Sverige, Etiopien och resten av världen

Igår hade vi en väldigt händelsrik dag. Eller vad sägs om att vår basledare Samuel Strandberg hade födelsedag vilket innebar massor med ballonger och ännu en otroligt god kaka av Gabrielle. Bibelskolan hade sin sista lektion och på söndag tar de emot sina diplom i kyrkan. Oj vad stolta vi är över våra fantastiska elever. Det bads och profeterades över våra hjältar, tyvärr missade jag det då jag, Katrine och Maja åkte till Dire Dawa för att hämta upp Ashagre som vi har saknat alldeles för länge. Vi har saknat honom i tio dagar då han har sökt visum och varit på bröllop i Awassa där han har växt upp. Han åkte till Addis Abeba i början på veckan för att hämta visumen till Tanzania men de var något försenade vilket innebar att han blev kvar där några extra dagar.
Nu är äntligen Ashagre hemma igen med stämplade och godkända visum. Vänner och kära SOSare som ska till Tanzania om en månad. Ni kommer få träffa på två enorma hjältar. Mohammed och Ashagre kommer att vara med oss och kriga i Same. De är två Gudsmän utan dess like och känner ni dem inte innan så passa på att lära känna dem nu.


Ashagre smilar i minibussen

Mohammed i det etiopiska landskapet, alltid med mp3spelaren

Min lillebror Samuel fyller 20 idag så glöm inte att gratulera honom på 0702747937

Brorsan med sverigetröja och Etiopienkeps

Vi hörs!

Att pudelrocken nånsin skulle komma till Harar hade vi väl aldrig trott men bilderna ljuger inte. Katrine testade på etiopiska flätor (kerubas) vilket alltid har en bieffekt. Den dagen man tar ut flätorna får man ett statiskt elektriskt hår och ett burr utan dess like. Katrine var inget undantag då hon slet ut sina kerubas som Fraser så omsorgsfullt hade flätat ihop. Det hela resuterade till att hon genast såg ut som en pudelrockare från sent 80-tal.


Rock a la 80-tal

Vi hörs!

Efter det tragiska som hände med Senabwas och Mohammeds missfall så har det vistats oerhört mycket folk i vårt hus och då framför allt i Mohammeds rum eller hus som man säger här. Det har konstant varit minst två personer här sen i fredags men ofta uppemot 5-7 st. Det är vänner, släktingar, församlingsmedlemmar och grannar. En del har rest långt och andra har bara vägarna förbi. Hela tiden är det alltid någon där som vakar över Senabwa som inte helt har hämtat sej fysiskt än. En del till och med sover över och det är folk överallt. Det är som ett organiserat kaos på nåt sätt.

De är inte bara gäster som kommer på besök och blir servade utan servar verkligen också. De städar huset för dem och de lagar mat. De gör den traditionella etiopiska kaffeceremonin och de poppar pop corn. De tittar på film och de sjunger lovsång.

I Sverige brukar vi vara väldigt försiktiga med att störa någon som är sjuk och vi tänker bara på att den sjuke måste vila. Men jag älskar den här sidan av den etiopiska kulturen. Vilken stark gemenskap det blir! Vilka vänner! Vilka familjer! Å vad jag önskar att de inte ska försvinna när allt övergår till det normala.

Jag är helt säker på att jag skulle föredra den etiopiska kulturen framför den svenska om jag mot all förmodan skulle bli riktigt sjuk. Att ha massor med folk runt omkring mej både natt och dag skulle göra att det åtminstone inte blev långtråkigt när man är sjuk.

Mohammed med peruk för några år sedan

Vi hörs!

Jag hade inte tänkt att blogga idag men efter en helt otrolig dag så blir jag ändå tvungen att skriva några rader.

Efter att ett dödfött barn förlösts så kan fakiskt få vilken familj som helst gå in i funderingar och tankar. Varför hände detta? Vad har det här för mening? Varför gjorde inte Gud nåt? Men inte Mohammeds familj.

