Sverige, Etiopien och resten av världen

När jag kom till Mission SOS hösten 2005 lärde jag mej att alltid vara relevant och folklig. Att finrummen är inget som är värt att söka och sträva efter utan att vara som vanligt folk utan att för den skull kompromissa såklart är det sätt vi borde leva på. Att använda svåra frikyrkotermer bland ickekristna är något som verkligen bör undvikas t ex.
För mej är varje musikstil okej om det görs med hjärtat och kan vinna någon även om jag själv kanske inte gillar musiken i sej. Jag älskar att vara bland folket och vill helst inte vara någon annanstans.
En förebild på detta området är vår pastor Mohammed.  I Etiopien är det mycket vanligt att pastorer alltid klär sej i kostym och håller till på det finare caféerna eller på sina kontor. Flera gånger i veckan påpekar folk, både kristna och ickekristna att han också borde anamma denna livstil då han inte längre är bajajförare (mopedtaxi) eller jobbar med att bygga vägar utan numera har blivit pastor.
Men det är helt enkelt inte Mohammeds grej.
Han säger att när jag klär mej på det viset blir det ju så svårt att prata med vanligt folk. Nej Mohammed klär sej istället i ett par slitna sandaler, ett par alldeles för stora jeans och ofta någon luftig, sportig T-shirt. Han kör runt i en väldigt gammal bil och en del folk i stan tror att han är taxichaufför istället för pastor. Han ber också med folk till frälsning lite nu och då. Han söker inte efter en titel utan vill bara tjäna Gud.
Jag önskar att ni alla skulle få träffa Mohammed.

Vi hörs!