Sann glädje!
Vad är det som gör att det är så kul att vara missionär egentligen? Den frågan ställer jag mej då och då för det är verkligen kul. Det finns en genuin glädje i att vara onådda folk missionär. En äkta glädje. Självklart får man ju vara med om många roliga saker såsom när jag och Mohammed hämtade en bajaj (mopedtaxi) för en bibelskoleelev som hade lämnat den på tvättning och inte hade möjlighet att hämta den eftersom bibelskolan pågick. Det var första gången Mohammed körde en sådanoch det märktes kan jag säga. Eller när vi körde runt i vår egen bil innan lackeringen med taxifärg och skyltar. Alla vinkade och ryckte i dörrarna för de ville åka med tills de såg den vita föraren. Eller att att köra bil överhuvudtaget i Etiopien. Det är ju lite mer action i trafiken här. Eller att åka till poolen på papas i Dire Dawa och se Mohammed göra volter från trampolinen. Allt detta är ju givetvis väldigt kul att vara med om men det är ju inte det man längtar efter.
Nej missionärslivet är fantastisk när man ser sina egna lärjungar ta med sina kompisar till kyrkan. När de tar nya steg i tron och börjar lägga händerna och be för sjuka. När de kommer med sin bibel och anteckningsblock i tid till bibelskolan. När man får se mirakler hända som när de döva örat öppnades förra veckan. Vi ber, längtar och drömmer efter mer sånt. När man får sjunga lovsång tillsammans med etiopierna i Church of Joy. När man får sitta i ett trångt rum och äta injerra i en husförsamling i Harar. När en bibelskoleklass frimodigt predikar på en outtreach i en muslimsk del av stan. När man får döpa i en hemmagjord pool med presseningar och bänkar. När man kan gå upp kl 5 för att spendera några timmar med bön och bibeln. När man får bjuda hem hela församlingen på grillfest. När man får sitta på gatan och berätta om Jesus med sin knackiga amharinja. Det är sann glädje!
Dop i Church of Joy
Det är underbart,att höra vad Herren gör. Det är också roligt att få se en liten snutt av dej Filip.Kram mamma.
