Sverige, Etiopien och resten av världen

Efter ett starkt möte i Church of Joys och en fantastisk predikan av vår egen pastor Ashagre valde fem personer att ge sina liv till Jesus. Det är fantastisk hur lätt det går när man predikar ett rakt och enkelt evangelium. Söndagsmötena är nuförtiden alltid festtillfällen och veckans absoluta höjdpunkt. Man längtar redan till nästa söndag.

Frampå eftermiddagen tog vi med oss några av våra medlemmar på fotbollsmatch. Harar ställdes idag mot Hawassa. Ashagre som kommer från just Hawassa gick för första gången på fotboll i Harar men valde en annan läktare än våran. Han hittade några Hawassavänner så han valde att följa med dem idag. Ashagre ska vara nöjd med resultatet 0-0 efter att Harar forcerat för ett segermål mot slutet utan att lyckas spräcka nollan. Nu tar vi ledigt och laddar om batterierna till tisdag morgon och en ny arbetsvecka.

Vi hörs!

I morse var det ovanligt mycket sport. Det började med att jag, Erik och Maja gick ut för att springa. Vi tog svängen förbi Sky Bus och tog farväl till Samuel och Gabby som lämnade Harar i morse till förmån för USA. De kommer tillbaka om ett par veckor.

Det blev ett antal varv på stadion för att senare komma hem till bibeln och kaffet och senare frukosten. Efter frukost gick teamet upp till den lilla basketplanen för att hålla fysiken igång. Två träningspass på en dag är väl ganska ovanligt när det gäller mej men snart kommer Daniel Elvelyck hit som också siktar på Stockholm Marathon. Ryktet säger att han är i storform. Jag måste erkänna att jag är lite nervös inför hans ankomst och våra gemensamma träningspass.

Daniel Elvelyck

Idag bar det av till vägverket för att besiktiga bilen. Jag och Ashagre som står som ägare åkte dit och det måste sägas att besiktningen går väldigt annorlunda till här. Efter att många papper hade skrivits på så var det dags för kontroll. Kontrollanten började med att öppna huven för att kolla att ramnumret stämde. Efter det bad han mej att starta motorn och slå på ljusen. Dom funkade. Han gick vidare bak och kollade även där ljusen. Inga problem. Tutan då? Den lät som den skulle. Och till slut vindrutetorkarna!? Ja dom lagade vi igår så dom fungerade. Konstigt att det var nödvändigt. Det regnar ju nästan aldrig här. Sådär den gick igenom.

Saker de inte kollade var t ex bromsen. Tur den tog dåligt men det är åtgärdat nu. Som jag har nämnt i ett tidigare inlägg så är tutan viktigare än bromsen. Så även på besiktningen. De kollade heller ingen styrning. Den glappade ganska rejält men det är också fixat nu. Däckmönster? Vi kör på slicks och det går bra här. Ingen risk för blixthalka direkt. Bilbälten då? Nej ingen kontroll på det heller. Tur vi har inga. Saker som avgasvärde behövs inte nämnas egentligen. Det finns inga sådana instrument här.

Efter ännu en lång stund på kontoret fick vi äntligen vårt klistermärke som vi har satt upp i framrutan som sej bör.

Beviset för en godkänd bil.

Vad är det som gör att det är så kul att vara missionär egentligen? Den frågan ställer jag mej då och då för det är verkligen kul. Det finns en genuin glädje i att vara onådda folk missionär. En äkta glädje. Självklart får man ju vara med om många roliga saker såsom när jag och Mohammed hämtade en bajaj (mopedtaxi) för en bibelskoleelev som hade lämnat den på tvättning och inte hade möjlighet att hämta den eftersom bibelskolan pågick. Det var första gången Mohammed körde en sådanoch det märktes kan jag säga. Eller när vi körde runt i vår egen bil innan lackeringen med taxifärg och skyltar. Alla vinkade och ryckte i dörrarna för de ville åka med tills de såg den vita föraren. Eller att att köra bil överhuvudtaget i Etiopien. Det är ju lite mer action i trafiken här. Eller att åka till poolen på papas i Dire Dawa och se Mohammed göra volter från trampolinen. Allt detta är ju givetvis väldigt kul att vara med om men det är ju inte det man längtar efter.

