Vinterdäck!

Är återigen på blixtvisit på Fotö efter att ha gjort en comeback i yrket där jag en gång började min karriär i arbetslivet. Nämligen som fiskare. En något mindre lyckad tur men dock lycklig över allt som händer i livet just nu.
Ute är hösten på väg att bli vinter och dagarna blir visserligen mörkare men någon depression eller ångest gör sej inte påmind. Jag njuter av livet helt enkelt.
Var uppe tidigt idag och bytte om till dubbdäck. Det är dags att beta av de knappa 50 milen mot huvudstaden och försöka komma i ordning där hemma. Längtar!!!
Vi hörs!

Äntligen injerra!

Har just avslutat en fantastisk helg i underbara SOS Church. I fredags bad vi mellan 22-02 och 4 timmar rann iväg som ingenting. Tiden går så fort när man är i Guds närvaro. Testa gärna att be några timmar och sluta inte utan fortsätt ett tag till när det börjar kännas trögt så ska du få se vad som händer.
Igår njöt jag för fulla drag när det serverades injerra och keywot (etiopisk köttgryta) på ett grymt späckat all nations café med tema afrika Jag har inte ätit injerra sen jag kom hem från Etiopien i maj men den lilla sura pannkakan och jag fick ett kärt återseende och jag fick även äta Anna-Karins keywot. Det var fantastisk att få känna på lite afrikaatmosfär igen. Jag var hemma, jag njöt, jag började röra på mej till musiken och fick beröm av en kenyan. Jag älskar afrika! Maten, folket, dansen. Det går inte att göra något annat än att älska afrika.
Det följdes idag upp med ett söndagsfestmöte där många fick ta emot Jesus som sin frälsare.
Mitt i allt detta håller jag också på att måla min nya lägenhet och jag räknar med inflyttning nästa vecka.
Dags att sova. Ska vara på jobbet kl 6:30 imorgon.
Vi hörs!


Mina reflektioner efter valet

Valet har lagt sej en aning och de stora snackisarna har varit Sverigedemokraternas intåg i riksdagen och alliansens lilla marginal från att ha egen majoritet i riksdagen.
Jag hade egentligen inte tänkt att skriva om politik på bloggen men jag har ändå några funderingar som jag gärna delar med mej av.
Vad är det som gör att att en hel del svenskar röstar på ett parti som Sverigedemokraterna? Varför är kristdemokraterna och även vänsterpartiet helt plötsligt mindre parti än Sverigedemokraterna? Varför gör socialdemokraterna sitt sämsta val någonsin? Och varför gjorde miljöpartiet ett sånt bra val i år? Jo jag tror mej veta svaret eller åtminstone så har jag en ganska trovärdig teori.
Svenska folket kräver någon som står för något för att han ska bli trovärdig. Inte någon som bara tycker så som man ska tycka utan även är rak och står fast vid sin åsikt även när alla andra tycker annorlunda. På denna punkt kommer t ex kd till korta idag. Man har tummat på sina hjärtefrågor och hörs inte alls lika tydligt i debatten längre och därför dansar man strax över 4-procentspärren och klarar sej med nöd och näppe kvar i riksdagen. Det är skillnad på nu och i slutet på Alf Svenssons tid då man var rak och tydlig och man visste vad partiet stod för. Om jag inte minns fel hade man ca 10-12 procent i Alfs sista val.
Samma sak har hänt med socialdemokraterna. De trogna väljarna känner inte igen sej när partiet inte längre är lika tydliga på de punkter som alltid har präglat partiet under alla år.
Miljöpartiet är ett av partierna som går framåt och jag måste väl erkänna att de är tydligare och håller kvar på sin linje bra mycket mer än de flesta riksdagspartier för tillfället. Även moderaterna är tydliga med sitt budskap och sin politik och har dessutom en färgstark och förtroendeingivande partiledare som har lyckats styra Sverige ganska smärtfritt genom globala finanskriser med sllt vad det innebär.
Och till sist Sverigedemokraterna. Till att börja med ska jag göra klart att jag sympatiserar inte med dem över huvudtaget. Jag önskade att svenska folket inte var så dumma att de faktiskt valde in ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Men ingen kan väl anklaga dem för att vara otydlig med sitt budskap. Även om ingen håller med dem så stod de ändå för sina åsikter hur felaktiga de än var.
Jag önskar att vi hade lite fler kristna som inte bryr sej om vad omvärlden tycker. Jag tror det är attraktivt med folk som står raka och fasta och inte bara följer med strömmen. Jag tror att särskilt den unga generationen kräver detta av sina ledare i både kyrkor, ungdomsgrupper, skolor och även i politiken.

