Sverige, Etiopien och resten av världen

För er som har följt min blogg troget vet att jag ända sedan september har tränat flitigt och sprungit mer än jag nånsin gjort tidigare. Det har varit många tidiga morgnar både ensam och tillsammans med vännerna i teamet. Åtskilliga varv på den ojämna stadion har sprungits och spåren runt fotbollsplanen är jag själv orsak till. Jag var i en otrolig form och jag kände aldrig att jag blev trött när vi spelade basket eller fotboll. Men så hände det som inte fick hända. Mitt ena knä tål helt plötsligt inte att jag springer och nu är målet Stockholm Marathon i fara. Aj aj aj! Bara en månad kvar nu.

I två månader har jag inte kunnat träna ordentligt och då tappar man ju kondition väldigt snabbt. Nu ska det till nåt radikalt för att jag ska kunna göra ett par ordentliga genomkörare innan vi drar till Tanzania om knappt två veckor.

Just nu testar jag alla till buds stående medel för att en eventuell inflammation om det är det som är felet ska släppa sitt grepp. Har du några egna tips så skriv gärna ner dem.

Is på knät kan det va nåt? Alla salvor vi har på huset. Ibuprofen rekommenderade någon. Jag fann bara ibufen från Korea hos farmasisten. Kneesupport som Katrine hade med sej är ju inte dumt. Rehabträning med gummiband på morgonen gör nog susen.

Is på knät som stoppar all slags inflammation. Skönt att strömmen är tillbaka så att man kan göra is

Rehabträning varje morgon med gummibandets som så starkt rekommenderades av Johannes Amritzer

Ett par olika salvor jag har testat i mitt sökande efer en förbättring

Mrakelmedicinen från Asien som jag fann idag. Är detta räddningen?

Knästödet som alltid hjälper något

Tävlingströjan! Blir det av så kommer jag självklart representera Etiopien i Stockholm Marathon

Jaja lyckas jag ställa upp i Stockholm Marathon så lär det väl knappast bli någon häpnadsväckande bra tid den här gången.

Nu är det hög tid att mingla med bibelskoleeleverna som ska ät massor med injerra.

Vi hörs!