Nej missionärslivet är fantastisk när man ser sina egna lärjungar ta med sina kompisar till kyrkan. När de tar nya steg i tron och börjar lägga händerna och be för sjuka. När de kommer med sin bibel och anteckningsblock i tid till bibelskolan. När man får se mirakler hända som när de döva örat öppnades förra veckan. Vi ber, längtar och drömmer efter mer sånt. När man får sjunga lovsång tillsammans med etiopierna i Church of Joy. När man får sitta i ett trångt rum och äta injerra i en husförsamling i Harar. När en bibelskoleklass frimodigt predikar på en outtreach i en muslimsk del av stan. När man får döpa i en hemmagjord pool med presseningar och bänkar. När man kan gå upp kl 5 för att spendera några timmar med bön och bibeln. När man får bjuda hem hela församlingen på grillfest. När man får sitta på gatan och berätta om Jesus med sin knackiga amharinja. Det är sann glädje!

Dop i Church of Joy

Vilken spännande dag. Hela dagen har det förberetts för bibelskolestarten. Det har handlats biblar, stolar, pennor och block. Elever har kontaktats och påminnts om starten. Samuel har ägnat dagen åt att förbereda undervisning. I köket har det lagats dorowot ända sedan igår. I morse slaktades hönorna för att sedan plockas, tvättas ordentligt och till slut kokas en lång stund i grytan. Förutom att förbereda för bibelskolan har jag även hunnit med ett bankbesök och hälsat på en sjuk vän på sjukhuset.

I skrivandets stund så har Samuel just börjat med introduktionen av bibelskolan. 9 av 11 elever har dykt upp och minst en av dem sägs vara på väg. Helt okej för att vara Etiopien. 11 elever kommer att under tre månader bli fyllda med Guds ord, växa i tro och förvandlas till starka lärjungar. Vi tror att detta är morgondagens missionärer, pastorer, evangelister och församlingsplanterare. Vi tror att flera kommer att vara med och bygga Church of Joy. Andra kanske startar egna församlingar någonstans. Detta är multiplikation! Äntligen har bibelskolan startat igen!

matlagning

Inatt vaknade jag kl 3:06 av ett sms. Det var Maja som var glad att vara tillbaka i Etiopien trots att hon hade en katt på hotellrummet och blodfläckar på täcket. Kul att Maja  och Katish är tillbaka. Imorgon anländer de till oss i Harar och här väntar överraskningar som jag inte kan nämna här.

Idag är det måndag vilket innebär dayoff och jag var först upp av alla. Jag satte i vanlig ordning igång kaffet kl 7 och strax innan åtta åkte jag ut en sväng med bilen för att fixa lite småsaker inför dagens roadtrip till Dire Dawa. Jag hamnade dock i ett vimmel av väldigt små elever och jag fick använda tutan ovanligt mycket för att ta mig fram på den välbefolkade vägen. Det är dock inga problem. Tutan ska användas i de här länderna. Den är faktiskt viktigare än bromsen.

Vi fick testat våran bil ordentligt idag och Katrine körde hela vägen till Dire Dawa och även tillbaka. Hon måste vara den bästa kvinnliga föraren jag har åkt med. Hon slår många killar också kan jag tillägga. Den 35 år gamla peugoten rullade felfritt och vi känner att vi har en ganska pålitlig bil. Doc ramlade låset ur igår när vi var på väg till kyrkan. Lackeraren hade loss allting på bilen men några saker har han glömt att sätta tillbaka ordentligt.

Nu är denna lediga dag slut och imorgon startar andra klassen i bibelskolan. Vi kommer nog att använda dagen med att påminna eleverna om skolstarten. Det finns en potentiell risk att de glömmer annars.

Vi hörs!

Första söndagen efter etiopiska julafton och det blev ett annorlunda söndagsmöte i Church of Joy. Våra etiopiska pastorer Ashagre och Mohammed har tagit en vecka semester och med sej har Mohammed tagit sin fru Senabwa som brukar leda lovsång.

