Sverige, Etiopien och resten av världen

Matchen mot vitryssland närmar sej med stormsteg och just nu jobbar vi frenetiskt med att få tag på en kanal som visar hockeymatchen. Efter flera dagars sökande har vi äntligen fått tag i ett satellitkort fullt med sportkanaler där det borde finnas någon kanal som visar vinter-OS. En restaurangägare lånade ut restaurangens kort till en rimlig peng. Kortet hämtades ikväll och enligt Maja liknade det snarare mer en drogdeal i den mörka Hararkvällen än en pay per view match på canal+.

Dock fick vi inte in de rätta kanalerna och i skrivandets stund har vi en tv och satellitexpert på besök som har fullt upp med att byta få in kanalerna. Hantestar allt ifrån att byta huvud på vår parabol til att testa andra dekodrar och att ställa in parabolen åt ett annat håll. Det är 30 minuter kvar till nedsläpp och spänningen över om vi kommer kunna se matchen är säkert  högre än vad själva matchen ommer att bli.

Fortsättning följer....

Vissa dagar som missionär i Etiopien kan vara fullspäckade och du har massor som ska göras men vet inte var du ska börja. Det kan vara allt ifrån räkningar som ska betalas, praktiska saker som ska lösas, folk du ska träffa och husförsamlingar som ska besökas och predikas i. Och det behövs ju förberedas såklart.

Men jag har bestämt mej för en sak. Att inte stressa. Då menar jag inte att bara ta det lugnt, äta chips, se på film och vara allmänt slapp. Nej jag menar istället att jobba effektivt, planera min dag och helt enkelt inte stressa mej igenom. Om du frågar mej är stress en av Sveriges vanligaste folksjukdomar och den för inte med sej något gott. Stress medför oro, nervositet, ineffektivitet, humörsvängningar, irritation, utbrändhet och andra sjukdomar. Etiopien har helt enkelt lärt mej att inte stressa. Hinner jag inte med en uppgift idag så gör jag det nästa dag. Gör det du måste göra först så det slipper hänga över dej som ett orosmoln hela dagen. Ta sedan tag i de andra sakerna som inte är lika viktiga så kommer det att gå mycket lättare.

Ibland när jag har för mycket att göra så brukar jag bara släppa allt och inte göra nånting. Jag vet att det låter motsägelsefullt men det funkar faktiskt. Istället läser jag nåt kapitel i bibeln och är inför Gud en stund. Stressen rinner av och allt hamnar på rätt plats istället för kaoset som var innan. Plötsligt blir jag effektiv igen.

Jag har haft flera olika jobb såsom fiskare, snickare, volvofabriken, lastbilschaufför och numera missionär och jag mår bra av att arbeta hårt. Men att stressa sej igenom hela dagen är varken bra för dej eller din omgivning. Du ska vara trött på fredagen efter en veckas jobb men inte så slut att du inte orkar göra något på hela helgen.

Visst är det svårare i Sverige att inte stressa. Visst måste man passa tider och inte komma försent till jobb och skola. Men det finns också stunder då du ska ta det lugnt. Då måste du lära dej att slappna av och inte tänka på allt som ska göras. Du kommer att må mycket bättre då.

Finns det nåt mer rogivande än att titta på flodhästar i Awassa...

...eller att paddla kanot i Langano

Vi hörs!

Idag är det andra dagen i rad som jag gick upp och kollade internetsidorna sportbladet.se och svts texttv och fick beskedet OS-GULD till Sverige. Björn Ferry måste ha gjort ett kanonlopp. Men nu är vi trötta på att missa alltihop så idag har jag varit på jakt efter ett parabolkort. Jag har diskuterat olika alternativ i shopen men korten är alldeles för dyra. Nu står sista hoppet till en restaurangägare om han vill låna ut sitt kort för en billig peng vissa nätter. Jag väntar med spänning på ett telefonsamtal som avgör om vi får se nån hockeyturnering eller inte.

