Sorg som blev till glädje
Jag hade inte tänkt att blogga idag men efter en helt otrolig dag så blir jag ändå tvungen att skriva några rader.
Efter att ett dödfött barn förlösts så kan fakiskt få vilken familj som helst gå in i funderingar och tankar. Varför hände detta? Vad har det här för mening? Varför gjorde inte Gud nåt? Men inte Mohammeds familj.
Efter att hans fru kommit hem efter kanske en av de tuffaste dygnen i hennes liv så samlades en del folk från församlingen för att besöka och visa sitt medlidande. Man åt tillsammans och sedan sjöng man ett par sånger. Vilken stark gemenskap!
Men det var faktiskt bara början. Några av de närmaste stannade nämligen kvar hela dagen och allteftersom ryktet går att Senabwa är hemma igen så kommer fler och fler besökare. Efter en stund börjar man sjunga lovsånger igen. Sorgen försvinner mer och mer och glädjen kommer mer och mer. Vi sjunger en fartfylld amharinjasång och läser sedan ett bibelord. Mohammed ledder det hela när han beordrar olika personer att läsa olika bibelord. Till orden ropas det ut HALLELUJA och AMEN innan nästa sång börjar. Frasser springer sedan ut för att hämta en dunk som hon kan leda lovsången på. Rytmiskt etiopisk lovsång är det vackraste som finns. Ca 14 personer befinner sej i Mohammeds lilla rum och prisar Gud med allt det har. Senabwa ligger samtidigt och vilar på en maddrass men hon ser ut att gilla det. Efter en stund ställer sej den lltid lika glada Fraser upp i mitten och börjar dansa till lovsången som numera spelas från Mohammeds dator. Beza hänger snart på med en studsande hoppande dans. Men sen händer det som vi aldrig trodde skulle hända. Melat reser sej upp och vi alla tror att hon kommer lämna rummet när hon slänger sin väska och börjar röra på varenda led som finns till den Walajtinska(folkgrupp i södra Etiopien) lovsången . Vi tror inte våra ögon när Melat och Fraser tillsammans skakar loss. Till slut vill även Alemayehu visa vad han kan på dansgolvet. Han dansar äkta Walajtadans utan några som helst hämningar. Vilken frihet! Vilken glädje det var! Så spontant och äkta. En sån här sak kan bara hända i Mohammeds hus.
Efteråt sa Mohammed till mej att djävulen trodde att vi skulle gråta och vara ledsna idag men där tog han verkligen fel.
Det blev betydligt gladare än vad den gär bilden visar
Vi hörs!
