lärt mej att hälsa som de gör. Jag äter deras mat. Jag har försökt lära mej vad artisterna heter i landet. Både kristna och profana. Jag har försökt lära mej deras sånger med blandad framgång. Jag har lärt mej några etiopiska talesätt. Jag har lärt mej vad de flesta byar heter i östra Etiopien.
Jag har studerat islam och försökt lära mej mer om den etiopisk ortodoxa tron.
Hela tiden försöker jag att se skillnad på alla de olika folkgrupper som finns i detta vackra land och vad som kännetecknar deras kultur.
Allt detta gör jag för att komma dem närmare. Jag vill vara nära folket så att jag kan berätta för dem om min frälsare.
Paulus skriver att för judarna är han jude och för grekerna är hen grek. Det är just detta jag hela tiden jobbar på.
Varje gång jag landar på Bole international Airprt i Addis Abeba lägger jag bort all min västerländska kultur och bakgrund och försöker bli så etipisk jag bara kan.
Jag är trots allt lika vit hur mycket jag än anstränger mej och får leva med man ropar "farenge" efter mej och att en och annan tiggare kommer fram och ber om en peng.
Jag njuter av att få vara mitt i Guds vilja. Jag trivs med att jag kan prata med vem som helst även om jag inte känner personen sedan tidigare. Jag käner mej nästan mer hemma i den etiopiska kulturen och sättet att leva än den svenska. Jag är så tacksam för de här åren jag haft i Etiopien och alla som har stöttat mej och teamet här.

Vi hörs!

Har återigen lyckats med att få igång mina marathonträningsträningsrutiner från i fjol. Det innebär att studsa upp klockan fem, snöra på sej löparskorna och ge sej ut i den kalla och mörka Hararmorgonen. De enda som är vakna är någon böneutropare från någon av alla moskéer eller möjligtvis från den ortodoxa kyrkan. En och annan halvt slumrande vakt kan också vara i vaket tillstånd.

Vid den här tiden är Harars annars så befolkade gator praktiskt taget helt folktomma. Jag njuter av att vara uppe först.

Än så länge kör jag ganska lätt träning till jag har någon sorts kondition i kroppen, men om någon vecka kommer distansen att ökas.

Det blev ju inget marathon i fjol då mitt knä spökade, men i år ska inget kunna stoppa mej.

Snart ska vi till kyrkan och jag ser så mycket fram emot att höra Ashagre predika även om jag bara förstår ca 30% av vad som sägs.

Idag spenderade jag hela förmiddagen i Jugol. Det är den gamla stan och den mest muslimska delen av Harar som är helt sprängfylld med historia. Innanför murarna bor ett helt onått folk. Adheri eller Hararifolket som är en blandning av arab, turkar och etiopier. Det är otroligt spännande och nästan lite mysigt att gå runt på de smala gatorna och prata med detta folk. Detta folk behöver verkligen Jesus och vi längtar efter att se adherifolket i Church of Joy. Jag tror att när adherifolket börjar vända sej till den enda sanne Guden, då kommer Harar att se annorlunda ut.


Vi hörs!

Igår morse skulle jag ta en morgondusch i den manuella duschen. Vi har nämligen ingen tank på taket i huset vi bor och därför blir det ”spann och skopa”-varianten.

Jag hade just gjort mej klar för att hälla det iskalla vattnet över huvudet när jag skräckslagen hoppade till av ljudet som av ett jetplan som dök upp från ingenstans. Det visade sej senare vara ett bi eller en humlaliknande varelse som attraherades av ljuset inne i den två kvadratmeter stora toalett/duschen. Jag gör allt jag kan för att inte störa den gigantiska insekten genom att röra mej så lite det bara går. Efter frenetiska försök att flyga in i glödlampan dyker även humlans partner upp. Jag är nu instängd med två ilskna bin på en mycket liten yta. Och jag som bara ville duscha!

Till slut landar den ena medan den andra hade flytt därifrån. Jag ser då min chans att ha ihjäl besten och jag slår ett klockrent slag med skopan. Trots fullträff börjar den helt oskadd att flyga igen. Pulsen är nu mycket hög! Vid nästa landning lyckas jag dock fånga humlan i en spann och äntligen kan jag få duscha. Dramatiskt värre men ett lyckligt slut på en spännande morgon.

Vi hörs!

Idag lämnade Samuel och Gabrielle Strandberg Harar. Samuel är en mycket god vän till mej och jag hade knappast varit i Etiopien så länge om det inte hade varit för honom. Tillsammans har vi åkt till byar och predikat evangelium. Tillsammans har vi bett för sjuka och drivit ut demoner. Samuel startade Harar Church of Joy och han är en sann pionjär. Samuel var den som visade mej hur man bedriver pionjärmission.
I söndags predikade han en "sista" predikan i Church of Joy och de båda fick ett extra fint diplom av ledarna Ashagre och Mohammed.
Grunden är lagd och nu tar Etiopierna över. Nu kommer det att ta av! Jag är så glad att jag får vara med i denna övergång och se Ashagre och Mohammed ta ännu mera ansvar.
Passa på att träffa Ashagre i mars. Hans visum till Sverige blev nämligen klart idag!


Samuel och Gunnar någonstans mellan Harar och Dire Dawa

Vi hörs!