OS-Guld i all ära men en glädje som verkligen varar är när människor vill ge sina liv till Jesus och även beslutar sej för att begrava sina gamla liv. Idag hade vi två fd muslimer. Mustafa och Tahir som var mycket ivriga att döpa sej. Vi fyllde i vanlig ordning vår pool av pressenningar och bänkar med gula dunkar på. Och sen jublade vi tillsammans när de uppstod som nya skapelser.

Idag har vi fått Norgebesök. En av mina trognaste bloggläsare Anne-Brit som är mamma till Erik kom till Harar i eftermiddag drygt en halvt dygn försent. Ethiopian airlines inrikesflyg är inte alltid helt pålitliga. Katrine har tidigare varit med om att flygplatsen i Dire Dawa var stängd p g a påsk. Ändå hade hon köpt biljett några dagar tidigare.

Vi hörs

Vad gör man när du börjar bli trött på böcker, filmer och dataspel på din lediga dag? Jo självklart så åker man någonstans där man kanske inte har varit förut. För oss blev det en sväng till Alemaya universitet. De flesta av oss har i och för sej varit där förut men universitetet är stort och vi har knappast upptäckt allt ännu. Ryktet säger att det finns lejon där så vi passade på att besöka universitetets zoo. Och vilket zoo det var! Som svensk är man van vid stora avstånd till de vilda djuren, ordentliga skyddsanordningar och åtskilliga skyltar som säger att det är absolut förbjudet att mata djuren. Men inte i Etiopien. Här är det ju själva grejen att djuren ska matas, lekas och till och med retas. Det ska vara lite action. Inte ett trött lejon som ligger och sover middag i solen efter att ha ätit allt för mycket mat.

Så fort vi kom in på området lät djurskötaren Maja slå honom på handen allt för att aporna skulle reagera och bli arga på henne. Grymt kul men det var bara början. Han fortsatte sedan att låta oss klappa en gepard genom gallret. Skön känsla! Men så började vi närma oss höjdpunkten. Lejonen!  Han började med att klappa den 8-åriga besten! Till och med i ansiktet klappade han medan han gapskrattade åt situationen. Jag häpnade en aning och oroade mej för hans hand men lejonet rörde den inte. Vi gick vidare till den enormt stora hanen. Djurskötaren ropade på honom och hotade att ta hans köttbit som består av ett ganska så uppätet kohuvud och Michael som han hette svarade med ett enormt vrål. Häftigt! Vi gick tillbaka till det första lejonet och då vågade även jag klappa det. Sen ber han mej att hålla i svansen och jag lyder. Märklig känsla det där när du kommer på dej själv att du håller fast ett lejon i svansen.

Jag undrar vad greenpeace och andra djurrättsaktivister skulle säga om den här lilla naturupplevelsen men kul var det i alla fall.

Zooet hade även vildkatter, hyenor, pärlhönor, sköldpaddor, rävar och lite till.




Lite lejonbilder

Den glada djurskötaren eller ska vi säga djurplågaren

OS står för dörren och förväntningarna är stora även i Harar. Åtminstone hemma hos oss. Resten av Harar vet nog inte om att det är ett vinter-OS på gång. Det mest spännande av allt är om det finns någon tv-kanal som visar något. Om så skulle vara fallet som kommer Ashagres rum de tre närmaste veckorna att förvandlas till en genuin OS-Studio med gott om sittplatser framför TV-n, ständig servering av coca-cola och pop corn och förhoppningsvis massor av jubel när medaljerna haglar ner över de blågula. Var Ashagre ska bo så länge är ännu oklart men det löser vi på något sätt för vi vill absolut inte missa när svenskarna ska plocka medalj efter medalj.

Vem minns inte Peter Forsbergs straff 1994 i finalen mot Kanada och Tommy Salos avgörande räddning på Paul Kariyas straff minuten efteråt. Eller guldregnet förra gången det begav sej i Turin. Kan vi få vara med om liknande oförglömliga ögonblick?.

Samuel har laddat ner hela OS-programmet så nu kan vi planera och tajma in varenda hockeymatch, längd och utförsåkning, curling, skidskytte och allt annat som känns väldigt avlägset när man befinner sej i Afrika.