/Filip

P4 på E4

Har senaste helgen hunnit med en blixtvisit på Fotö. I frdags betade jag av milen i dryga 80 km/h med den otroligt generösa Christers Wokvagnsbuss med släp. Det kändes som en evighet på den breda E4an.
Väl på Fotö lastades det nästan hela lördagen med halva famlijen till hjälp. Nu är jag redo att flytta in!
Igår blev det valvaka i P4. Jag har inte mycket att tillägga mer än att det är tragiskt att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Annars har ni säkert koll på läget genom alla nyhetskällor så jag lämnar det ämnet här.
Nu ska jag ner till Tumba centrum och träffa Anna-Karin där.
Vi hörs!


Det är kul med svenska fotbollslandslaget igen

Chipssmulor på golvet, burkmajs kvar på bordet och tv diskmaskiner är inte nog för att få bort all disk. Jo vi hade en riktig fotbollskväll här igår. På menyn stod det kycklingwraps som Calle och Samuel Willkander hade tillagat medan Ante satt i telefon. Själv handlade jag in chips och dricka, dekorerade också med mina Sverigetröjor för att få lite extra patriotisk känsla.
Diego briljerade med sina kunskaper om varje spelare, Calle hade tidigare under dagen träffat de ungerska fansen vid slussen och själv var jag på helspänn innan matchen.
För en Öisare gläder man sej extra mycket att se Erik Hamrén och Marcus Allbäck leda laget. Både ansktena och det glada offensiva spelet påminner om Öis i slutet av 90 och början på 2000-talet när Öis var ett bra lag och slogs i toppen av allsvenskan. Erik Hamrén har vekligen fått svenska landslaget att spela kul fotboll igen. Efter drygt ett årtionde med visserligen väldigt imponerande resultat men ändå en ganska grå och tråkig fotboll präglad av ett kollektivtänkande där stjärnor som Zlatan blir låst i sin position och inte kommer till sin rätt. Igår såg Zlatan ut att ha sin roligaste kväll på länge. Han trivdes, han fullkomligt njöt av sin fria position och han visade en glädje som han sällan visat i ett svenskt landslag tidigare.
Jag ser fram emot fortsättning av EM-kvalet med Erik och Mackan vid rodret. Jag har stora förväntningar och jag vet att det blir festtillfällen varje gång landslaget spelar kvalmatcher. Jag ser fram emot Polen/Ukraina 2012 där jag tror att SVerige kan göra sin största turnering sedan 1994. Hamrén ge oss en sådan sommar igen!

Vi hörs!


Mirakler, nya jobb mm

I söndags hade vi som bekant Reinhard Bonnke på besök i SOS Church. Bonnke predikade som han brukade predika i Afrika och i slutet av mötet avlöste miraklerna varandra. Ryggar rätades ut och smärtor och krämpor gav vika för Jesu namn som är starkare än något annat.
På måndagen vaknade jag och säkert flera av mina vänner upp med ett starkt vilobehov. En intensiv helg kräver en ledig dag senare i veckan och det fick jag. Början på denna veckan har gått åt att söka nya jobb och jag tror Gud om ett välbetalt jobb med bra arbetstider och en hel del förmåner.
Jag har även hunnit med ett födelsedagskalas med en nyfunnen amerikanskt vän (Melanie), läst ut Johannes Amritzers nya bok "ett skådespel för världen" och lagat bilen på verkstan för nästa veckas besiktning.


Kom till CCC!!!

