Skräckslagen!
Har du någon gång blivit riktigt skrämd? Jag menar riktigt riktigt skrämd. Tänk dej att du har gått upp så tidigt på morgonen att inte ens stålmaja med sin enorma vilja och målmedvetenhet har orkat stiga upp. Tänk dej att du joggar försiktigt genom ett kolsvart Harar med stadion som mål. Klockan är strax innan fem när du löper den knappa kilometern upp till stadion. Det enda som hörs är hundarna som ylar i den halvkyliga Hararnatten. Ett par hundar springer t o m fram till dej så du får avbryta löpningen för några sekunder och stirra dem i ögonen innan du kan fortsätta. Du fortsätter den slutliga backen innan du når stadion och är just framme när du hoppar till. Det ligger något stort och dött någon decimeter ifrån dej och du har inte hunnit se det förrän du är alldeles intill. Det är ingen katt, ingen hund. Nej det är betydligt större. Är det en ko? Nej ännu större. En död kamel ligger alldeles framför mina fötter. Min puls steg ordentligt. Där låg den. Den döda kamelen. Jag var oerhört nära att trampa på huvudet när jag fick syn på den. Jag gissar att Harars hyenor har haft en ordentlig festmåltid inatt. Inget var kvar på kroppen förutom benen, skelettet alltså och lite av innanmätet. Det blev en morgon som jag nog aldrig kommer att glömma.
En liten del av kamelliket