HEJA SVERIGE!!!

Var är solen? Det är frågan vi ställer oss idag. Den verkar ha försvunnit helt. I en veckas tid har solen lyst med sin frånvaro och korta intensiva skurar gör klimatet blött och kyligt. Harar som annars brukar vara varmt och skönt på dagen och ganska kyligt på natten är numera kallt dygnet runt. Mina sängkläder som tvättades igår är fortfarande inte helt torra efter att ha hängt ute i ett och ett halvt dygn. Vad gör man då? Jo man tar på sej craft-understället som annars brukar användas vid skidresor och liknande och lägger sej rakt på madrassen och slocknar sedan av ren trötthet gärna med en bok i handen eller framför en film på sin laptop. Förhoppningsvis sover man ostört av de vilda hundarna och hyenerna som rensar stadens sopor på allt ätbart under natten och vaknar pigg vid femtiden och sugen på att läsa bibeln och umgås med Gud några timmar innan frukost.

Den privata stunden med Gud har vi gjort till en vana och en livstil och det är otroligt svårt för att inte säga omöjligt att leva ett missionärsliv utan den. Alla behöver vi en egen kanal med Gud. Det går inte att bara glida och leva på andras böner. Vi måste lära känna Gud själva. Lära oss att lyssna och vandra med den Helige Ande. Det är då han leder oss till de rätta människorna att dela evangeliet med. Det är då han lägger de rätta orden i din mun så att du kan leda din vän i en frälsningsbön. Det är då du kan börja leva äventyrslivet med Gud.

Vi hörs!

En liten nackdel med Etiopien som vi har fått lära oss att leva med är alla flugor som ständigt cirkulerar. Och särskilt i vårt vardagsrum. Detta lade även Daniel Elvelyck märke till när han var här och han bad enträget om att få byta ut vårt flugpapper som har hängt i vår lampa i ca 6 månader. När vi till slut hittade flugpapprena så satte han gladeligen upp det i lampan och väntade sej storfångst. Gissa om han blev besviken dagen efteråt när det bara hade fastnat en fluga på det klibbiga pappret.

Men här kommer glädjande nyheter. Idag räknade jag till 45 flugor och visst tycker jag att surret från flugorna har minskat en aning även om det finns hel del kvar.

Tack Daniel!

Bibelskolan har just lämnat och vi sitter uppe och småpratar en stund innan folk börjar gå till sängs. Idag har jag varit ute och träffat svenskar. Ja det är sant! Det är svenskar i Harar! En bibelskola från någonstans i skåne har sin praktik här och kommer att stanna i Harar en vecka. Känslan att få träffa sina landsmän när man bor i ett fjärran land en verkligen speciell. Känns nästan som att man har glömt bort den svenska kulturen. Hur man beter och agerar. Hur man hälsar, vad man pratar om etc. Det gick bra i alla fall. Ett trevligt restaurangbesök och schyssta folk. Vi lär ses fler gånger under veckan.

Får man lov att fresta med en svensk sommarbild från det vackra Fotö

Så är ännu en vecka till ända och i Harar jublar vi över de sex etiopier som kom fram på frälsningsinbjudan i morse. Samuel var tillbaka efter några veckor i USA och predikade ett starkt budskap om tro och att inte sitta och vänta på Gud. Det är snarare så att han väntar på dej.

På söndag eftermiddag börjar vi för det mesta att slå ner på tempot för att sedan ta ledigt på måndagen. Ikväll blev det gamla nintendospel ända till ahlv tolv på kvällen. Samuel och Gabriellle hade med sej en box med en massa gamla klassiska tv-spel så det blev allt från det första Super Mario till Ice climber. Mycket kul och massor av nostalgi.