Vaknar upp och inser att det är idag han kommer. Min och Mission SOS största förebild på jorden idag. Reinhard Bonnke! Tidigare i veckan har vi värmt upp med en helt galen dansk Christian Hedegaard och hans arbete Evangelist som engagerar många i Danmark. Igår fick vi besök av en av Bonnkes närmaste medarbetare och hittills har många blivit frälsta. Vi har även haft lyckade outreachs och har intagit medborgarplatsen två kvällar i rad. Men nu flyttar vi alltså kyrkan till CCC Barnhusgatan 12-14. Själv ska jag vara både mötesvärd och jobba med uppföljningen och innan dess ska jag ut och leta upp lite afrikaner i tunnelbanan som ska tas med till CCC så att vår vän Reinhard kan känna sej som hemma.

SOS Church fyller 1 år idag men glöm inte bort Maja som också har födelsedag idag.

Vi hörs!

Jag ska bli Tumbabo

En del tror att det är svårt att få bostad i Stockholmsområdet. Att man för stå i kö och söka till höger och vänster. Att man får slå sej fram i en djungel av andrahandskontrakt och blocketannonser. Att man får lägga ner all sin lediga tid på att ständigt söka efter en lägenhet och bostadshus. Jag var också en av dom som trodde att det var så.
Men oj vad fel jag hade! För knappt två veckor sedan sa Anna-Karin till mej att vi snart kommer att ha två bra boende med nära avstånd till varandra. Jag svarade tvivelaktigt att det blir svårt men vi kan försöka. Jag försökte förklara att det är svårt med boende i Stockholm men vi ska lägga ner mycket tid och leta efter nåt bra. Men hon vägrade lyssna på mej. Hon hade ju bett till Gud.
Så i förra veckan såg vi en ljusning. En lägenhet i Tumba där flera av våra vänner redan bor skulle snart bli ledig. Hon hade så gott som paxat en lägenhet. Efter ett par dagar senare verkade det som att det fanns en lägenhet till i samma trappuppgång och självklart passade A-K då på att fråga hyresvärden om det inte fanns möjlighet för mej också. Igår var allt klappat och klart. Kontrakten är på väg med posten och vi har fått varsin etta i samma trappuppgång på samma våning. Vi har ca 3 meters gångväg till varandra och nästa vecka blir det flyttlass för A-K. Själv får jag vänta en månad innan jag byter ut luftmadrassen hos Evermins till en skön säng i Tumba. Visst är Gud god!
Vi Hörs!
/Filip

Reinhard Bonnke på väg

Se hit mina vänner! Den här veckan är det något väldigt stort på gång! SOS Church fyller ett år och till helgen kommer det att firas ordentligt. Du måste bara vara där! Man hör ofta när folk gör reklam för ett evenemang och de säger saker i stil med; Det här får du inte missa! eller; då ska du inte vara någon annastans! Men den här gången menar jag det verkligen. Missa inte den här helgen! Du kommer med 100% säkerhet att ångra dej om du inte kommer. På schemat finns nämligen talare som Christian Hedgaard, Sigfried Tomaszevski och på söndag ingen mindre än Reinhard Bonnke! Bonnke är idag världens största evangelist! Han samlar i särklass mest folk på sina möten och det kan vara skaror upp till miljoner. Ingen ber heller med så mycket folk till frälsning som Reinhard och hans team på deras festivaler. Det finns idag ingen evangelist, musiker eller underhållare alla kategorier som samlar mer folk än vad Reinhard och hans Christ for all nationsteam gör. Visst han är fortfarande en människa men en Gudsman och en evangelist som saknar motstycke i världen idag och han är väl värd att lyssna på. Reinhard har passerat 70-gränsen och detta kan mycket väl vara sista chansen att få höra honom live så håll till på CCC (City Conference Center) Barnhusgatan 12-14 på söndag kl 16:00.
Du kanske hade planerat något annat i helgen men skippa det då. Du kanske inte ens gillar Stockholm? Kom i alla fall! Jag lovar att du inte kommer att ångra dej. Jesus komer att göra stora under. Många kommer att ta emot honom som sin frälsare och massor med mirakler kommer att ske genom Guds kraft.
Ps På fredag och lördag håller vi till i SOS Church lokaler på Warfvinges väg 26 på Kungsholmen. Välkomna!