Efter att hans fru kommit hem efter kanske en av de tuffaste dygnen i hennes liv så samlades en del folk från församlingen för att besöka och visa sitt medlidande. Man åt tillsammans och sedan sjöng man ett par sånger. Vilken stark gemenskap!

Men det var faktiskt bara början. Några av de närmaste stannade nämligen kvar hela dagen och allteftersom ryktet går att Senabwa är hemma igen så kommer fler och fler besökare. Efter en stund börjar man sjunga lovsånger igen. Sorgen försvinner mer och mer och glädjen kommer mer och mer. Vi sjunger en fartfylld amharinjasång och läser sedan ett bibelord. Mohammed ledder det hela när han beordrar olika personer att läsa olika bibelord. Till orden ropas det ut HALLELUJA och AMEN innan nästa sång börjar. Frasser springer sedan ut för att hämta en dunk som hon kan leda lovsången på. Rytmiskt etiopisk lovsång är det vackraste som finns. Ca 14 personer befinner sej i Mohammeds lilla rum och prisar Gud med allt det har. Senabwa ligger samtidigt och vilar på en maddrass men hon ser ut att gilla det. Efter en stund ställer sej den lltid lika glada Fraser upp i mitten och börjar dansa till lovsången som numera spelas från Mohammeds dator. Beza hänger snart på med en studsande hoppande dans. Men sen händer det som vi aldrig trodde skulle hända. Melat reser sej upp och vi alla tror att hon kommer lämna rummet när hon slänger sin väska och börjar röra på varenda led som finns till den Walajtinska(folkgrupp i södra Etiopien) lovsången . Vi tror inte våra ögon när Melat och Fraser tillsammans skakar loss. Till slut vill även Alemayehu visa vad han kan på dansgolvet. Han dansar äkta Walajtadans utan några som helst hämningar. Vilken frihet! Vilken glädje det var! Så spontant och äkta. En sån här sak kan bara hända i Mohammeds hus.

Efteråt sa Mohammed till mej att djävulen trodde att vi skulle gråta och vara ledsna idag men där tog han verkligen fel.

Det blev betydligt gladare än vad den gär bilden visar

Vi hörs!

Idag har varit en tuff dag för många av oss i Harar och därför vet jag inte vad jag ska skriva. Råkade gå in på Majas blogg och väljer idag att hänvisa till hennes blogg istället. Mycket bra skrivet! majainharar.blogg.se

Har just kommit hem efter en dag i Dire Dawa och har mer än tillräckligt med stickande bränna på axlar och rygg.

Allt började med att någon skulle följa med Gab till Dire för att vinka av Joelle på Dire Dawa international airport. Mitt förslag var att vi alla åkte till Dire Dawa för att ta en halv fri dag med bad och sol. Ett förslag som fick ganska bra gehör. Några av oss åkte till favoritstället Papas och där gjorde Erik tappra försök med backflips från trampolinen medan Katish ständigt undrade om hon är brun. Svaret är JA hon är jättebrun. Solen stekte på bra idag!

Sedan blev det indisk lunch för omväxlings skull. Kyckling och ris med en så stark sås så att svetten rann nerför pannan.

Gab som totalt har tappat sin röst och Joelle som kom till Dire Dawa senare på dagen väntade sedan på mej och Katrine på Selam hotel där de smuttade på varsin cappucino. Jag tänkte att vi häller i oss en snabb kopp kaffe för att sedan vinka av Joelle och därpå åka hem till Harar. Men där tog jag fel. Flyget var försenat och massor av flashbacks gkorde sej påminda. Som den gången när Pidde och Calle väntade i ca 36 timmar om jag minns rätt. Eller när Katrine kom till flygplatsen och den var stängd p g a påsk, att hon hade köpt biljett spelade ingen roll. Eller när Eriks mamma skulle flyga hit och fick sova över i Addis Abeba. Ethiopian airlines inrikesflyg är tyvärr oftare försenade än de är i tid. Joelle har ett flyg till Frankfurt kl 11 ikväll och vi var ganska oroliga för en stund att hon skulle missa det. Men planet lyfte dock med tillräcklig marginal och vi hann med ännu en cappucino på Selam hotel. Det blev till slut en sen roadtrip med peugoten hem till Harar med ankomst vid niotiden.

