Sverige, Etiopien och resten av världen

Så var man äntligen tillbaka i sitt älskade Harar. Efter att det strulat till sej med Turkish airlines så landade Daniel Elvelyck igår morse vid åttatiden. Vilket innebar att han och jag gav oss iväg med diverse halvstora izusubussar och minibussar på väg österut mot Harar istället för den sköna och bekväm sky bus. Vi färdades genom oromobyar, afarsstäder och en ganska rejäl bergskedja. Oj vad privilegerad jag är som fick åka och hämta Daniel. Man blir så inspirerad av att bara sitta och lyssna även om jag pratade på en hel del jag också. En av höjdpunkterna var vid vårt lilla stopp i Asebe Tefari där Daniel plockade upp en genomsmält marabou chokladkaka som vi fick äta med sked medan jag drack mitt kolsvarta kaffe och han sin coca-cola. Tack för den Daniel!

Det blev en väldigt lång resa som började i vi halv niotiden och avslutades utanför ras hotel i Harar vid halv tio på kvällen. Vi fick en mycket välsmakande spaggeti och köttfärssås en sen kommer jag inte ihåg något mer. Antagligen var jag väl ganska trött vid det laget. Jag sov som en sten inatt och alldeles för länge dessutom.

Idag har vi spelat lite basket och visat Daniel runt på en snabbguidetur där alla pratade på så att det knappt gick att förstå vad som sades. Det är så kul att ha folk från Sverige här. Nu blir det snart ett cafébesök och så ska vi sprida ryktet om att det blir festival till helgen.

Jugol sett från ett berg tror jag
Vi hörs!

Igår var det en dag av administrativt arbete. Tele och elräkningar skulle betalas och det görs genom att man går till deras kontor och betalar på plats. Det är kanske inte den mest inspirerande uppgiften men den är ändå nödvändig. Det är ju inte särskilt kul när telecom stänger av vår telefon och internet och massor av nödvändigt arbete blir omöjligt att genomföra. Men vadå tråkigt? Man är ju bland folket även där. Man är ju missionär medan man sitter i kön och väntar på att få betala sin räkning. Varför inte säga några ord om Jesus till någon. Varför inte utnyttja situationen? Folket går ju knappast därifrån förrän de också har fått betala så det är ju ett gyllene tillfälle.

När jag lämnade kontoret för elverket igår fick jag syn på en man jag kände igen. Istället för att bara säga hej och gå vidare så satte jag mej bredvid honom och pratade en stund. Hans namn är Getatchehu och han är en 50 år gammal snickare men har just nu inget jobb och sitter bara vid vägen och tigger. Jag känner igen honom sedan julfesten vi hade för Harars fattiga för några veckor sedan. Getatchehu talar bra engelska och även många etiopiska språk. Märkligt nog talar många av de utslagna i Etiopien bra engelska och har ofta likt Getatchehu varit ganska högt uppsatta eller haft en god position i samhället innan något hände.

Jag pratade en stund med Getatchehu och skämtade lite med honom. Jag njuter när hans annars så bittra och ledsna ansikte förvandlas och han börjar gapskratta. Jag berättar också att Jesus älskar honom och att han dog för honom. Jag tror att jag gjorde hans dag igår och jag ser fram emot att möta honom igen.

Annars innebär fredag kväll, teamkväll! En kväll då bara vi i teamet gör nåt tillsammans. Det kan innebära spel, film, grillning eller nåt annat kul. Igår blev det charader vilket var något helt nytt för etiopierna. Ni skulle ha sett när Ashagre skulle föreställa Babels torn, eller när Maja skulle föreställa en sten och Katish gissar på att det är Maria som håller om Jesus, eller när Mohammed skulle härma Eriks skratt. Själv är jag ganska glad att mina lagkompisar gissade på att det var Ashagre som gjorde magplask redan innan jag hann visa upp mina stuntkonster genom att hoppa från bänken och landa platt på magen.