Men vad gör det när det finns fantastiska reserver som kliver in. Selam och Melles fick leda lovsång tillsammans med en väldigt professionell keyboardspelare vid namn Henok. Några gladare lovsångsledare får man leta efter. Det var lite färre folk än vanligt men det beror antagligen på att det är en konferens i stan. De som kom sjöng och dansade för fullt till låtar som Geta no, och Ya belay. Efter det predikade Samuel om att Gud kan, vill och älskar att hela människor. Han har alltid tid och går inte förbi någon som behöver hjälp.

Selam och Melles repeterar.

Melles och Selam leder lovsång.

Familjen Strandberg har visat framfötterna även i köket. Vår kökspersonal har fått tre dagar juleferie och då visade Samuel helt plötsligt framfötterna genom att laga pannkakor medan vi andra hade husförsamlingar att ta hand. Idag fortsatte hans fru Gabrielle på det inslagna spåret med att laga till en italiensk lunch bestående av pasta tomat och tonfisksås och vitlöksbröd som tillbehör. Mycket gott!

Dagens sportresultat. Harar bira-Sabata Ketama (tror jag att de hette) 2-0 efter en ganska tråkig tillställning. Vi trodde hela matchen att motsåndarna var från Awassa men efteråt fick vi reda på att laget är från norra Etiopien. Exakt varifrån de kom är dock fortfarande oklart. Kanske Gonder eller Bahir Dar.

Imorgon blir det vila och återhämtning och sedan startar en ny spännande bibelskoleklass på tisdag.
Vi hörs!

Efter att ha mekat och fixat med bilen hela dagen tillsammans med Katrine så var det äntligen dags för husfösamling hos Melles. Melles är en överraskningarns man och idag hade han lagat till en kanin åt oss. Kaninen hade han sett bli påkörd av en bil och det innebar ju gratis mat. Efter att han lagat till kaninen så ändrade han sig dock och bjöd istället några barn i shewaber på kaninköttet och lät oss äta bröd. Efter att han hade berättat storyn för oss och vi ätit vårt bröd satte vi igång att be. Melles predikade sedan. Oj vad glad man blir när våra lärjungar växer och börjar predika själva. Det var inte längesedan han var en tuffing i Harars tuffaste område. Idag är han en förebild för många vilsna unga killar i shewaber, Harars marknadsplats och platsen för Church of Joy.

Melles hadedock sparat på kaninskinnet och ville gärna ge Gabby det att hänga det på väggen. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Imorgon ska det bli söndagsfest igen. Samuel ska predika. Selam och Melles ska leda lovsång. Oj vad spännande det ska bli.

Suddig bild men men...Melles med kaninskinnet
Vi hörs!

Idag tänkte vi ta en sovmorgon men jag har ändå varit vaken sen 4:30. Etiopien har gjort mej till en riktig morgonmänniska. Jag vaknar ofta innan kl 5 och aldrig efter kl 6.

Igår var det som sagt etiopisk julafton och vi blev bortbjudna till två familjer. Först till våra vänner Henok och Tsehay och sedan till Bezas famlij. Han ska förresten gå bibelskolan som börjar på tisdag.

På menyn står självklart nationalrätten dorowot och som tillbehör fick vi lite kitfo (halvrå köttfärs) och annat gott. De generösa etiopierna gödde oss igår med så mycket god dorowot att det skulle kunna få Maja och Katish att svartna av avundsjuka. Men jag tror säkert att de unnar oss det. Dorowoten består av en stark gryta kryddad med berberry, varsitt kokt ägg och en otroligt mör och god kycklingklubba. Självklart äter man det med injerra.

Efter att ha haft ca 2-3 dagar ledigt över julen så tar vi en dayoff idag och åker till poolen i Dire Dawa. Nästa vecka blir det fullt ös igen med ett nytt år, ny säsong och en ny bibelskoleklass.


Lite bilder på den smaskiga julmaten

Ja du läste rätt. Idag firar nämligen etioperna jul. Etiopien har en egen kalender och man firar nyår i september och just nu är det år 2002. Påsken firas inte samtidigt som vår påsk och idag är det alltså julafton. Fantastiskt för oss att få fira jul två gånger med bara två veckors mellanrum. Det är bara att låta granen stå kvar ett tag till och låta Carola rulla ett varv på stereon. Den etiopiska julen innehåller ju naturligtvis inte samma mat och man firar på ett lite annat sätt. Vi är bjudna till våra vänner Henok och Tsehay på dorowot (kycklinggryta). Etiopiens nationalrätt och bland den godaste maten jag ätit. Oj vad gott det ska bli!

