Sverige, Etiopien och resten av världen

Sitter i Kungsträdgården och njuter av septembersolen. Perfekta förutsättningar för de dryga 16000 som kommer att ge sej ut på Stockholms gator för att springa dryfta 2 mil. Och ja! Jag är anmäld och kommer att starta. Förkylningen har släppt och jag bestämde mej först i morse för att ge det en chans.
Den här gången är det jag, Andreas Jensen och Lise Abildsen som försvarar Sos Church färger. (vilka färger det nu är?)

Vi hörs!

Dag efter dag reser det rekordstora teamet ner till Dar es Salaam Tanzania! Det har övats drama och dans från morgon till kväll. Man har slipat på predikningar och bett i massor.
Jag är så förväntansfull på vad Gud ska göra! Att få se en hel stad bli berörd av Guds kraft och massor av människor komma till tro!
Om några timmar landar de flesta på kontinentnen som jag älskar. Själv reser jag och min fru ner ikväll och sluter upp med resten av de ca 190 pers starka teamet!
Håll utkik efter nyheter på www.missionsos.org
Vi hörs!!

Det är bara att erkänna, bloggen har inte varit vad den har varit sedan jag kom hem till Sverige för snart två år sen.
Det går inte förneka att det är svårare att blogga om ett ganska vanligt liv i Sverige än ett spännande missionärsliv på Afrikas horn.
Att man dessutom lever i en mycket stressigare miljö gör också att bloggandet hamnar längre och längre ner i prioriteringslistan.
Trots ett par försök stt få igång bloggen så blir det alldeles för långt mellan inläggen.
Men när vår älskade pastor och hjälte Ashagre är på väg till Sverige kände jag hur det kliade i bloggfingrarna igen.
Ashagre har lärt mej så mycket om ödmjukhet och tjänande! Han har ett enormt herdehjärta, han är ärlig och osjälvisk. Alla som har träffat Ashagre vet vad jag talar om.
Han har dessutom en stor portion humor.
Imorgon är det jag som har det stora privilegiet att möta upp honom på Arlanda. Det har hänt mycket sen sist vi sågs. Vi har bl a skaffat oss var sin fru. Och vi kommer ha så mycket att prata om så risken finns att vi kommer att låta som två singeltjejer i bilen imorgon.

Vi hörs

I år vill jag ha en riktig påsk! Påsken har till skillnad från julen inte alltid varit självklar hur man ska fira. Man har lärt sej att man ska tänka på vad Jesus gjorde. Särskilt under långfredagen, som kändes väldigt lång eftersom man inte fick göra så mycket mer.
Annars målar vi ägg och barnen klär ut sej till påskkärringar och påskgubbar. Ris och kycklingar och blåkulla.
Sen säger vi att det är på grund av Jesus som vi firar påsken! Jag fick en gång en fråga från en arbetskamrat som löd så här. "Filip, du som är kristen, varför äter vi ägg på påsk?" Jag hade inget givet svar på den frågan och det var ju inte så viktigt heller.
Men när vi säger att det är på grund av Jesus som vi firar påsken så säger vi samtidigt att det är därför vi pyntar våra hem med gula kycklingar, påskharar och gömmer påskägg för barnen.
I år vill jag bjuda hem en ofrälst granne och tala om Jesus och uppståndelsen för honom. Denna påsken vill jag göra det som jag egentligen vill göra resten av året. Tala om Jesus och det eviga livet, förlåtelsen från synder och upprättelse. Och påsken är kanske den bästa tiden att göra det på.
Imorgon uppstår han och därför kan vi ha ett evigt liv! Det kallar jag en riktig påsk!

Festerna har avlöst varandra. Julshower i helgen. Bibelskolefest i måndags och en Ålandskryssning med Jenny Jensen charter igår. Nu är man alltså redo att åka till Fotö hos släkt och vänner för att fira jul. Julklapparna är inhandlade, sista arbetspasset är slut och jag och A-K packar det sista innan vi betar av de 45 milen västerut. Ska bli skönt med en paus från vardagen och ladda på batterierna igen.

Vi hörs!

Satt vid datorn och det började lukta brännt. Instinktivt kollade jag genast spisen men fick istället se en grå dimma utanför fönstret. En bil hade fattat en eld och jag fick bevittna hur fort elden sprider sej.