gatuevangelisation och charader
Igår var det en dag av administrativt arbete. Tele och elräkningar skulle betalas och det görs genom att man går till deras kontor och betalar på plats. Det är kanske inte den mest inspirerande uppgiften men den är ändå nödvändig. Det är ju inte särskilt kul när telecom stänger av vår telefon och internet och massor av nödvändigt arbete blir omöjligt att genomföra. Men vadå tråkigt? Man är ju bland folket även där. Man är ju missionär medan man sitter i kön och väntar på att få betala sin räkning. Varför inte säga några ord om Jesus till någon. Varför inte utnyttja situationen? Folket går ju knappast därifrån förrän de också har fått betala så det är ju ett gyllene tillfälle.
När jag lämnade kontoret för elverket igår fick jag syn på en man jag kände igen. Istället för att bara säga hej och gå vidare så satte jag mej bredvid honom och pratade en stund. Hans namn är Getatchehu och han är en 50 år gammal snickare men har just nu inget jobb och sitter bara vid vägen och tigger. Jag känner igen honom sedan julfesten vi hade för Harars fattiga för några veckor sedan. Getatchehu talar bra engelska och även många etiopiska språk. Märkligt nog talar många av de utslagna i Etiopien bra engelska och har ofta likt Getatchehu varit ganska högt uppsatta eller haft en god position i samhället innan något hände.
Jag pratade en stund med Getatchehu och skämtade lite med honom. Jag njuter när hans annars så bittra och ledsna ansikte förvandlas och han börjar gapskratta. Jag berättar också att Jesus älskar honom och att han dog för honom. Jag tror att jag gjorde hans dag igår och jag ser fram emot att möta honom igen.
Annars innebär fredag kväll, teamkväll! En kväll då bara vi i teamet gör nåt tillsammans. Det kan innebära spel, film, grillning eller nåt annat kul. Igår blev det charader vilket var något helt nytt för etiopierna. Ni skulle ha sett när Ashagre skulle föreställa Babels torn, eller när Maja skulle föreställa en sten och Katish gissar på att det är Maria som håller om Jesus, eller när Mohammed skulle härma Eriks skratt. Själv är jag ganska glad att mina lagkompisar gissade på att det var Ashagre som gjorde magplask redan innan jag hann visa upp mina stuntkonster genom att hoppa från bänken och landa platt på magen.
Ashagre som Babels torn