Tillbaka i löparspåren

Ni som har följt min blogg under en lång tid vet att jag löpte en hel del under min tid i Etiopien. I Sverige har det dock blivit mycket mindre av den varan. Men nu är det slut på det. Igår drog nämligen Christer Rödven som för tillfället sover några nätter hos oss upp mej på morgonen för att han ville ha en löparkompis. Just då hade jag ingen aning vad det innebar. Då jag har vilat ca 4 månader för att låta kroppen återhämta sej från småskador i knän och fötter hade jag självklart inte mycket kondition i kroppen. Stål-Christer övertygade mej att det inte alls var långt och att vi skulle hålla ett lågt tempo. Jag tänkte att jag ska börja lätt och springa 3-4 km för att sakta bygga upp min kondition. Men så blev inte fallet. Christer tog mej med på asfaltsvägar och stigar. Vidare mot skogsdungar och broar. Över till grannkommunen och längs en liten sjö. Det kändes som att jag aldrig skulle nå målet. Envis och målmedveten som jag är bestämde jag mej dock för att inte vika mej. Trots blodsmak i munnen och att något i halsen påminde mej att jag har en spyreflex kämpade jag på. Backe upp och backe ner. När vi till slut nådde Flottsbros badplats tog vi en paus då Christer fyllde på vätskebalansen med badvatten. Sen var det inte långt till bilen och dags för färd hemåt. Jag satte mej och körde hemåt medan Christer i sann norsk Björn Dählie-anda kutade runt ett varv till.
När jag kom hem gjorde jag genast en onkolal firfir (scrambled eggs) för att få den riktiga Etiopienkänslan. Äggröran var nämligen standardfrukost i Harar.

Vi hörs

Brännmaneter och en sjövan tjej

Efter en enormt regnig dag så kastade vi oss i lillbåten för att hinna ut på en holme under det lilla uppehållet. Det packades på rekordfart, en termos kaffe, två buller och badkläder. Sedan var det bara att stanna vid första bästa holme. Helt opartiskt måste jag säga att Anna-Karin är enorm på att både hoppa i och iland och dessutom hade hon lagt fast båten långt innan jag hann visa henne. En naturbegåvning med andra ord. Det blev ett iskallt dopp när vi hittade en lucka mellan brännmaneterna och sedan fick vi värma oss med kaffet.
Imorgon ser det ut att bli en Skagen över dagen tripp med Västfjord.
Vi hörs!


Bloggen back on track

Vad har egentligen hänt med bloggen? Är den nedlagd för gott eller? Nej då inte alls! Men det är helt sant att den har stått stilla en längre period. Brist på internet, en hel del arbete och en förändrad livssituation är några av förklaringarna. Men nu ska det bli ändring på det.
Befinner mej förtillfället hos föräldrarna på Fotö tillsammans med Anna-Karin för en veckas semester. Snart blir det återträff med alla syskonen även om lilla treåriga Melwin redan har anlänt. Just nu kopplar han av med lite Emil i Lönneberga medan det förbereds för fulla muggar i köket.
Igår testade vi på CLX43-an. Alltså min gamla båt som jag sålde till pappa innan jag åkte till Etiopien. En mycket välplanerad affär som innebär att jag faktiskt kan låna den när jag är hemma på sommaren. Det blev en liten tur runt Fotö med A-Ks pappa Åke och hennes syster Kerstin i en inte helt vindstilla västanvind som resulterade i att jag och Åke fick saltvatten på våra tjocka tröjor.

Till slut ett stort grattis till min och Anna-Karins kära vän Sanna Michelle Viamontes i Huddinge som fyller 22 idag. Vi saknar dej, bakgrundsmusiken och de givande diskussionerna. God bless you!

Inom en snar framtid kommer bloggen attt se annorlunda ut. Den kommer att få ett annat namn mm. Detta p g a att nuvarande namn och utseende för tillfället känns ganska inaktuellt och behöver förnyelse. Tack för att du fortfarande läser bloggen trots det bristfälliga uppdaterandet.

Vi hörs!