Det blev till slut ett tårfyllt farväl. Joelle har varit en välsignelse för oss, full av glädje och energi. Hon har varit som en i teamet och inte som en gäst. Vi hoppas att hon kommer tillbaka till Harar någon gång i framtiden för att besöka oss igen.

Och till slut en liten kul grej. Det är möjligt att på Dire Dawas flygplats passera röntgen med en fickkniv. Jag gjorde det två gånger idag och jag frågade t o m vakterna. Chigri jellem svarade. Det betyder ”inga problem”.


Joelle de sista timmarna innan hemfärd till USA

Joelles handskrivna biljett

Katrine tröstar Gab efter att hon haft tillräckligt med röst för att prata med Samuel på telefon.

Vi hörs!

Idag är kanske den tystade dagen jag upplevt på detta huset. Samuel, Ashagre och Mohammed har åkt till Addis Abeba, amerikanarna till Dire Dawa och personalen på huset har fått påskledigt. Till råga på allt så har vi ännu en födelsedag och idag är det Katish eller Katherine Romos tur. Det innebar att svenskarna och norrmännen gick till ras hotel och åt en riktig hotellfrukost. Där fanns toast med smör, special omelett med kött, gröt, ananas och kaffe. Vi njöt där vi satt i de mjuka sofforna och åt tills vi blev proppmätta.

Vid lunchtid gick jag, Erik och Katrine ut för att äta lunch. Katish och Maja hackade istället ihop en sallad och åt den medan de hängivet betade sej igenom 18e säsongen av top model.

Annars råder tystnaden i ett hus som sällan är tyst. Det är läge för att sitta ute och med en coca-cola eller en kopp kaffe i handen läsa lite. Passa på att njuta en tystnad som är vanlig i hemlandet men som knappt finns i Etiopien. Jag älskar att ha folk runt mej men en sån här situation måste utnyttjas.

Vi hörs!

Påskdagen innebär för de flesta etiopier dorowot (kycklinggryta) och annan god mat efter att ha fastat, biktat sej och delat Jesu lidande efter de ortodoxa traditionerna. Men för oss betyder påskdagen framför allt uppståndelse! Jesus som dog för våra synder har också uppstått och det var vad Samuel predikade i Church of Joy idag. En kraftfull predikan som är något av det bästa jag har hört på länge. Trots att det hölls en stor påskkonferens på stadion så kom hela 60 personer och 6 av dem tog emot frälsningen. Dramat som Katish jobbat frenetiskt med blev en stor succé och även Joelles dans fick publiken att jubla.

Självklart firar vi också med god mat och vi var vid lunchtid hembjudna till Beza och hans familj. Jag tog på mej kostymen som jag inte har använt på hela året och väl där hos Bezas varma familj serverades det allt från dorowot till alla möjliga sorters kött. Skuret och hackat, get och ko, tillagat och rått.

Jag blev så mätt att jag fick gå hem och sova lite för snart är det dags igen då vi är hembjudna till Henok och  Tsehay. Tack Jesus för alla dessa generösa etiopier.

Dorowot

Vi hörs!

Kreativitet har ofta varit ett nyckelord inom Mission SOS. Att på olika sätt presentera evangeliet på många olika sätt med många olika metoder. Och basen på afrikas horn är inget undantag. Imorgon är det nämligen dags för den stora påskdagen och till det har Katish snickrat ihop Church of Joys egen påskmusikal. Okej det var kanske att ta i men ett maffigt kreativt tiominutersdrama som innehåller både helande, befrielser, korsfästelsen, uppståndelsen och upprättelse kommer att spelas upp på söndagens stora påskmöte.

Men det finns mer kreativt i teamet i Harar. PlåtslagarKatrine bankade igår ihop två romerska rustningar varav jag kommer att få äran att bära den ena som den ständiga vakt jag är när det kommer till draman. På dem har det också fästs en mantel för att lyfta fram min och Katrines pondus när vi spikar upp Erik (den ständige Jesus) på korset.