Om man ska vara missionär i Afrika så får man inte vara rädd för småkryp. Dagligen kryper det skalbaggar och kackerlackor över golvet och skrivbordet. Men värst är nog ändå när man börjat få råttbesök. Länge har vårt förråd varit fyllt med råttspillning och ett hål har gjorts i taket där de springer in och ut. För drygt två veckor sedan hade Samuel och co en vild råttjakt inne i vårt vardagsrum. Själv var jag i Addis Abeba då så jag missade den brutala massakern av råttan som kostade en stukad tumme hos vår kära field driector. Men denna julaftonsmrgon var det dags igen. Vår vakt Teshome lyckades ha ihjäl en gnagare och här poserar han stolt framför kameran efter att han slått ihjäl den lilla rackaren.

Stendöd råtta!

En stolt vakt som gjort sitt jobb med bravur

Som jag skrev i förrgår så är jag en kaffeälskare av stora mått. Alla som känner mej vet om detta och jag har genom åren fått utstå en del skämt om mitt kaffedrickande. Jag har dock inga problem med det. Jag njuter med min kaffekopp i handen. Det är fantastiskt att komma in en kall vinterdag med en fika och en riktigt varm kopp kaffe och en bulle. Det passar även väldigt bra med en kopp gevalia den varmaste av sommardagar för att inte tala om en avkopplande kafferast på jobbet mellan arbetspassen.

Till min stora glädje har jag hamnat i kaffelandet Etiopien och i kaffestaden Harar. Harar har en egen kaffefabrik och man fraktar kaffe över hela världen. Jo jag har faktiskt druckit Hararkaffe i Sverige. Hararkaffet är bland det bästa jag har smakat och jag dricker det dagligen. Ca fem koppar med andra ord. Det första jag gör på morgonen är att sätta på kaffebryggaren. Om inte Samuel har hunnit först förstås. Sen sitter jag med min bibel och mitt kaffe de första timmarna på morgonen innan frukost. Sen blir det förstås några koppar under dagen. Hemma efter lunch, hemma hos våra vänner, på en enkel servering på gatan eller varför inte en mackiato på något av Harars vackra caféer. Kalla det beroende om du vill. Jag förnekar det inte. Jag kan få ganska ont i huvudet om jag inte får mitt kaffe. Jag kan också bli ganska trött och hängig om jag inte får mitt lilla koffeinbehov stillat. Jag vet att det är många som känner med mej men också en hel del som inte gillar det. Faktum är dock att det finns ingen så bra sällskapsdryck som kaffe. Det är över en kopp kaffe man kan diskutera och prata om det mesta. Det är över kaffebordet som många viktiga beslut tas. Det är på ett café i Harar som jag ofta sitter med mina lärjungar och pratar om Jesus, livet, skolan och fotboll. Det är på en etiopisk kaffeceremoni hos någon av våra församlingsmedlemmar som vi får den där tajta gemenskapen som man kan läsa om i apostlagärningarna.

Tack Jesus för att jag får bo i kaffelandet Etiopien och i kaffestaden Harar.

En mackiato

Ibland kan servitriserna flirta lite väl mycket

Upp till vänster "Erik" med amharinjabokstäver ner till vänster "Filip" på anharinja och en OK-kopp till Mohammed

Idag var jag och besökte lackeringen och här kommer de första bilderna.

Den blev mff-blå

Vi hörs!

Idag har det blivit en del playstation, träning, shopping och cafébesök. Då kan du räkna ut att vi är lediga idag. På våra lediga dagar finns det risk att det blir överkonsumtion av kaffe för min del. Etiopien är till min stora glädje ett riktigt kaffeland. Idag varierade jag mej dock med min nya favoritmixjuice, ananas och avokado. Det smakar fantastiskt friskt i värmen.