Ashagre som Babels torn

Har du någon gång blivit riktigt skrämd? Jag menar riktigt riktigt skrämd. Tänk dej att du har gått upp så tidigt på morgonen att inte ens stålmaja med sin enorma vilja och målmedvetenhet har orkat stiga upp. Tänk dej att du joggar försiktigt genom ett kolsvart Harar med stadion som mål. Klockan är strax innan fem när du löper den knappa kilometern upp till stadion. Det enda som hörs är hundarna som ylar i den halvkyliga Hararnatten. Ett par hundar springer t o m fram till dej så du får avbryta löpningen för några sekunder och stirra dem i ögonen innan du kan fortsätta. Du fortsätter den slutliga backen innan du når stadion och är just framme när du hoppar till. Det ligger något stort och dött någon decimeter ifrån dej och du har inte hunnit se det förrän du är alldeles intill. Det är ingen katt, ingen hund. Nej det är betydligt större. Är det en ko? Nej ännu större. En död kamel ligger alldeles framför mina fötter. Min puls steg ordentligt. Där låg den. Den döda kamelen. Jag var oerhört nära att trampa på huvudet när jag fick syn på den. Jag gissar att Harars hyenor har haft en ordentlig festmåltid inatt. Inget var kvar på kroppen förutom benen, skelettet alltså och lite av innanmätet. Det blev en morgon som jag nog aldrig kommer att glömma.

En liten del av kamelliket

Till alla er som har funderingar på att någon gång åka till Etiopien som missionär så kommer här tio mycket bra tips till en blivande etiopienmissionär.

10. Lär dej att dricka kaffe.

Är du ingen kaffedrickare så börja redan idag. Etiopien är ett kaffeland utan dess like och det är kaffe man bjuder på. Inget är så ljuvligt som en etiopisk kaffeceremoni. Bjuds det på mat så kan du räkna med att det kommer lite Hararkaffe efter maten. Har du dessutom svårt för socker i kaffet så be dem gärna snällt både en och två gånger om att du vill ha utan socker. Ingen dricker kaffe utan socker i Etiopien.

Kaffe med våra namn med amharinjabokstäver

9. Lär dej att sitta på huk.

En etiopisk toalett är ett hål i marken ofta med två gjutna pelare att ställa fötterna på. Toalettsitsen är en lyxsak som inte alls är nödvändig. Efter några dagar i Etiopien har man inga problem längre med att hålla balansen medan man uträttar sina behov. Vi har dock båda alternativen på vårt teamhus men själv väljer jag alltid ståtoan framför sittoaletten. Ståtoan är smidig, den tar ingen plats och är dessutom hygienisk eftersom du inte behöver nudda något vilket är fallet med sittioan som dessutom kräver en rejäl spolning med det dyrbara vattnet.

En etiopisk toalett, lägg märke till spolningsfunktionen ned till vänster

8. Övervinn rädslan för småkryp.

Vi är i Afrika. Vi är i Etiopien och här finns det småkryp lite här och var. Lite kackerlackor i köket får man leva med. En och annan spindel dyker också upp. Försök ändå hålla någorlunda rent för att hålla råttorna borta. Maja har fortfarande lite att lära här.

En liten överraskning på toaletten
n
Håll rent! Håll ohyran borta som Maja gör här!

7. Ha tålamod.

Ha en hel del tålamod och lär dej att vänta. Folk kommer inte alltid i tid. Du kan ha bestämt en träff med någon som inte dyker upp. Bli inte irriterad. Det har antagligen kommit lite jobb eller injerra ivägen. Etiopierna vill inget ont. Men till deras fördel så existerar varken  stressfrakturer eller utbrändhet här.

6. Var noga hur du hanterar pengar.

I Harar vågar jag påstå att det inte finns några tjuvar. Åtminstone inte ficktjuvar. Du hade lätt kunnat gå med tiotusen i handen utan att bli rånad. Däremot tänker folk mycket på pengar om de ser dem. Särskilt om du är vit. Skyl din portmonnä. Ha inte för mycket i den. Och försök att inte heller prata om pengar.

5. Älska att ha folk omkring dej.

Etiopien är efter Nigeria Afrikas näst ,mest tätbefolkade land. Det är människor överallt och du bor knappast ensam. Enda stället där du kan göra och bete dej som du vill är i ditt rum under ditt täcke. När du är utanför ditt rum är du ett exempel som man lägger märke till.

En samling folk i Dire Dawa en gång i tiden
4. Visa människor respekt.

Visa alltid människor respekt och skratta inte åt nån. Det kan vara en utmaning i början när du ser modet i Harar. Till Harar kommer en hel del second handkläder från Sverige och man har sett alla möjliga svenska fotbollsklubbströjor, T-shirts med text som ”expidition Bohuslän”, ”joggarna som avstår groggarna”, ”Nimbus Öckerö missionsförsamling” och en overall med ”Englunds plåt Hönö”. Lägg inte för mycket fokus på på kläderna och skoja absolut inte om dom hur kul det än är. Själv har jag köpt en "Mora järn och bygg" T-shirt.