Själv slog jag ihop ett kors av ett gammalt trasig bänkryggstöd men eftersom träet sprack så försökte melles få ihop det med två plåtbitar. Den fick dock sedan lagas en andra gång.

Utöver det har det även gjorts piskor, farisékläder, törnekrona och annat. Vi förväntar oss mycket folk efter att ha spridit flyers och gjort det känt att vi har påskmöte imorgon.

Hur det blir återstår att se.

De oerhört snygga rustningarna. Det vackraste jag sett! sa Maja

Ska den vara så här undrar Melles

Äntligen på plats

Allt går att fixa i Etiopien

Dramaövning men vad gör Maja?

Vi hörs!

Som de allra flesta redan har räknat ut så var VM-biljetterna bara ett halvdåligt aprilskämt. Hade det varit sant så hade antagligen hela blogginlägget handlat om det.

Idag är det långfredag och framför oss ligger en spännande påskhelg. Påsken firas väldigt olika i Sverige och Etiopien. I Sverige firar vi påsk med att måla våra barn som ska knacka dörr för att få godis medan man i Etiopien bär ett grässtrå runt huvudet som ska föreställa Jesu törnekrona. Ute på öarna där jag kommer ifrån eldar man upp granarna sen jul efter några månaders grankrig medan man i Etiopien inte hälsar med händerna utan bara vinkar medan man säger hej veckan innan påsk för att man ska dela Jesu lidande. Jag vet ärligt talat inte vilket som är konstigast.

Vi firar dock påsk p g a av att Jesus korsfästes för våra synder. Han tog på sej min och din skuld så att vi kunde gå fria. Det var Gud som såg hur människan gick vilse och valde att själv komma ner och bli människa för att ta vårat straff på sej. Förlåten i templet som döljde platsen till det allra heligaste, alltså platsen där Gud var närvarande brast när Jesus gav upp andan och ropade ”Det är fullbordat”. Det betyder att vi idag har tillträde att när som helst komma inför Gud med allt vi har och bär på. Vägen är öppen till Gud! Allting är klart! Det enda som vi behöver göra är att acceptera det. Att tro på honom och börja lyda honom. Livet är så spännande med Jesus! Han har gett mej en mening med mitt liv. Han har låtit mej komma till främmande platser i världen för att berätta om honom och jag är så nyfiken på var han kommer sända mej nästa gång.

Jesus uppstod på söndagen och han lever idag. Han sitter på faderns högra sida och han manar och ber för oss. Tack Jesus för livet som du ger.

/Filip

Eftersom jag ska lämna över ekonomiansvaret till Katrine Drevon när jag lämnar Harar så har jag redan nu börjat ha lite lektioner med henne. Det blir en del räknande på telefonlistor och internet. Man får en väldig inblick i vilka som ringer mycket eller spenderar många timmar på internet som ekonomiansvarig. Ingen nämnd ingen glömd. Katrine är särskilt imponerad av mina kom ihåg lappar och noteringar som alltid följs till punkt och pricka. Det är ofta en liten rosa klisterlapp där noteringarna finns och där man sedan bockar av betalningarna en efter en allt eftersom de har betalat sina räkningar.

 

En räkning från telecom som betalas på kontoret efter några minuter i kö

Telefonlistan där alla skriver upp sina samtal för att göra jobbet enklare för mej.

Mina korrekta noteringar där varje siffra stämmer till punkt och pricka.

Vi hörs!

Just nu håller Ashagre på att undervisa i bibelskolan som håller till i ett av rummen på vårt hus. Dessa elever tror vi är morgondagens pastorer, evangelister och apostlar. Flera kommer säkert att starta egna församlingar i östra Etiopien och kanske t o m i Somaliland. De är framtidens missionärer och de har bara ett fåtal veckor kvar till examinering. De är fantastiska människor med väldigt olika bakgrunder. Före detta soldater, lärare, och daglig arbetare. De har redan praktiserat evangelisation i Jijiga och där har de bett med flera personer till frälsning.