Tidig morgon

Har varit uppe tidigt idag och läst min bibel med den sedvanliga kaffekoppen i handen. Så skönt att få disciplin på de viktiga rutinerna. Slarvar jag med tiden med Gud på morgonen så blir det lätt att jag blir stressad hela dagen. Tar jag däremot tid med Gud det första jag gör så går allt så mycket lättare. Jag blir mer harmonisk och framför mej väntar en fantastisk dag.
Snart ska det flyttas och banankartongerna väntar på att fyllas. Bilarna väntar på att bli lastade, och ajaxflaskorna står redo att brukas till flyttstädningen.
Igår blev det afrikansk fest i huset intill när Ghana slog USA i förlängningen. Några få led med amerikanarna men majoriteten jublade och det spelades OH AFRICA från festivalen i Same, Tanzania. Fullt ös! Jag njöt!

Vi hörs!

Äntligen bloggas det igen!

Vad är det som händer? Eller rättare sagt inte händer. Varför bloggas det inte längre? Jo det finns flera anledningar. Jag befinner mej för tillfället i en flyttprocess till Stockholm och bor för tillfället inklämd bland chiquita och bajellas bananlådor där jag sover i gången på min luftmadrass. Jag har mina ägodelar nerpackade i väskor och påsar och packar bara upp sakerna när jag måste.
Imorgon ska det flyttas och jag får ett annat tillfälligt boende medans jag letar efter något mer permanent. Att ständigt leva på detta sätt kan vara aningen påfrestande men det har också sin tjusning. Att ha en fantastisk församling full av folk som alltid ställer upp innebär att man aldrig behöver vara hemlös. Att man i princip spärrar av gångarna med sin luftmadrass och sina väskor verkar inte spela någon roll. Calle och Evermins verkar bara vara glada över det extra sällskapet de fått.
Och så får jag ta och skriva det även här. Antagligen har du redan hört ryktet eller läst det på facebook. Jo det är sant. Jag har skaffat flickvän! Anna-Karin är en fantastisk tjej som älskar Jesus och är full av Den Helige Ande. Hon är en pionjärmissionär och hon har både gått bibelskola och varit i Etiopien långt innan mej.

Vi höres!

En vecka på västkusten

Är hemma hos föräldrarna på västkusten i veckan. Tar det ganska lugnt och gör bara det som måste göras. Det kan hända att detta blir min semester i år. På väg att flytta upp till Stockholm så blir det ändå några saker att tänka på. Men det blev ändå ett glatt break när familjen Wondayehu och Camilla hälsade på med sina två söner. Vi har varit i Etiopien tillsammans och numera bor de i Märsta. W och C är fantastiska människor och de tjänar Gud överallt där de går fram. Wondayehu har världens skönaste humor och Camilla är en oerhört starkt kämpande småbarnsmamma. Det var så kul att få ha dom här! Det var sån action när William 1 år sprang runt och öppnade alla luckor som fanns tillgängliga. Nu är det däremot knäpptyst i en folktom villa.
Ett stort grattis till min pappa som har födelsedag idag!
Vi hörs!

En lysande helg i SOS Church!

Har haft min första helg med SOS-Church och jag är överväldigad! I fredags röjdes det rejält i Jonatan Kvists grymt coola ungdomsarbete. Kyrkan hade i princip gjorts om till en dansklubb och så gott som alla röjde allt vad de kunde. Kvällen kryddades också av gänget från Tensta som vi hämtade upp med minibuss. Ett gäng härliga och aningen stökiga men vilsna ungdomar som vi så gärna vill slå upp våra dörrar för. Valter predikade kort och koncist och sex personer tog emot Jesus som sin frälsare.
På söndag var et dags för Valter att greppa micken igen. På självaste nationaldagen bar vår latino en dålig kopia av den svenska landslagströjan. Att komma till SOS Church var för mej helt enkelt att komma hem. Jag njuter av livet. Jag njuter av vännerna. Jag njuter av Gudsnärvaron. Jag trivs i Sverige helt enkelt. Vem hade trott det?
Strax väntar en comeback i det ädla yrket fiske. Ska snart åka bil till Gävle där den finska fiskebåten Karelia ligger och lossar. Perfekt att vara på ostkusten och slippa de långa resorna från västkusten.

Vi hörs!

