Sverige, Etiopien och resten av världen

Ända sedan 2006 har gjort allt jag kunnat för att tränga in i den etiopiska själen. Jag har försökt anpassa mej så gott det går för att bli så lik etiopierna jag bara kan.
Jag har försökt att lära mej deras språk. Amharinja först och främst men även några fraser på några av de andra drygt 80 språken.
Jag har försökt att lära mej en del av deras spännande historia. Jag har lärt mej att hälsa som de gör. Jag äter deras mat. Jag har försökt lära mej vad artisterna heter i landet. Både kristna och profana. Jag har försökt lära mej deras sånger med blandad framgång. Jag har lärt mej några etiopiska talesätt. Jag har lärt mej vad de flesta byar heter i östra Etiopien.
Jag har studerat islam och försökt lära mej mer om den etiopisk ortodoxa tron.
Hela tiden försöker jag att se skillnad på alla de olika folkgrupper som finns i detta vackra land och vad som kännetecknar deras kultur.
Allt detta gör jag för att komma dem närmare. Jag vill vara nära folket så att jag kan berätta för dem om min frälsare.
Paulus skriver att för judarna är han jude och för grekerna är hen grek. Det är just detta jag hela tiden jobbar på.
Varje gång jag landar på Bole international Airprt i Addis Abeba lägger jag bort all min västerländska kultur och bakgrund och försöker bli så etipisk jag bara kan.
Jag är trots allt lika vit hur mycket jag än anstränger mej och får leva med man ropar "farenge" efter mej och att en och annan tiggare kommer fram och ber om en peng.
Jag njuter av att få vara mitt i Guds vilja. Jag trivs med att jag kan prata med vem som helst även om jag inte känner personen sedan tidigare. Jag käner mej nästan mer hemma i den etiopiska kulturen och sättet att leva än den svenska. Jag är så tacksam för de här åren jag haft i Etiopien och alla som har stöttat mej och teamet här.

Vi hörs!