En smaskig mackiato på ett av alla Harars caféer

På våra lediga dagar kopplar vi bort allt arbete över huvudtaget och bara kopplar av med att göra något helt annat. Vilodagen är är ju ett av tio Guds bud och det är väldigt viktigt att få en dag i veckan då man gör nåt annat för att kunna fokusera på det man ska göra de andra sex dagarna. Därför blir det gärna lite film eller spel på våra måndagar. Ibland åker vi till Dire Dawa som ligger en timme härifrån och där brukar det bli lite sol och bad i nån pool. Idag har t o m jag och Samuel varit med tjejerna och shoppat sjalar. Det kanske inte låter jättekul men något som är intressant är att Harars marknadsplats eller Taiwan som heter är nu full av julgranar. Plastgranar i och för sej men ändå. Konstigt att de säljer granar efter julen men etiopierna firar inte jul förrän på torsdag så än är inte firandet över för våran del.

Idag har vi haft en julfest utan dess like i Church of Joy. Vi började tidigt på morgonen med att förbereda allt som skulle ordnas i kyrkan. Gabby hade förberett ett maffigt juldrama som innehöll allt från Jesu födelse till korsfästelsen, uppståndelsen och massor med helande för krymplingar, blinda och andra sjukdomar. I dramat medverkade massor av skådespelare och ibland i flera olika roller. Bland skådespelarna kunde man bl a finna en riktig åsna och en get som Erik som spelade herde fick bära in. Som tur va så hittade inte Katrine någon kamel för då hade jag varit tvungen att rida in på den. Själv spelade jag en vis man, en vakt och slutligen en krympling som fick sina ben att fungera igen efter att Jesus rört vid dem.

Beza som var Josef och geten och åsnan som medverkade

Herden med geten

Några av de sjuka och fattiga

Selam, Katrine och Gabby sjunger julsång

Efter det sedvanliga söndagsmötet var det dags för dagens stora händelse. Massor med fattiga, sjuka, blinda, döva och utstötta folk hade idag blivit bjudna på en riktig festmåltid och Ashagre och Teshome ledde lovsång på orominja. Vi passade också på att spela dramat en gång till. Det var om möjligt ännu starkare den andra gången och många bad med i frälsningsbönen. När vi sen bjöd fram folk till bön för helande så kom ca 10-15 personer fram. Jag frågade den första vad han hade för sjukdom och han sa att hans ena öra inte fungerade. Jag bad en kort bön och befallde örat att öppna sej i Jesu namn. Genast började den gamle mannen att höra och han såg först ganska förvånad ut för att senare bli väldigt glad. Vi testade hans hörsel och han hörde verkligen riktigt bra.

Wow vad kul det är att följa Den Helige Ande! Vad kul det är att be för sjuka! Det fungerar verkligen! Guds ord är sant! Detta var den bästa dagen på väldigt länge om du frågar mej. Det är så kul att få bjuda alla fattiga och sjuka på något att äta. Det är fantastiskt att be med dem till helande. Det är verkligen ett liv värt att leva.

Ha en bra arbetsvecka efter all ledighet.

Vi hörs!

Idag har jag blivit utestängd från mitt rum. Sex etiopiska tjejer och en kille har nämligen strategiskt placerat sej utanför min dörr för att hacka lök, morötter, kött mm. Den ca 10 kg löken som skalas skulle kunna få hela grannskapet att börja gråta floder men antagligen har etiopierna något hemligt knep som gör att de klarar av att skala lök. De ser nämligen oförskämt glada ut. Löksakalningen har resulterat i en skadad tå och ett blodigt finger. Det blodiga fingret tillhör killen. Etiopiska män ska nämligen hålla sej så långt ifrån köket som möjligt.

Imorgon är det ju dags för den stora julfesten för Harars fattiga och på vårt compound pågår en matverkstad utan dess like. Mat för 100 personer förbereds inför morgondagens stora händelse i Church of Joy. Det har gjorts upp eld och man rör runt i den jättestora grytan och vi har hela huset fullt med både gamla och blivande bibelskoleelever som hjälper till med att ordna med maten.

Weyneshet skalar lök

Yeshi, Selam och Senabwa skalar lök

Senabwa skalar lök


Weyneshet och Senabwa skalar lök

Mitt i alla storhelger och festmåltider så firar vi även födelsedagskalas. Ashagre fyller 31 idag och vi har just fyllt våra bukar med nybakt kaka och kaffe. Det känns som att det aldrig är nåt annat än fest på den här platsen.

Passa på att gratulera Ashagre med att ringa eller sända ett sms till nr +251911058557.