En vecka i Stockholm

Har vistats i Stockholm i några dagar. Bor hos familjen Evermins och Calle Rönnklint bland bananlådor och flyttkartonger. Har vistats mitt ibland mina fantastiska SOS-syskon. Det har varit grillkvällar i Rålandshåvsparken och skolavslutningar. Mitt första intryck av SOS-Church på plats var fantastiskt. Jag kom sent till kyrkan p g a andra ärenden och när jag väl kom in profeterade Johannes Amritzer kraftfullt över eleverna i bibelskolan och ledarskolan. Dessa folk är framtidens andliga ledare och missionärer. Rektor Daniel Elvelyck höll ett gripande tal och inte ett öga var torrt.
Imorgon är det dags för Marathon. Tyvärr är jag skadad och kan inte ställa upp. Frågan är om någon av oss tre (Jag, Andreas Jenssen och Daniel Elvelyck kan ställa upp. Det ryktas om skavanker på flera håll. Hursomhelst blir det en stor folkfest imorgon och antagligen riktigt vackert väder också. Svenskt sommar är fantastisk när den är som bäst.
Vi hörs!

Möte i sion Fotö och en ny bil

Idag var jag uppe tidigt i sion. Jag var annonserad att predika och jag var väl förberedd. Trots detta handlade det mesta för att inte säga allt om Etiopien förutom de avslutande minuterna som handlade om förra veckans festival i Same, Tanzania. Trots det verkade det vara uppskattat och vi njöt av havsbandet även kända från tv och kanal 10 som ledde riktigt bra lovsång.
Efter den traditionella söndagssteken på mors dag som jag inte har ätit på ett år så blev det en stund framför blocket.se. Jag, pappa och svågern Fredrik begav oss senare till Härryda för att kolla in objektet i form av en liten volkswagen polo. Det slutade med att jag slog till eftersom den svarta damen "Min Ford Mondeo" har lite för många fel. Nu har jag en liten bil som är billig i drift och det gäller bara att undvika andra trafikanter då man riskerar att få whiplashskador vid krock med exempelvis en cykel.
Ps Hade tänkt att lägga upp bilden från annonsen men killen var snabb att ta bort den efter affären

Vi hörs!

En låååång resa!

I förgår befann jag mej i Moshi strax intill Mount Kilimanjaro. Afrikas högsta och mycket vackra berg med den vita snöiga toppen.
Kibotoppen av Kilimanjaro. 
Kilimanjaro

Igår hade jag en heldag i Addis Abeba som just upplevt ett regeringsval där Melles Senawi mycket väntat tog hem segern och får regera ytterligare fem år.
Centrala Addis Abeba
Centrala Addis Abeba

I morse blev det en kortvisit på Istanbuls flygplats där jag hann svepa en cappuccino på starbucks och sedan skynda mej till nästa flight mot Stockholm eftersom det första planet för tredje gången i rad var ca en timme försenat. Dock ska tilläggas att Turkish airlines har varit myckt bra och pålitliga när det gäller bagaget och samtidigt är det klart billigaste alternativet.

Haga Sofia i Istanbul

Flyget gick vidare till Arlanda och där stod välkomstkommitén i form av hela etiopienteamets mamma Marianne Drevon. Hon skulle egentligen bara ta hand om en väska som är för tung och därmed dyr att ta med på inrikesflyget men hon gav sej inte med mer än att hon fick bjuda mej på lunch. Det blev en helsvenk biff med lök medan jag fick förmånen att lära känna Marianne lite bättre.
Överst: Vy över Riddarholmen och Stockholms innerstad. Vänster: af Chapman och Skeppsbron. Höger: Globen. Nederst: Stockholms slott.
Diverse bilder från Stockholm

När det var dags för tredje flighten för dagen denna gång mot Göteborg och Landvetter var jag så trött att jag höll på att missa flyget. Jag hade placerat mej i helt fel ände av hallen och planet bordades utan att jag la märke till det. När jag sedan tittar på klockan och ser att det ska lyfta om tio minuter fruktar jag det värsta. Jag springer mot gaten och möts av skylten "STÄNGD". Ånej!!! Är jag sen? frågar jag. Är du Filip eller Tomas? frågar hon. Filip svarar jag medan jag drar mitt eurobonuskort. Puuuh! det var nära ögat. En timme senare återförenas jag med större delen av min familj. Bröderna saknas dock. Den ena fiskar och den andra spelar gitarr på kanal 10. Vilket gjorde att de missade den delikata smörgåstårtan
Lilla Bommen i Göteborg.
Lilla bommen i Göteborg