Efter några dagar av återhämtning efter förra veckans festival och inte minst Addis Abebatrippen som tog musten ur åtminstone mej så har jag äntligen jobbat intensivt och varit riktigt effektiv, särskilt på förmiddagen. Harar har idag varit mulet och regnigt och faktiskt påmint en hel del om en svensk höst. Därför beslöt jag mej för att jobba ikapp lite ekonomi och kontorsarbete som har blivit liggandes ett tag medan festivalen har prioriterats. Etiopierna är nämligen livrädda för regn och jag börjar kanske bli lite som dom och valde inomhusjobb idag. Så fort det börjar regna tar man nämligen skydd och du ser inte en människa ute. Detta regnet är dock välkommet eftersom det har varit torrt sedan oktober.

Idag har jag hunnit med att räkna pengar, team och verksamhet, uppdatera ekonomilistor, gjort en budget något försenad, mailat ekonomiavdelningen i Sverige, gjort tele och interneträkningar till teamet, köpt färg till Katish och lämnat ett däck på lagning, köpt mera färg till Katish och hämtat däcket, förberett en predikan som aldrig blev predikad eftersom husförsamlingen blev inställd, hämtat keyboarden i kyrkan efter lovsångsövningen, Livet i Harar är verkligen varierande. Imorgon förväntar vi oss mycket folk och bra tryck på förmiddagen.

Vi hörs!

Har just varit iväg med Ashagre och startat en ny husförsamling. Det är alltid kul att sitta hemma hos etiopier och det dyker ofta upp lite oväntade folk. Den här gånger var det Aster som stod för överrakningen.

Vi var på väg till vår bibelskoleelev Adonjas hus för första gången och inne på compoundet där han bor har han många härliga grannar som också var nyfikna och sugna på att be. Aster som också bor där är hans hyresvärd, hon lider av nervsjukdom och hade bett till Gud att några kristna skulle komma och be för henne idag. När vi dök upp visste hon inte till sej av glädje och praktisk taget slet oss in i hennes hus. Hon grät och jublade på samma gång. Hon kom sedan på husförsamlingen i huset intill. Hon lyssnade ivrigt på Ashagres predikan från Markus 5:21-43. (Läs gärna det förresten). Hon avslutade sedan med att leda bönen själv. Aster är en frisk fläkt i 50-årsåldern som skämtade massor på amharinja, orominja, engelska och spanska. Trots sin sjukdom har jag sällan träffat en så glad människa. Det är fantastisk att vara missionär i Etiopien.

Vi hörs

Jag står vid vägkanten medan den tunga trafiken svischar förbi. Solen har just kastat sina första bländande strålar och det är behagligt småkallt denna strålande onsdagsmorgon. Vi kanske har avverkat två av de 55 milen och vårt kära ledarpar plus Katrine har somnnat oväntat snabbt i 404:an. Jag väntar på den gamla mannen som har fullt upp med att laga de tre hålen i däcket som punkterades redan innan vi lyckades komma utanför Addis Abebas gränser. Jag har ingen aning i denna stund om vad som väntar oss idag. Jag vet inte att detta bara var den första av tre punkteringar idag. Inte vet jag att däcket som han just nu lagar ska visa sej vara tomt på luft ca 8 timmar senare vid vår andra punktering. Jag funderar över huvudtaget inte på att jag kommer behöva ta två däck med mej i en minibuss för att få dem lagade i nästa by för att senare komma tillbaka till mina tre vänner som väntar vid bilen. Jag trodde heller inte att jag skulle hamna i en minibuss idag där de fanns som många åksjuka att vinterkräksjukan bleknar i jämförelse. Jag vet inte heller att bensinmacken jag planerat att tanka på ska visa sej ha slut på bensin och att det är ca 10 mils bergskörning till nästa mack medan jag bara har tre liter bensin i tanken. Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mej att resan skull ta 16 timmar. Det gick ju så bra igår. Då körde vi de 55 milen från Harar till Addis Abeba och fick stopp först fem minuter från gästhuset där vi skulle bo. Stoppet åtgärdades dessutom på fem minuter. Men idag gick det alltså inte lika smidigt. Då har jag fortfarande inte nämnt att den livsviktiga tutan slutade fungera efter halva vägen, att en av oss hade en  kämpig dag med kräkningar som följd. Eller att ordet eco-driving fick en ny betydelse då jag slog av motorn i nedförsbackarna när det var som mest kritiskt med bensin för att få den att räcka till nästa by..