3. Tuffa till dej.

Låt ingen lura dej och var inte överkänslig. Om taxichauffören inte känner igen dej försöker han absolut ta ett överpris. Likadant på marknaden. Du har rätt till samma pris som etiopierna och ska därför inte låta dej luras. Låt inte heller någon knäcka dej med dumt prat. Ta t ex tjejerna i det här teamet och även i tidigare team. Även om de flesta etiopier är trevliga så får de ofta höra både det ena och det andra som inte bör nämnas här på bloggen. Trots det vägrar de vika ner sej, är alltid på gott humör och berättar jämt om allt bra som har hänt under dagen. Det är fantastiskt att vara kille i ett sånt här team.

Lär dej också att lukta svett. I dagsläget har vi gott om vatten men det är inte alltid det är så. Använd därför 3-4 skopor vatten, 7-8 om du är tjej 1-2 gånger i veckan så att alla kan hålla en någorlunda hygienisk standard. Var inte heller jättekänslig när det gäller djuren. Ska ni ha en liten grillfest så köper man helt enkelt hem en get och skär halsen av den. Är man dessutom på festival med Mission SOS så räcker det inte med en get utan då blir det helgrillad ko med ett spett igenom kroppen.

Dags för grillfest

Katish som en modig förebild

2. Hälsa alltid.

Lär dej att hälsa på alla alltid. Särskilt om det är någon du inte har träffat på ett tag. Då kan du hälsa i flera minuter. Salamno, Dennane, Endetno kommer du långt på. Tar hälsningfraserna slut går det  alldeles utmärkt att använda samma flera gånger.

 1. Var en bedjare.

Utan bön fungerar inget. Är du ingen bedjare så se till att bli det innan du kommer hit. Lär dej att gå upp tidigt på morgonen och öppna din bibel. Lär dej att leva med lite sömn. Får du någon så är det en bonus. Maja kallar mej för sömnhatare vilket jag är ganska nöjd med. Alla segrar vi vinner, alla som blir frälsta, helade och befriade har vunnits i bön innan vi får se det med våra egna ögon.

Några kapitel på morgonen gör susen

Listans bubblare

Lär dej att äta stark mat. Berberry och Mitmita är två starka kryddor som används flitigt i det etiopiska köket. Min favorit är mitmitan som är så stark att den dödar allting i sin väg. T o m bakterierna som annars vill ge din mage problem. P g a mitmita så har jag aldrig några magproblem nuförtiden.

Självklart är det svårt att få med allt i en sån här lista. Självklara saker som att man bör lära sej språket eller språken rättare sagt eller att vänja sej vid den småfarliga trafiken har jag inte lyckats få med denna gång.

Dessa tio tips vill jag tillägna Erika Pettersson någonstans i Sverige. Håll till godo!

Igår hade jag en fantastisk dag med mitt underbara team. Jag, Katish och Maja drog på en snabbvisit till Dire Dawa med bilen eftersom tjejerna gärna ville bättra på sin solbränna som hade bleknat en aning i det kalla Sverige. I Dire gick vår koppling sönder och jag fick också stoppa för polisen när vi skulle hem eftersom jag inte lyckades få i någon växel när han vinkade till mej att köra. Jag visade upp mitt norska lastbilskörkort och den snälla polismannen nöjde sej med det. Jag fick köra vidare och hoppstartade med ettan i och fick sedan försöka växla så lite som möjligt på väg hem till Harar. Väl där blev det lite film, sprite och ett ovanligt kort löparpass med Erik. Stadion var nämligen full av barn som gärna ville springa både framför, bredvid och bakom. Så kan det vara när man är vit och försöker ge sej på nationalsporten långdistanslöpning. Det blev bara fyra varv den här gången innan jag gav upp. Istället gick jag upp tidigt i morse och gjorde tjugo varv på 31:48.

Idag ser schemat ut så här. Betala teleräkning, kolla banken, boka rum i Addis Abeba nästa vecka, köpa kvittoblock, posta kvitton till Svenska ekonomiavdelningen, fixa en reparatör till bilen (kopplingen, kylaren och blinkljusen behövs åtgärdas), boka om min flygbiljett, köpa kaffe, göra rent förrådet för det har läckt ut en extremt frätande syra som sticker nåt oerhört i näsan, och påminna min lärjunge att komma till bibelskolan, han kan ha glömt.