Gamla hamnen på Fotö

De senaste dagarna har jag bott, ätit och sovit på flygplatser och flygplan. Jag har ständigt varit på väg. Jag har sett flera filmer medan jag har blivit serverad mat i plast och samlat bonuspoäng. Jag har vistats på många olika flygplatser runtom i världen. Flygplatser är ett fenomen där du ofta ser hela världens befolkning på en och samma plats. Alla är de på väg någonstans. Mycket intressant för en missionär.
Ps Kenenissa Bekele, Etiopiens och världens bästa medel och långdistanslöpare var på Bole airport igår.
Vi hörs!

Uppdatering fran Same, Tanzania

Alskade vanner och blogglasare!
Bloggen har statt stilla ett tag och det beror inte alls pa att jag har slutat blogga eller har trottnat pa att skriva. Nej jag har namligen befunnit mej langt ifran tillgang till internet och cyberrymden och aven om det funnits viss tillgang sa har det varit valdigt fa minuter over att skriva nagot.
Just nu ar jag tillbaka i Addis Abeba och har vrakt i mej en fortrafflig frukost. Funderar tillbaka pa vad som hande i veckan som gick. Det finns massor med godbitar att beratta om vad som hande i Sameregionen sa det blir svart att fa med allt. Men har kommer nagra favoriter.
Outreachen i byn ett par timmar bort som jag har glomt namnet pa var en speciell upplevelse. Christer Rodven var saker pa att vi hade akt for langt och fick chaffouren att stanna. Val i byn ville alla ta emot Jesus och jag kan inte glomma muslimen som valkomnade oss jattemycket och dessutom fyllde igen vagen for oss sa att bilen kunde ta sej fram. Pa fralsningsinbjudan kom han genast fram och tog emot Jesus som sin fralsare.
En annan historia ar den forsta kvallen i befrielserummet dar de som manifesterar onda andar hamnar och hjalps till befrielse. Etiopienteamet som ar ganska vana vid sadant befann sej i taltet denna festivalen och forsta kvallen hjalptes ca 8 personer till befrielse och fralsning.
Eller for att inte tala om den sista festivalkvallen nar regnet oste ner men den hungriga skaran i Same vagrade ga hem utan langtade sa efter att bli andedopta att de trotsade vadrets makter.
Eller kvinnan pa lordagens festivalmote som foll ihop da det ocksa regnade. De lokala trodde att hon hade en ond ande men det visade sej att det var en vanlig graviditet. Jag fick leda henne till fralsning och undervisa henne om andedopet. Efter en lang stund kommer en frustrerad Ashagre och ropar pa mej att det ar bara jag kvar pa festivalplatsen. Resten hade akt hem for langesedan. Ha ha...!
Vilket team vi hade den har festivalen! Vilken bibelskola! Da menar jag bade den amerikanska och den svenska. Jag fick traffa sa mycket gamla och nya vanner fran hela varlden. Vilka Kenyaner som hjalpte oss att bara den har festivalen i bade lovsang och tolkning. Vilken positiv anda hela vagen trots att man var helt slut och inte hade nagra rena klader alls. Man stank i sin blaa teamTshirt men det spelade ingen roll. Det enda rena jag hade igar var kostymen sa jag liknade en businessman nar jag entrade Ethiopian airlines igar.
Nar jag anlande till Addis igar hade jag bara visum i Etiopien for 25 maj. Alltsa behovde jag en dag till vilket kan vara ganska dyrt. Jag fragade dem vid immigrationen om det var okej. Han fragade sin chef och sen sa han Chiggri Jellem (inga problem). Jag ar alltsa illegalt i Etiopien idag men mitt flyg till Sverige gar sent ikvall sa sag inget till nan. Tank om det varit sa enkelt pa svenska ambassaden. Da hade snart Ashagre och Mohammed halsat pa i SOS Church.

Vi hors!!!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0