Jag fick även lära mej varför det sägs att hjulbultarna ska dras åt efter en tids körning. I Sverige görs ju aldrig det men här höll två av de endast tre hjulbultarna lossna bara efter några kilometer. Inte bara en gång utan tre.

Vår 35.åriga Peugot är en kämpe men börjar kanske bli lite till åren. Att den höll prickfritt till Addis Abeba är en bedrift som jag knappt trodde på själv. Men att åka samma sträcka tillbaka redan nästa dag var kanske i tuffaste laget även om den tog oss ända hem till Harar.

Efter ca 14 timmars körning för min del ska det bli skönt att sova lite. Samuel har beordrat vila till klockan elva imorgon och det tackar jag för. Alltid lika skönt att komma hem till Harar.

Första däckbytet redan i gryningen

Ett trött par som har rest sen i söndags

Vi kom i all fall fram, hemska olyckor längs vägen idag

På väg för att laga däck, det var trångt i minibussen

Många nyfikna vid sista däckbytet
Vi hörs!

I helgen har vi haft en fantastisk festival i Church of Joy där Daniel Elvelyck har predikat om ok som bryts, om levande vatten och om stor tro. Mötena har varit fullspäckade med kreativa danser och draman. 17 personer har tagit emot frälsningen och nu väntar ett stort uppföljningsarbete med alla nyfrälsta. Vi är så glada att ha haft Daniel här under denna veckan och han har verkligen varit en stor välsignelse för oss alla och för hela Harar. Imorgon lämnar han Harar men får skjuts av mej och Katrine eftersom vi också ska hämta upp våra älskade basledare Samuel och Gabrielle som kommer tillbaka från USA.

Idag åkte vi en sväng till Jijiga som ligger i den etiopiska delen av somaliland. Där var det väldigt varmt och massor av god mat som man äter med händerna. Vi längtar att i framtiden sända ut missionärer till detta onådda område.

Nu blir det dags att sova några få timmar innan vi börja beta av de 55 milen till Addis Abeba med våran himmelsblå Peugot.

Sportresultat från gårdagen
Harar Bira-Ethiopia Bank 3-1

Så var man äntligen tillbaka i sitt älskade Harar. Efter att det strulat till sej med Turkish airlines så landade Daniel Elvelyck igår morse vid åttatiden. Vilket innebar att han och jag gav oss iväg med diverse halvstora izusubussar och minibussar på väg österut mot Harar istället för den sköna och bekväm sky bus. Vi färdades genom oromobyar, afarsstäder och en ganska rejäl bergskedja. Oj vad privilegerad jag är som fick åka och hämta Daniel. Man blir så inspirerad av att bara sitta och lyssna även om jag pratade på en hel del jag också. En av höjdpunkterna var vid vårt lilla stopp i Asebe Tefari där Daniel plockade upp en genomsmält marabou chokladkaka som vi fick äta med sked medan jag drack mitt kolsvarta kaffe och han sin coca-cola. Tack för den Daniel!

Det blev en väldigt lång resa som började i vi halv niotiden och avslutades utanför ras hotel i Harar vid halv tio på kvällen. Vi fick en mycket välsmakande spaggeti och köttfärssås en sen kommer jag inte ihåg något mer. Antagligen var jag väl ganska trött vid det laget. Jag sov som en sten inatt och alldeles för länge dessutom.

Idag har vi spelat lite basket och visat Daniel runt på en snabbguidetur där alla pratade på så att det knappt gick att förstå vad som sades. Det är så kul att ha folk från Sverige här. Nu blir det snart ett cafébesök och så ska vi sprida ryktet om att det blir festival till helgen.

Jugol sett från ett berg tror jag
Vi hörs!