Eftersom det är en etiopisk helgdag idag. De ortodoxa firar nämligen Jesu dop. Så är det mesta stängt och jag har bara hunnit med att köpa kaffe (det var i en muslimsk shop) och göra rent i förrådet. Jag känner mej oerhört ineffektiv! Jag som var så full av energi i morse. Jaja…det får bli en lång dag imorgon istället. Nu ska jag ge mej på konststycket att få ordning på mitt rum. Det tar nog inte många minuter. Det är inte så stort.

En solbränd och en icke solbränd. Eller är det en etiopier?
Vi hörs!

Efter ett starkt möte i Church of Joys och en fantastisk predikan av vår egen pastor Ashagre valde fem personer att ge sina liv till Jesus. Det är fantastisk hur lätt det går när man predikar ett rakt och enkelt evangelium. Söndagsmötena är nuförtiden alltid festtillfällen och veckans absoluta höjdpunkt. Man längtar redan till nästa söndag.

Frampå eftermiddagen tog vi med oss några av våra medlemmar på fotbollsmatch. Harar ställdes idag mot Hawassa. Ashagre som kommer från just Hawassa gick för första gången på fotboll i Harar men valde en annan läktare än våran. Han hittade några Hawassavänner så han valde att följa med dem idag. Ashagre ska vara nöjd med resultatet 0-0 efter att Harar forcerat för ett segermål mot slutet utan att lyckas spräcka nollan. Nu tar vi ledigt och laddar om batterierna till tisdag morgon och en ny arbetsvecka.

Vi hörs!

I morse var det ovanligt mycket sport. Det började med att jag, Erik och Maja gick ut för att springa. Vi tog svängen förbi Sky Bus och tog farväl till Samuel och Gabby som lämnade Harar i morse till förmån för USA. De kommer tillbaka om ett par veckor.

Det blev ett antal varv på stadion för att senare komma hem till bibeln och kaffet och senare frukosten. Efter frukost gick teamet upp till den lilla basketplanen för att hålla fysiken igång. Två träningspass på en dag är väl ganska ovanligt när det gäller mej men snart kommer Daniel Elvelyck hit som också siktar på Stockholm Marathon. Ryktet säger att han är i storform. Jag måste erkänna att jag är lite nervös inför hans ankomst och våra gemensamma träningspass.

Daniel Elvelyck

Idag bar det av till vägverket för att besiktiga bilen. Jag och Ashagre som står som ägare åkte dit och det måste sägas att besiktningen går väldigt annorlunda till här. Efter att många papper hade skrivits på så var det dags för kontroll. Kontrollanten började med att öppna huven för att kolla att ramnumret stämde. Efter det bad han mej att starta motorn och slå på ljusen. Dom funkade. Han gick vidare bak och kollade även där ljusen. Inga problem. Tutan då? Den lät som den skulle. Och till slut vindrutetorkarna!? Ja dom lagade vi igår så dom fungerade. Konstigt att det var nödvändigt. Det regnar ju nästan aldrig här. Sådär den gick igenom.

Saker de inte kollade var t ex bromsen. Tur den tog dåligt men det är åtgärdat nu. Som jag har nämnt i ett tidigare inlägg så är tutan viktigare än bromsen. Så även på besiktningen. De kollade heller ingen styrning. Den glappade ganska rejält men det är också fixat nu. Däckmönster? Vi kör på slicks och det går bra här. Ingen risk för blixthalka direkt. Bilbälten då? Nej ingen kontroll på det heller. Tur vi har inga. Saker som avgasvärde behövs inte nämnas egentligen. Det finns inga sådana instrument här.

Efter ännu en lång stund på kontoret fick vi äntligen vårt klistermärke som vi har satt upp i framrutan som sej bör.

Beviset för en godkänd bil.

Vad är det som gör att det är så kul att vara missionär egentligen? Den frågan ställer jag mej då och då för det är verkligen kul. Det finns en genuin glädje i att vara onådda folk missionär. En äkta glädje. Självklart får man ju vara med om många roliga saker såsom när jag och Mohammed hämtade en bajaj (mopedtaxi) för en bibelskoleelev som hade lämnat den på tvättning och inte hade möjlighet att hämta den eftersom bibelskolan pågick. Det var första gången Mohammed körde en sådanoch det märktes kan jag säga. Eller när vi körde runt i vår egen bil innan lackeringen med taxifärg och skyltar. Alla vinkade och ryckte i dörrarna för de ville åka med tills de såg den vita föraren. Eller att att köra bil överhuvudtaget i Etiopien. Det är ju lite mer action i trafiken här. Eller att åka till poolen på papas i Dire Dawa och se Mohammed göra volter från trampolinen. Allt detta är ju givetvis väldigt kul att vara med om men det är ju inte det man längtar efter.

