Det bloggas for fullt igen!

Sitter pa ett litet och mycket trangt internetcafe i Addis Abeba. Luften ar sval men betydligt skonare an den svenska rakalla vintern.
Ska snart hem och lagga mej tidigt. Ska vara vid Sky bus kl 5 imorgon och da bar det av till Harar.
Ar riktigt trott men anda lycklig over att vara tillbaka i mitt alskade Etiopien. Har bor varldens trevligaste folk om du fragar mej.
Idag har vi akt mycket taxi och lokalbussar av markena Toyota och Lada men nu langtar jag till Harar.
Hall utkik efter bloggen da jag ska forsoka uppdatera den betydligt oftare an jag har gjort sen jag flyttade till Stockholm.
Vi hors!

Vänner!

Då man lever ett liv där man ofta är på väg någonstans och reser ganska mycket får man också väldigt mycket vänner. Riktiga vänner! fantastiska vänner! Vänner som man kanske inte träffar på flera år men som ändå är dina riktiga vänner. Sådana vänner är jag välsignad med över hela världen. Dom finns på Fotö, Göteborg, Stockholm, Oslo, Etiopien, Thailand och USA.

Igår träffade jag och Anna-Karin en av dem. Bettan Eriksson förgyllde vår kväll med massor av historier från Thailand där hon har varit missionär i flera år.

Bettan berikade vår kväll! Vi njöt av sällskapet och även om det var ett par år sedan sist så visste vi precis var vi hade varandra.

Sådana vänner är otroligt värdefulla!
Tag vara på dina vänner!

Vi hörs!

I förberedelsetider

Har kommit hem efter den sista fisketuren innan Etiopien. På torsdag bordar vi Turkish airlinesplanet som ska flyga oss till Addis Abeba via Istanbul.

Imorgon är det dags för utsändning av mej och Anna-Karin i SOS Church. Så det är bara att svida om och ta på sej den nyinköpta skjortan från dressman och sen vara redo att byta ut potatisen mot injerran, min lilla volkswagen mot en minibuss i bergstopparna, svenskan till amharinjan och det svarta kaffet till mackiaton.

Efter att ha gjort några resor till Etiopien de senaste åren kan man tycka att jag borde veta vad man ska packa. Men den här gången är det lite annorlunda. Det är skillnad på att åka två månader och ett helt år. Här är ändå några nödvändiga saker.

- Kläder som passar i den Etiopiska kulturen

- Dator för bloggning och mail

- Löparskor. I år ska jag verkligen springa Stockholm Marathon

- Svensk och engelsk bibel. Det allra viktigaste för en missionär!

- iPod. För avkopplingens skull

Håll utkik på bloggen under vår vistelse i Etiopien. Då ska det bloggas betydligt bättre än vad det har gjorts sen jag kom till Sverige.

Ps När vi kommer tillbaka till Sverige så är det dags att sätta på sommardäcken!

Road trip

De senaste månaderna har jag jobbat på den yrkesbana som jag en gång började. Nämligen som yrkesfiskare. Att då bo i Stockholm gör det hela väldigt exklusivt och en aning komplicerat. Då vi nästan alltid byter besättning på västkusten blir det bilresa från Stockholm till Göteborg och Fotö. Det är 50 mil som jag vid det här laget känner till ganska bra och faktum är att jag har vant mej vid pendlandet. Södertälje, Nyköping, Norrköping, Linköping, Jönköping, Ulricehamn, Borås, Göteborg. Jag har lärt mej exakt hur lång tid det tar från stad till stad.

Tiden brukar inte variera något större vilket det däremot skulle ha gjort i Etiopien. Sträckan Harar med alla byar till Addis Abeba som t ex Aweday, Alemaya, Denga go, Kersa, Lange Kulubi, Chalenko, Kobo, Karamille, Hirna, Asebe Tefari, Awash, Nazreth, Debre Zeit, Addis Abeba kan ta allt emellan 8 till 16 timmar. Om två veckor är det dags att sätta sej på bussen till östra Etiopien. Följ med på bloggen då.

Vi hörs!

God Jul!

Ja trettondagen har passerat men det spelar ingen roll. Nuförtiden firar jag även den etiopiska julen. Med massor av etiopiska vänner både i Etiopien och i Sverige går det inte att undgå denna högtid. Denna julen slipper man att stressa med julklappar och en massa mat som ska lagas eller kakor som ska bakas. Nej nationalrätten dorowot blir man bjuden på och det smakar kan jag lova dej. Förra året då jag bodde i Harar blev jag bjuden till tre olika ställen på samma dag. Då de etiopiska vännerna är något färre fick det räcka med ett hembesök. Jag måste ärligt säga att jag är osäker på vilket julbord jag föredrar. Men som tur är behöver jag inte välja.
Bara tjugo dagar kvar nu.

Vi hörs!

Visumen är klara

Om några veckor reser jag till Etiopien ännu en gång och det finns alltid en del saker att ordna med innan man ger sej ut på en sådan resa. Visum måste ordnas och i vanliga fall skulle ett sådant ärende kännas ganska tråkigt, bökigt och tidsödande. Men mina vänner, Etiopiens ambassad andas glädje och folklighet utan dess like! Här finns inga bekymmer och alla Etiopiers favorituttryck Chigri jellem (inga problem) används flitigt.

Jag och Anna-Karin anlände på förmiddagen med våra väl genomarbetade businessvisumansökningar och ett par nytagna foton från automaten utanför Coop i Huddinge.

Väl inne på ambassaden hann vi knappt stänga dörren bakom oss förrän personalen frågade hur det är med Samuel därnere i Harar.

Besöket fortsatte med artiga hälsningsfraser på amharinja, några skämt och ytterligare ett par fraser på andra etiopiska språk.

Erik Fjelland Moi och Daniel Elvelyck dök överraskande upp och tillsammans lyfte vi stämningen i den väntande kön till oanade höjder. Det var otroligt kul att få praktisera sin amharinja igen.
När vi till slut betalat med kontanter för våra tremånadersansökningar och klisterlappen fästs i våra pass gör vi en fantastisk upptäckt. Visumen är stämplade till maj och vi får istället fyra månader istället för tre. Nog har man fått både fel mat och dryck vid ett flertal tillfällen i Etiopien. Men att ambassadpersonalen räknar fel på månaderna får mej bara att le och älska etiopierna ännu mer.

Fyramånadersvisumet!

Detta var en försmak och jag längtar tillbaka till det vackra Harar i östra Etiopien. Snart är jag där!

Vi hörs!


Kvällssummering

Efter en oerhört slapp nyårsdag med den ultimata avkopplingen i soffan med skidor på tv ända till klockan 14 samtidigt som man snaskar i några av alla chokladaskar man har fått i helgerna så börjar saker och ting så sakteliga återgå till det normala. Nåja, något som inte var särskilt vanligt var väl att jag ställde mej på ett par längdskidor och gav mej iväg i spåren på söndagsförmiddagen. Behållningen jag fick var en härlig naturupplevelse och ett ganska ont knä. Dock ingen fara men då det bara är tredje gången nånsin som jag åker sådana skidor kan jag inte räkna med att komma undan helt oskadd.
Tillbaka i SOS Church med alla fantastiska vänner, grym predikan och två frälsta. Gud är så god! Imorgon bär det av till ambassaden för att söka visum. Börjar bli dags för en comeback i Etiopien!!!
Grattis Ashagre som fyller 32(?) idag tror jag.
Vi hörs!!

RSS 2.0