Igår var det en dag av administrativt arbete. Tele och elräkningar skulle betalas och det görs genom att man går till deras kontor och betalar på plats. Det är kanske inte den mest inspirerande uppgiften men den är ändå nödvändig. Det är ju inte särskilt kul när telecom stänger av vår telefon och internet och massor av nödvändigt arbete blir omöjligt att genomföra. Men vadå tråkigt? Man är ju bland folket även där. Man är ju missionär medan man sitter i kön och väntar på att få betala sin räkning. Varför inte säga några ord om Jesus till någon. Varför inte utnyttja situationen? Folket går ju knappast därifrån förrän de också har fått betala så det är ju ett gyllene tillfälle.

När jag lämnade kontoret för elverket igår fick jag syn på en man jag kände igen. Istället för att bara säga hej och gå vidare så satte jag mej bredvid honom och pratade en stund. Hans namn är Getatchehu och han är en 50 år gammal snickare men har just nu inget jobb och sitter bara vid vägen och tigger. Jag känner igen honom sedan julfesten vi hade för Harars fattiga för några veckor sedan. Getatchehu talar bra engelska och även många etiopiska språk. Märkligt nog talar många av de utslagna i Etiopien bra engelska och har ofta likt Getatchehu varit ganska högt uppsatta eller haft en god position i samhället innan något hände.

Jag pratade en stund med Getatchehu och skämtade lite med honom. Jag njuter när hans annars så bittra och ledsna ansikte förvandlas och han börjar gapskratta. Jag berättar också att Jesus älskar honom och att han dog för honom. Jag tror att jag gjorde hans dag igår och jag ser fram emot att möta honom igen.

Annars innebär fredag kväll, teamkväll! En kväll då bara vi i teamet gör nåt tillsammans. Det kan innebära spel, film, grillning eller nåt annat kul. Igår blev det charader vilket var något helt nytt för etiopierna. Ni skulle ha sett när Ashagre skulle föreställa Babels torn, eller när Maja skulle föreställa en sten och Katish gissar på att det är Maria som håller om Jesus, eller när Mohammed skulle härma Eriks skratt. Själv är jag ganska glad att mina lagkompisar gissade på att det var Ashagre som gjorde magplask redan innan jag hann visa upp mina stuntkonster genom att hoppa från bänken och landa platt på magen.

Ashagre som Babels torn

Har du någon gång blivit riktigt skrämd? Jag menar riktigt riktigt skrämd. Tänk dej att du har gått upp så tidigt på morgonen att inte ens stålmaja med sin enorma vilja och målmedvetenhet har orkat stiga upp. Tänk dej att du joggar försiktigt genom ett kolsvart Harar med stadion som mål. Klockan är strax innan fem när du löper den knappa kilometern upp till stadion. Det enda som hörs är hundarna som ylar i den halvkyliga Hararnatten. Ett par hundar springer t o m fram till dej så du får avbryta löpningen för några sekunder och stirra dem i ögonen innan du kan fortsätta. Du fortsätter den slutliga backen innan du når stadion och är just framme när du hoppar till. Det ligger något stort och dött någon decimeter ifrån dej och du har inte hunnit se det förrän du är alldeles intill. Det är ingen katt, ingen hund. Nej det är betydligt större. Är det en ko? Nej ännu större. En död kamel ligger alldeles framför mina fötter. Min puls steg ordentligt. Där låg den. Den döda kamelen. Jag var oerhört nära att trampa på huvudet när jag fick syn på den. Jag gissar att Harars hyenor har haft en ordentlig festmåltid inatt. Inget var kvar på kroppen förutom benen, skelettet alltså och lite av innanmätet. Det blev en morgon som jag nog aldrig kommer att glömma.

En liten del av kamelliket

Till alla er som har funderingar på att någon gång åka till Etiopien som missionär så kommer här tio mycket bra tips till en blivande etiopienmissionär.

10. Lär dej att dricka kaffe.

Är du ingen kaffedrickare så börja redan idag. Etiopien är ett kaffeland utan dess like och det är kaffe man bjuder på. Inget är så ljuvligt som en etiopisk kaffeceremoni. Bjuds det på mat så kan du räkna med att det kommer lite Hararkaffe efter maten. Har du dessutom svårt för socker i kaffet så be dem gärna snällt både en och två gånger om att du vill ha utan socker. Ingen dricker kaffe utan socker i Etiopien.