Nej missionärslivet är fantastisk när man ser sina egna lärjungar ta med sina kompisar till kyrkan. När de tar nya steg i tron och börjar lägga händerna och be för sjuka. När de kommer med sin bibel och anteckningsblock i tid till bibelskolan. När man får se mirakler hända som när de döva örat öppnades förra veckan. Vi ber, längtar och drömmer efter mer sånt. När man får sjunga lovsång tillsammans med etiopierna i Church of Joy. När man får sitta i ett trångt rum och äta injerra i en husförsamling i Harar. När en bibelskoleklass frimodigt predikar på en outtreach i en muslimsk del av stan. När man får döpa i en hemmagjord pool med presseningar och bänkar. När man kan gå upp kl 5 för att spendera några timmar med bön och bibeln. När man får bjuda hem hela församlingen på grillfest. När man får sitta på gatan och berätta om Jesus med sin knackiga amharinja. Det är sann glädje!

Dop i Church of Joy

Vilken spännande dag. Hela dagen har det förberetts för bibelskolestarten. Det har handlats biblar, stolar, pennor och block. Elever har kontaktats och påminnts om starten. Samuel har ägnat dagen åt att förbereda undervisning. I köket har det lagats dorowot ända sedan igår. I morse slaktades hönorna för att sedan plockas, tvättas ordentligt och till slut kokas en lång stund i grytan. Förutom att förbereda för bibelskolan har jag även hunnit med ett bankbesök och hälsat på en sjuk vän på sjukhuset.

I skrivandets stund så har Samuel just börjat med introduktionen av bibelskolan. 9 av 11 elever har dykt upp och minst en av dem sägs vara på väg. Helt okej för att vara Etiopien. 11 elever kommer att under tre månader bli fyllda med Guds ord, växa i tro och förvandlas till starka lärjungar. Vi tror att detta är morgondagens missionärer, pastorer, evangelister och församlingsplanterare. Vi tror att flera kommer att vara med och bygga Church of Joy. Andra kanske startar egna församlingar någonstans. Detta är multiplikation! Äntligen har bibelskolan startat igen!

matlagning

Inatt vaknade jag kl 3:06 av ett sms. Det var Maja som var glad att vara tillbaka i Etiopien trots att hon hade en katt på hotellrummet och blodfläckar på täcket. Kul att Maja  och Katish är tillbaka. Imorgon anländer de till oss i Harar och här väntar överraskningar som jag inte kan nämna här.

Idag är det måndag vilket innebär dayoff och jag var först upp av alla. Jag satte i vanlig ordning igång kaffet kl 7 och strax innan åtta åkte jag ut en sväng med bilen för att fixa lite småsaker inför dagens roadtrip till Dire Dawa. Jag hamnade dock i ett vimmel av väldigt små elever och jag fick använda tutan ovanligt mycket för att ta mig fram på den välbefolkade vägen. Det är dock inga problem. Tutan ska användas i de här länderna. Den är faktiskt viktigare än bromsen.

Vi fick testat våran bil ordentligt idag och Katrine körde hela vägen till Dire Dawa och även tillbaka. Hon måste vara den bästa kvinnliga föraren jag har åkt med. Hon slår många killar också kan jag tillägga. Den 35 år gamla peugoten rullade felfritt och vi känner att vi har en ganska pålitlig bil. Doc ramlade låset ur igår när vi var på väg till kyrkan. Lackeraren hade loss allting på bilen men några saker har han glömt att sätta tillbaka ordentligt.

Nu är denna lediga dag slut och imorgon startar andra klassen i bibelskolan. Vi kommer nog att använda dagen med att påminna eleverna om skolstarten. Det finns en potentiell risk att de glömmer annars.

Vi hörs!

Första söndagen efter etiopiska julafton och det blev ett annorlunda söndagsmöte i Church of Joy. Våra etiopiska pastorer Ashagre och Mohammed har tagit en vecka semester och med sej har Mohammed tagit sin fru Senabwa som brukar leda lovsång.

Men vad gör det när det finns fantastiska reserver som kliver in. Selam och Melles fick leda lovsång tillsammans med en väldigt professionell keyboardspelare vid namn Henok. Några gladare lovsångsledare får man leta efter. Det var lite färre folk än vanligt men det beror antagligen på att det är en konferens i stan. De som kom sjöng och dansade för fullt till låtar som Geta no, och Ya belay. Efter det predikade Samuel om att Gud kan, vill och älskar att hela människor. Han har alltid tid och går inte förbi någon som behöver hjälp.

