Sverige, Etiopien och resten av världen

Har varit i Sverige i knappt en vecka nu och det är sanslöst hur fort man vänjer sej. Helt plötsligt är det som att man inte var i Addis Abeba förra veckan och åkte runt i risiga gamla Toyotabussar för att ta sej runt i staden. Helt plötsligt känns det som att man har varit i Sverige hela tiden. Kylan som vi lurades tro vara borta var självklart fortfarande närvarande även om det inte är 25 minusgrader.
SOS församlingen var dock saknad och det var ett mycket kärt återseende. Ett ännu kärare återseende var självklart Bashars återseende med sin familj som han inte sett på flera år. Vilket jubel! Vilken fest! Hela församlingen jublade tillsammans med honom och många hade svårt att hålla glädjetårarna tillbaka. WOW!

Vi hörs!