Sverige, Etiopien och resten av världen

Sitter just nu och vaktar vattnet som används till tvätt, dusch och matlagning. På de flesta ställen rinner det vatten från staten direkt in i en stor tank, dock inte i Harar. Trycket är alldeles för dåligt för att vattnet ska kunna rinna upp i en tank så det får ordnas på annat sätt. I röret där den dyrbara vätskan gör sin ankomst en gång i veckan har det kopplats på ett plaströr, plaströret stoppas sedan i en jerikan eller en dunk som vi säger på svenska. Det brukar stå rader med ca 10 gula dunkar när våra vakter jobbar med vattnet. Vattnet hälls sedan över från de gula dunkarna in i en blå silltunna. När tunnan sedan fylls förs sedan vattnet vidare via en pump och ännu en plastslang upp till en 2000 liters tank på taket efter att ha passerat ett  provisoriskt reningsfilter. Vattnet är nu klart för användning och det är bra självtryck i kranarna. Det ska tilläggas att vi har en reservtank på ca 10000 liter. Den har varit till stor nytta när det har varit dags för dop. Denna beskrivning av vattnet tillägnar jag särskilt Katrine Drevon som jag vet saknar pumpen, generatorn, verktygen i förrådet mm

Mitt emot mig på kontoret sitter just nu Maja och Kabod. Kabod är Henok och Tsehays 1 ½ åriga son. Trots sin ringa ålder har han redan hunnit att ha ihjäl en katt. Hans båda föräldrar går i bibelskolan och därför turas tjejerna om att passa Kabod. De gör ett fantastiskt jobb med lillkillen och man kan inte annat än att beundras. Kabod gillar coca-cola och Efraims låt telate (en etiopisk lovsång) som just nu går på repeat. Kabod smilar och klappar händerna till de glada tonerna.

Vi hörs