Selam och Melles repeterar.

Melles och Selam leder lovsång.

Familjen Strandberg har visat framfötterna även i köket. Vår kökspersonal har fått tre dagar juleferie och då visade Samuel helt plötsligt framfötterna genom att laga pannkakor medan vi andra hade husförsamlingar att ta hand. Idag fortsatte hans fru Gabrielle på det inslagna spåret med att laga till en italiensk lunch bestående av pasta tomat och tonfisksås och vitlöksbröd som tillbehör. Mycket gott!

Dagens sportresultat. Harar bira-Sabata Ketama (tror jag att de hette) 2-0 efter en ganska tråkig tillställning. Vi trodde hela matchen att motsåndarna var från Awassa men efteråt fick vi reda på att laget är från norra Etiopien. Exakt varifrån de kom är dock fortfarande oklart. Kanske Gonder eller Bahir Dar.

Imorgon blir det vila och återhämtning och sedan startar en ny spännande bibelskoleklass på tisdag.
Vi hörs!

Efter att ha mekat och fixat med bilen hela dagen tillsammans med Katrine så var det äntligen dags för husfösamling hos Melles. Melles är en överraskningarns man och idag hade han lagat till en kanin åt oss. Kaninen hade han sett bli påkörd av en bil och det innebar ju gratis mat. Efter att han lagat till kaninen så ändrade han sig dock och bjöd istället några barn i shewaber på kaninköttet och lät oss äta bröd. Efter att han hade berättat storyn för oss och vi ätit vårt bröd satte vi igång att be. Melles predikade sedan. Oj vad glad man blir när våra lärjungar växer och börjar predika själva. Det var inte längesedan han var en tuffing i Harars tuffaste område. Idag är han en förebild för många vilsna unga killar i shewaber, Harars marknadsplats och platsen för Church of Joy.

Melles hadedock sparat på kaninskinnet och ville gärna ge Gabby det att hänga det på väggen. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Imorgon ska det bli söndagsfest igen. Samuel ska predika. Selam och Melles ska leda lovsång. Oj vad spännande det ska bli.

Suddig bild men men...Melles med kaninskinnet
Vi hörs!

Idag tänkte vi ta en sovmorgon men jag har ändå varit vaken sen 4:30. Etiopien har gjort mej till en riktig morgonmänniska. Jag vaknar ofta innan kl 5 och aldrig efter kl 6.

Igår var det som sagt etiopisk julafton och vi blev bortbjudna till två familjer. Först till våra vänner Henok och Tsehay och sedan till Bezas famlij. Han ska förresten gå bibelskolan som börjar på tisdag.

På menyn står självklart nationalrätten dorowot och som tillbehör fick vi lite kitfo (halvrå köttfärs) och annat gott. De generösa etiopierna gödde oss igår med så mycket god dorowot att det skulle kunna få Maja och Katish att svartna av avundsjuka. Men jag tror säkert att de unnar oss det. Dorowoten består av en stark gryta kryddad med berberry, varsitt kokt ägg och en otroligt mör och god kycklingklubba. Självklart äter man det med injerra.

Efter att ha haft ca 2-3 dagar ledigt över julen så tar vi en dayoff idag och åker till poolen i Dire Dawa. Nästa vecka blir det fullt ös igen med ett nytt år, ny säsong och en ny bibelskoleklass.


Lite bilder på den smaskiga julmaten

Ja du läste rätt. Idag firar nämligen etioperna jul. Etiopien har en egen kalender och man firar nyår i september och just nu är det år 2002. Påsken firas inte samtidigt som vår påsk och idag är det alltså julafton. Fantastiskt för oss att få fira jul två gånger med bara två veckors mellanrum. Det är bara att låta granen stå kvar ett tag till och låta Carola rulla ett varv på stereon. Den etiopiska julen innehåller ju naturligtvis inte samma mat och man firar på ett lite annat sätt. Vi är bjudna till våra vänner Henok och Tsehay på dorowot (kycklinggryta). Etiopiens nationalrätt och bland den godaste maten jag ätit. Oj vad gott det ska bli!

Om man ska vara missionär i Afrika så får man inte vara rädd för småkryp. Dagligen kryper det skalbaggar och kackerlackor över golvet och skrivbordet. Men värst är nog ändå när man börjat få råttbesök. Länge har vårt förråd varit fyllt med råttspillning och ett hål har gjorts i taket där de springer in och ut. För drygt två veckor sedan hade Samuel och co en vild råttjakt inne i vårt vardagsrum. Själv var jag i Addis Abeba då så jag missade den brutala massakern av råttan som kostade en stukad tumme hos vår kära field driector. Men denna julaftonsmrgon var det dags igen. Vår vakt Teshome lyckades ha ihjäl en gnagare och här poserar han stolt framför kameran efter att han slått ihjäl den lilla rackaren.