Nu ska jag ut och bjuda in krymplingar för imorgon.

Vi hörs!

Efter att ha firat nyår på vårt eget lilla sätt med dorowot (kycklinggryta) och tomtebloss vid tolvslaget så tog vi oss en sovmorgon idag. Det blev lite praktiska saker på förmiddagen men efter lunch gick vi ut och bjöd in folk till helgens stora händelse. Nästa torsdag är det nämligen etiopisk julafton men redan på söndag bjuder Church of Joy stadens hemlösa, lama, fattiga, sjuka och andra människor i nöd på en riktig fest. Vi har nu varit ute och bjudit in folk för julfesten som kommer att innehålla ett riktigt kreativt juldrama inspirerat av Den Helige Ande, massor av god mat till folk som kanske inte har fått ett rejält mål mat på flera månader och vi förväntar oss massor med mirakler bland de sjuka. Vilken rivstart det kommer att bli på 2010!

Elden som nästan slocknade innan tolvslaget

Vår vakt Teshome som är den enda som inte nickade till innan tolvslaget

Tomteblossen som var det enda pyrotekniska vi hade

Vad gör man på nyårsafton i Harar? Jo hittills har det varit som nästan vilken torsdag som helst. Visserligen är ingen dag den andra lik här men det har ändå varit en intensiv arbetsdag på missionsfältet.

Etiopierna firar ju nyår i september så folket känner inte till att det är nyårsafton idag. Men vi ska i alla fall ut och äta på restaurang ikväll. Och sen blir det nog att softa på vår innergård med en brasa och lite spel på den persiska mattan. Vi ska försöka vara uppe till 12 även om det känns svårt just nu. Jag gick nämligen upp 4:30 idag.

2009 har varit ett fantastiskt år. Harar Church of Joy har blivit en stabil moderförsamling och flera husförsamlingar har startats. En bibelskoleklass med åtta elever har utexaminerats. Och jag tror att 50-70 har låtit döpa sej under året som gått.

Det är en bra start men jag tror att 2010 kommer att bli ett riktigt genombrottsår. Jag tror att 2010 är året då Gud kommer att röra sej massor i Harar. Jag tror att det kommer att bli ett miraklernas år. Jag tror att många helanden kommer att äga rum i Church of Joys lokaler men framför allt på gatan och i husförsamlingarna. Jag tror att många frälsningsbeslut kommer att tas och att den andliga atmosfären i Harar kommer att förändras radikalt. Jag tror också att Gud kommer att göra massor bland de onådda folkgrupperna oromo, somali, afar och adheri.

Det ska bli så spännande att se vad Gud kommer att göra. Vad Den Helige Ande vill leda oss in i nästa år.

Ha ett gott nytt 2010!

En oromoman

Jugol i Harar. Den gamla stan

Vilket folk är hjälpsammast i världen? Om du frågar mej så är svaret givet. Etiopierna är hjälpsammast i hela världen. Du kanske inte håller med men jag har i alla fall inte träffat på några hjälpsammare människor än dessa östafrikaner. De hjälper till i alla lägen varken du vill ha hjälp eller ej. Frågar du efter vägen till en plats så ser de till att du kommer dit. Undrar du var du kan hitta en verktygsshop så går de med dej tills du har köpt de verktygen du vill ha. Startar inte bilen så har du strax fyra fjortonåringar under huven som visar vilken slang som du ska suga på. Om de inte suger själva förstås (läs gårdagens inlägg). Startar inte din generator så är det genast fem habeshas som på nolltid har skruvat ner den i molekyler. Är du på ett café eller en restaurang så slåss de om att betala notan även om de inte har några pengar alls. Kommer jag till kyrkan för att rigga upp ljudet är det alltid fyra etiopier som har burit in högtalare och dylikt innan jag har fått ut allt ur taxin. Samtidigt har någon redan tagit på sej ansvaret att torka av bänkarna från damm och sopa golvet innan dagens möte.