Samtidigt håller Mohammed och Erik uppföljningsmöte i vår kyrklokal. Dit kommer de nyfrälsta dyrbara människorna som för att lära sej grunderna i den kristna tron. Frälsning, dop och andedop! Det blir ofta folk andedöpta på uppföljningmötena och det är då det riktiga kristna livet börja. Det är då det börjar bli kul och spännande att vara kristen. Det är då man får kraft att göra samma gärningar som Jesus gjorde. Det är då du kan be för en döv som börjar höra. Det kristna livet blir fruktansvärt torrt och tråkigt utan Den Helige Ande. Men med Honom är det värt allting.

oromokvinna

Vi hörs!

En mycket händelserik söndag är just över och vi har varit med om det mesta idag. Det började med att vi alla stormade in på Joelles rum kl 6 i morse för att gratulera henne med en bit våffla sen igår med sylt och jordnötssmör. Därpå väntade en kraftfull predikan av Ashagre i Church of Joy om omvändelse. Det är helt basic kristendom. När man läser bibeln så ser man att det var det man predikade. Johannes döparen, Jesus själv och Petrus och gänget i apostlagärningarna. Vänd er om och låt er döpas!

På eftermiddagen tog grabbarna med sej födelsedagsbarnet på hennes första fotbolsmatch nånsin. En underhållande första halvlek följdes av ett extremt maskande Harar bira i andra. Slutresultat 1-0 till Harar mot Bonna (kaffe). Joelle gillade det nog mer än Naftalim som lyckades sova hela andra halvlek. Ett plus dock till publiken som var dubbelt så många som det brukar vara och definitivt högljuddare.

Strax efter matchen drog vi ut för att fira med att äta kött. Tanas restaurang var målet och jag tror att jag åt ett halvt kilo åtminstone. På vägen hem lossnade spaken till vårt ljus på bilen medan Mohammed hade med sej hälften bemanningen i sin bil som passade på att göra i ordning för efterfesten. Vi drog in på en bensinmack för att ordna ljuset och för att fylla några liter bensin. Bensinen var dock slut men eefter en stund lyckades dock Katrine få dit spaken till ljuset igen.

När vi anlände var vårt vardagsrum fyllt med candles, pop corn men framför allt två mycket välsmakande kakor varpå den ena hade Joelles namn spritsat på toppen. Nu är vi alla mätta och glada och trötta. Skulle gärna sova ända till tisdag morgon.

Vi hörs!

Efter att ha hört rykten om hur kul det är på Majas bolibompa på lördagar så bestämde jag mej idag för besöka barnkyrkan som Maja startade för knappt två månader sedan. Ca femton kids slöt upp och Maja predikade en illustrerad predikan om Noa. Naftalim gästspelade som Noa och resten av barnen var Noas familj som samlades i arken när regnet öste ner. Regnet bestod av några skopor vatten som kastades rakt på kyrkgolvet. Detta hade varit svårt att återskapa i Sverige men vårt kyrkgolv här är ett cementgolv vilket gör att det är bara bra om det får lite vatten emellanåt.

Efter dramat var det lekdags och alla möjliga bollar kastades runt. Talarstolen välte vid ett tillfälle och det var allmänt kaos som det ska vara på ett barnmöte. Fraser som är Majas kollega som ledare för barnkyrkan och även en mycket duktig tolk hade nog roligast av alla. Detta var en upplevelse som jag med varm hand kan rekommendera om du har vägarna förbi Harar någon gång.

Efter barnmötet var det dags för husförsamling. Ledaren för husförsamlingen komdock inte idag utan han var i en annan stad och kunde inte komma hem i tid. Så vi fick helt enkelt snabbt hitta ett nytt hus och jag fick predika trots att jag inte hade förberett något. Det började med att jag läste fel vers men lyckades till slut knyta ihop budskapet ändå. Flexibiltet är något en missionär måste ha tillgång till.

Självklart hade jag även här velat visa bilder på Naftalim som Noa men mobilsladden glappar ännu. Maja har lånat min riktiga kamera så jag har inga bilder därifrån heller. Ber om ursäkt för detta.

Vi hörs!