Stendöd råtta!

En stolt vakt som gjort sitt jobb med bravur

Som jag skrev i förrgår så är jag en kaffeälskare av stora mått. Alla som känner mej vet om detta och jag har genom åren fått utstå en del skämt om mitt kaffedrickande. Jag har dock inga problem med det. Jag njuter med min kaffekopp i handen. Det är fantastiskt att komma in en kall vinterdag med en fika och en riktigt varm kopp kaffe och en bulle. Det passar även väldigt bra med en kopp gevalia den varmaste av sommardagar för att inte tala om en avkopplande kafferast på jobbet mellan arbetspassen.

Till min stora glädje har jag hamnat i kaffelandet Etiopien och i kaffestaden Harar. Harar har en egen kaffefabrik och man fraktar kaffe över hela världen. Jo jag har faktiskt druckit Hararkaffe i Sverige. Hararkaffet är bland det bästa jag har smakat och jag dricker det dagligen. Ca fem koppar med andra ord. Det första jag gör på morgonen är att sätta på kaffebryggaren. Om inte Samuel har hunnit först förstås. Sen sitter jag med min bibel och mitt kaffe de första timmarna på morgonen innan frukost. Sen blir det förstås några koppar under dagen. Hemma efter lunch, hemma hos våra vänner, på en enkel servering på gatan eller varför inte en mackiato på något av Harars vackra caféer. Kalla det beroende om du vill. Jag förnekar det inte. Jag kan få ganska ont i huvudet om jag inte får mitt kaffe. Jag kan också bli ganska trött och hängig om jag inte får mitt lilla koffeinbehov stillat. Jag vet att det är många som känner med mej men också en hel del som inte gillar det. Faktum är dock att det finns ingen så bra sällskapsdryck som kaffe. Det är över en kopp kaffe man kan diskutera och prata om det mesta. Det är över kaffebordet som många viktiga beslut tas. Det är på ett café i Harar som jag ofta sitter med mina lärjungar och pratar om Jesus, livet, skolan och fotboll. Det är på en etiopisk kaffeceremoni hos någon av våra församlingsmedlemmar som vi får den där tajta gemenskapen som man kan läsa om i apostlagärningarna.

Tack Jesus för att jag får bo i kaffelandet Etiopien och i kaffestaden Harar.

En mackiato

Ibland kan servitriserna flirta lite väl mycket

Upp till vänster "Erik" med amharinjabokstäver ner till vänster "Filip" på anharinja och en OK-kopp till Mohammed

Idag var jag och besökte lackeringen och här kommer de första bilderna.

Den blev mff-blå

Vi hörs!

Idag har det blivit en del playstation, träning, shopping och cafébesök. Då kan du räkna ut att vi är lediga idag. På våra lediga dagar finns det risk att det blir överkonsumtion av kaffe för min del. Etiopien är till min stora glädje ett riktigt kaffeland. Idag varierade jag mej dock med min nya favoritmixjuice, ananas och avokado. Det smakar fantastiskt friskt i värmen.

En smaskig mackiato på ett av alla Harars caféer

På våra lediga dagar kopplar vi bort allt arbete över huvudtaget och bara kopplar av med att göra något helt annat. Vilodagen är är ju ett av tio Guds bud och det är väldigt viktigt att få en dag i veckan då man gör nåt annat för att kunna fokusera på det man ska göra de andra sex dagarna. Därför blir det gärna lite film eller spel på våra måndagar. Ibland åker vi till Dire Dawa som ligger en timme härifrån och där brukar det bli lite sol och bad i nån pool. Idag har t o m jag och Samuel varit med tjejerna och shoppat sjalar. Det kanske inte låter jättekul men något som är intressant är att Harars marknadsplats eller Taiwan som heter är nu full av julgranar. Plastgranar i och för sej men ändå. Konstigt att de säljer granar efter julen men etiopierna firar inte jul förrän på torsdag så än är inte firandet över för våran del.