Kaffe med våra namn med amharinjabokstäver

9. Lär dej att sitta på huk.

En etiopisk toalett är ett hål i marken ofta med två gjutna pelare att ställa fötterna på. Toalettsitsen är en lyxsak som inte alls är nödvändig. Efter några dagar i Etiopien har man inga problem längre med att hålla balansen medan man uträttar sina behov. Vi har dock båda alternativen på vårt teamhus men själv väljer jag alltid ståtoan framför sittoaletten. Ståtoan är smidig, den tar ingen plats och är dessutom hygienisk eftersom du inte behöver nudda något vilket är fallet med sittioan som dessutom kräver en rejäl spolning med det dyrbara vattnet.

En etiopisk toalett, lägg märke till spolningsfunktionen ned till vänster

8. Övervinn rädslan för småkryp.

Vi är i Afrika. Vi är i Etiopien och här finns det småkryp lite här och var. Lite kackerlackor i köket får man leva med. En och annan spindel dyker också upp. Försök ändå hålla någorlunda rent för att hålla råttorna borta. Maja har fortfarande lite att lära här.

En liten överraskning på toaletten
n
Håll rent! Håll ohyran borta som Maja gör här!

7. Ha tålamod.

Ha en hel del tålamod och lär dej att vänta. Folk kommer inte alltid i tid. Du kan ha bestämt en träff med någon som inte dyker upp. Bli inte irriterad. Det har antagligen kommit lite jobb eller injerra ivägen. Etiopierna vill inget ont. Men till deras fördel så existerar varken  stressfrakturer eller utbrändhet här.

6. Var noga hur du hanterar pengar.

I Harar vågar jag påstå att det inte finns några tjuvar. Åtminstone inte ficktjuvar. Du hade lätt kunnat gå med tiotusen i handen utan att bli rånad. Däremot tänker folk mycket på pengar om de ser dem. Särskilt om du är vit. Skyl din portmonnä. Ha inte för mycket i den. Och försök att inte heller prata om pengar.

5. Älska att ha folk omkring dej.

Etiopien är efter Nigeria Afrikas näst ,mest tätbefolkade land. Det är människor överallt och du bor knappast ensam. Enda stället där du kan göra och bete dej som du vill är i ditt rum under ditt täcke. När du är utanför ditt rum är du ett exempel som man lägger märke till.

En samling folk i Dire Dawa en gång i tiden
4. Visa människor respekt.

Visa alltid människor respekt och skratta inte åt nån. Det kan vara en utmaning i början när du ser modet i Harar. Till Harar kommer en hel del second handkläder från Sverige och man har sett alla möjliga svenska fotbollsklubbströjor, T-shirts med text som ”expidition Bohuslän”, ”joggarna som avstår groggarna”, ”Nimbus Öckerö missionsförsamling” och en overall med ”Englunds plåt Hönö”. Lägg inte för mycket fokus på på kläderna och skoja absolut inte om dom hur kul det än är. Själv har jag köpt en "Mora järn och bygg" T-shirt.

3. Tuffa till dej.

Låt ingen lura dej och var inte överkänslig. Om taxichauffören inte känner igen dej försöker han absolut ta ett överpris. Likadant på marknaden. Du har rätt till samma pris som etiopierna och ska därför inte låta dej luras. Låt inte heller någon knäcka dej med dumt prat. Ta t ex tjejerna i det här teamet och även i tidigare team. Även om de flesta etiopier är trevliga så får de ofta höra både det ena och det andra som inte bör nämnas här på bloggen. Trots det vägrar de vika ner sej, är alltid på gott humör och berättar jämt om allt bra som har hänt under dagen. Det är fantastiskt att vara kille i ett sånt här team.