Ja de hjälper verkligen till i alla lägen. Är det så att de inte kan eller vet hur nåt ska göras så gör de det ändå. Och visst blir det fel ibland. Jo jag måste erkänna att jag har blivit både arg och trött när jag tycker att de har klantat till det. Det har också hänt både en och två gånger att jag har skällt på folk när de har gjort det sista värre än det första. Men det är ändå så mycket bättre än i Sverige där ingen hjälper dej. Där har du ovanligt mycket tur om någon skulle stanna och hjälpa dej när du har fått fel på din bil. Nej vi har väldigt mycket att lära från våra etiopiska bröder och systrar. Att bry sej om varandra. Att framför allt ta tid och stressa ner. Att sluta att bara bry sej om sitt eget. Det blir så mycket roligare att leva då.

Vår vän Melles efter att ha hjälp mig att få det snyggt i kyrkan
Vi hörs!

Är nu tillbaka på bloggen efter att ethiopian telecom öppnat vår internetlina igen. Räkningen skulle ha betalats under julhelgen men då prioriterades andra saker.

Idag var det dock prio nr 1. Direkt efter morgonbönen tänkte jag ta bilen för att hämta ut pengar och betala flera olika räkningar på några olika kontor i stan. Vi fick dock justera batterikablarna en aning innan jag kom iväg. Men med lite sandpapper på kablarna så fick de snart kontakt med polerna och bilen startade igen istället för att ha ett rykande batteri under huven.

Idag är det lönedag vilket innebär minst en halv dag på kontoret för min del. Jag börjar dock få lite rutin på det hela så det går ganska smidigt numera. Men efter att ha tillbringat några timmar med att räkna och dela ut pengar. Förberett pengar till de Etiopiska skattemyndigheterna och tagit emot tionden till kyrkan så kände jag att det var dags att komma ut på stan. Jag och Katrine tog med oss Fitsum (15 eller 16 år tror jag) för att bl a införskaffa ett reservdäck. Vi var precis på väg upp för den branta backen till Aratenja (förort till Harar) när bilen dog. SOPPATORSK! Ja vi trodde ju att mätarn funkade och den visade fortfarande på fullt. Det var bara att rulla ner igen. Trots att vi fick fyllt ganska snart så ville den inte starta. Filtret behövde nämligen luftas. Fitsum dök genast ner under huven och började suga på en slang tills han hade hela munnen full av bensin. Tack Fitsum att du var med. Som tack för hjälpen så bjöd jag honom på en mycket välsmakande kopp mackiato (kaffe med mjölk och mycket socker). Jag tror det gjorde susen.

Dagens bensinsugare

Nina Andersson ringde hit idag. Det var kul att höra lite finlandsvenska när man är van vid norska brytningar och Majas skorrande skånska. Jättekul att höra lite från Sverige. Om du känner för att slå en signal så kan du nå mej på mitt ganska dyra mobilnr +251913378137.

Nina på en åsna för tre år sen i Dire Dawa

Jag lägger upp en hyenabild också för att få den riktiga Hararkänslan

Vi hörs!

Julhelgen är över och efter att vi tog ledig julafton och juldagen så satte vi igång igen på annandagen. Vi tog det dock lite lugnt till en början och åkte iväg för att testa den nya bilen till Alemaya universit som ligger ca tjugo minuter från Harar. Det är som en annan värld när man kommer innanför universtitets murar. Vi tog en kaffe innan vi åkte tillbaka till Harar för att träffa våra lärjungar och på kvällen ha husförsamling. Så kul att komma igång igen. Julmaten är slut så nu är injerra tillbaka på menyn igen

Vad gör man när man vaknar 4:15 och känner att man inte kommer att somna om? Jo man går upp och springer tjugo varv på Harars stadion innan man sätter sej ner med bibeln och en kopp kaffe. En sån skön start på söndagen. Särskilt med tanke på all mat ochgodis man har slängt i sej under julen.

Sen bar det av till kyrkan med bilen lastad med högtalare och ljudutrustning. Så skönt att slippa bråka med taxichaufförer om priset.

Idag hade vi ett fartfyllt möte med lovsång på tre olika språk. Amharinja, orominja och guraginja! Church of Joy är verkligen en kyrka för alla folkslag. Samuel predika om Jesu seger över satan och tre st blev frälsta och flera blev döpta i Den Helige Ande.

På eftermiddagen blev det en del mekande med Peugoten. Det finns trots allt några smådetaljer som behövs ordnas med den. Så nu är jag ganska svart om fingrarna och det går inte bort jättelätt med kallvatten.

Vi hörs!