Idag har vi haft en julfest utan dess like i Church of Joy. Vi började tidigt på morgonen med att förbereda allt som skulle ordnas i kyrkan. Gabby hade förberett ett maffigt juldrama som innehöll allt från Jesu födelse till korsfästelsen, uppståndelsen och massor med helande för krymplingar, blinda och andra sjukdomar. I dramat medverkade massor av skådespelare och ibland i flera olika roller. Bland skådespelarna kunde man bl a finna en riktig åsna och en get som Erik som spelade herde fick bära in. Som tur va så hittade inte Katrine någon kamel för då hade jag varit tvungen att rida in på den. Själv spelade jag en vis man, en vakt och slutligen en krympling som fick sina ben att fungera igen efter att Jesus rört vid dem.

Beza som var Josef och geten och åsnan som medverkade

Herden med geten

Några av de sjuka och fattiga

Selam, Katrine och Gabby sjunger julsång

Efter det sedvanliga söndagsmötet var det dags för dagens stora händelse. Massor med fattiga, sjuka, blinda, döva och utstötta folk hade idag blivit bjudna på en riktig festmåltid och Ashagre och Teshome ledde lovsång på orominja. Vi passade också på att spela dramat en gång till. Det var om möjligt ännu starkare den andra gången och många bad med i frälsningsbönen. När vi sen bjöd fram folk till bön för helande så kom ca 10-15 personer fram. Jag frågade den första vad han hade för sjukdom och han sa att hans ena öra inte fungerade. Jag bad en kort bön och befallde örat att öppna sej i Jesu namn. Genast började den gamle mannen att höra och han såg först ganska förvånad ut för att senare bli väldigt glad. Vi testade hans hörsel och han hörde verkligen riktigt bra.

Wow vad kul det är att följa Den Helige Ande! Vad kul det är att be för sjuka! Det fungerar verkligen! Guds ord är sant! Detta var den bästa dagen på väldigt länge om du frågar mej. Det är så kul att få bjuda alla fattiga och sjuka på något att äta. Det är fantastiskt att be med dem till helande. Det är verkligen ett liv värt att leva.

Ha en bra arbetsvecka efter all ledighet.

Vi hörs!

Idag har jag blivit utestängd från mitt rum. Sex etiopiska tjejer och en kille har nämligen strategiskt placerat sej utanför min dörr för att hacka lök, morötter, kött mm. Den ca 10 kg löken som skalas skulle kunna få hela grannskapet att börja gråta floder men antagligen har etiopierna något hemligt knep som gör att de klarar av att skala lök. De ser nämligen oförskämt glada ut. Löksakalningen har resulterat i en skadad tå och ett blodigt finger. Det blodiga fingret tillhör killen. Etiopiska män ska nämligen hålla sej så långt ifrån köket som möjligt.

Imorgon är det ju dags för den stora julfesten för Harars fattiga och på vårt compound pågår en matverkstad utan dess like. Mat för 100 personer förbereds inför morgondagens stora händelse i Church of Joy. Det har gjorts upp eld och man rör runt i den jättestora grytan och vi har hela huset fullt med både gamla och blivande bibelskoleelever som hjälper till med att ordna med maten.

Weyneshet skalar lök

Yeshi, Selam och Senabwa skalar lök

Senabwa skalar lök


Weyneshet och Senabwa skalar lök

Mitt i alla storhelger och festmåltider så firar vi även födelsedagskalas. Ashagre fyller 31 idag och vi har just fyllt våra bukar med nybakt kaka och kaffe. Det känns som att det aldrig är nåt annat än fest på den här platsen.

Passa på att gratulera Ashagre med att ringa eller sända ett sms till nr +251911058557.

Nu ska jag ut och bjuda in krymplingar för imorgon.

Vi hörs!

Efter att ha firat nyår på vårt eget lilla sätt med dorowot (kycklinggryta) och tomtebloss vid tolvslaget så tog vi oss en sovmorgon idag. Det blev lite praktiska saker på förmiddagen men efter lunch gick vi ut och bjöd in folk till helgens stora händelse. Nästa torsdag är det nämligen etiopisk julafton men redan på söndag bjuder Church of Joy stadens hemlösa, lama, fattiga, sjuka och andra människor i nöd på en riktig fest. Vi har nu varit ute och bjudit in folk för julfesten som kommer att innehålla ett riktigt kreativt juldrama inspirerat av Den Helige Ande, massor av god mat till folk som kanske inte har fått ett rejält mål mat på flera månader och vi förväntar oss massor med mirakler bland de sjuka. Vilken rivstart det kommer att bli på 2010!

Elden som nästan slocknade innan tolvslaget

Vår vakt Teshome som är den enda som inte nickade till innan tolvslaget

Tomteblossen som var det enda pyrotekniska vi hade