Lär dej också att lukta svett. I dagsläget har vi gott om vatten men det är inte alltid det är så. Använd därför 3-4 skopor vatten, 7-8 om du är tjej 1-2 gånger i veckan så att alla kan hålla en någorlunda hygienisk standard. Var inte heller jättekänslig när det gäller djuren. Ska ni ha en liten grillfest så köper man helt enkelt hem en get och skär halsen av den. Är man dessutom på festival med Mission SOS så räcker det inte med en get utan då blir det helgrillad ko med ett spett igenom kroppen.

Dags för grillfest

Katish som en modig förebild

2. Hälsa alltid.

Lär dej att hälsa på alla alltid. Särskilt om det är någon du inte har träffat på ett tag. Då kan du hälsa i flera minuter. Salamno, Dennane, Endetno kommer du långt på. Tar hälsningfraserna slut går det  alldeles utmärkt att använda samma flera gånger.

 1. Var en bedjare.

Utan bön fungerar inget. Är du ingen bedjare så se till att bli det innan du kommer hit. Lär dej att gå upp tidigt på morgonen och öppna din bibel. Lär dej att leva med lite sömn. Får du någon så är det en bonus. Maja kallar mej för sömnhatare vilket jag är ganska nöjd med. Alla segrar vi vinner, alla som blir frälsta, helade och befriade har vunnits i bön innan vi får se det med våra egna ögon.

Några kapitel på morgonen gör susen

Listans bubblare

Lär dej att äta stark mat. Berberry och Mitmita är två starka kryddor som används flitigt i det etiopiska köket. Min favorit är mitmitan som är så stark att den dödar allting i sin väg. T o m bakterierna som annars vill ge din mage problem. P g a mitmita så har jag aldrig några magproblem nuförtiden.

Självklart är det svårt att få med allt i en sån här lista. Självklara saker som att man bör lära sej språket eller språken rättare sagt eller att vänja sej vid den småfarliga trafiken har jag inte lyckats få med denna gång.

Dessa tio tips vill jag tillägna Erika Pettersson någonstans i Sverige. Håll till godo!

Igår hade jag en fantastisk dag med mitt underbara team. Jag, Katish och Maja drog på en snabbvisit till Dire Dawa med bilen eftersom tjejerna gärna ville bättra på sin solbränna som hade bleknat en aning i det kalla Sverige. I Dire gick vår koppling sönder och jag fick också stoppa för polisen när vi skulle hem eftersom jag inte lyckades få i någon växel när han vinkade till mej att köra. Jag visade upp mitt norska lastbilskörkort och den snälla polismannen nöjde sej med det. Jag fick köra vidare och hoppstartade med ettan i och fick sedan försöka växla så lite som möjligt på väg hem till Harar. Väl där blev det lite film, sprite och ett ovanligt kort löparpass med Erik. Stadion var nämligen full av barn som gärna ville springa både framför, bredvid och bakom. Så kan det vara när man är vit och försöker ge sej på nationalsporten långdistanslöpning. Det blev bara fyra varv den här gången innan jag gav upp. Istället gick jag upp tidigt i morse och gjorde tjugo varv på 31:48.

Idag ser schemat ut så här. Betala teleräkning, kolla banken, boka rum i Addis Abeba nästa vecka, köpa kvittoblock, posta kvitton till Svenska ekonomiavdelningen, fixa en reparatör till bilen (kopplingen, kylaren och blinkljusen behövs åtgärdas), boka om min flygbiljett, köpa kaffe, göra rent förrådet för det har läckt ut en extremt frätande syra som sticker nåt oerhört i näsan, och påminna min lärjunge att komma till bibelskolan, han kan ha glömt.

Eftersom det är en etiopisk helgdag idag. De ortodoxa firar nämligen Jesu dop. Så är det mesta stängt och jag har bara hunnit med att köpa kaffe (det var i en muslimsk shop) och göra rent i förrådet. Jag känner mej oerhört ineffektiv! Jag som var så full av energi i morse. Jaja…det får bli en lång dag imorgon istället. Nu ska jag ge mej på konststycket att få ordning på mitt rum. Det tar nog inte många minuter. Det är inte så stort.

En solbränd och en icke solbränd. Eller är det en etiopier?
Vi hörs!