Etiopisk kultur, det bästa jag vet
Efter det tragiska som hände med Senabwas och Mohammeds missfall så har det vistats oerhört mycket folk i vårt hus och då framför allt i Mohammeds rum eller hus som man säger här. Det har konstant varit minst två personer här sen i fredags men ofta uppemot 5-7 st. Det är vänner, släktingar, församlingsmedlemmar och grannar. En del har rest långt och andra har bara vägarna förbi. Hela tiden är det alltid någon där som vakar över Senabwa som inte helt har hämtat sej fysiskt än. En del till och med sover över och det är folk överallt. Det är som ett organiserat kaos på nåt sätt.
De är inte bara gäster som kommer på besök och blir servade utan servar verkligen också. De städar huset för dem och de lagar mat. De gör den traditionella etiopiska kaffeceremonin och de poppar pop corn. De tittar på film och de sjunger lovsång.
I Sverige brukar vi vara väldigt försiktiga med att störa någon som är sjuk och vi tänker bara på att den sjuke måste vila. Men jag älskar den här sidan av den etiopiska kulturen. Vilken stark gemenskap det blir! Vilka vänner! Vilka familjer! Å vad jag önskar att de inte ska försvinna när allt övergår till det normala.
Jag är helt säker på att jag skulle föredra den etiopiska kulturen framför den svenska om jag mot all förmodan skulle bli riktigt sjuk. Att ha massor med folk runt omkring mej både natt och dag skulle göra att det åtminstone inte blev långtråkigt när man är sjuk.
Mohammed med peruk för några år sedan
Vi hörs!
