Sverige, Etiopien och resten av världen

Amharinjabokstäver! Uppkopplingen var för långsam igår så det var omöjligt att få upp denna bild till gårdagens inlägg

Alarmet från mobilen ringer och telefonen börjar vibrera ovanpå min strömbox. Jag vill kanske egentligen ligga kvar men plikten kallar och energi förlöses till att kasta av mig täcket och ta på mej den svenska landslagströjan och shortsen från Djibouti. Jag tar ett par klunkar vatten och snörar på mig mina nya skor från ”Harar city mall”.

Klockan är 5 på morgonen och det lyser i några av rummen. Man undrar vilka som ska med idag. Efter ett par minuter kommer en och en ut från sina rum. Idag blir det jag, Maja, Erik och även Ashagre som hänger med för att försvara Etiopiens färger. Det är dags för en löprunda.

Det är fortfarande kolsvart ute och Harar sover. Hyenerna och hundarna har slutat skälla för längesedan. Den bitande kylan får håret på armarna att stå. Jag får använda ficklampan på mobilen för att kunna se något uppför den oerhört branta och steniga backen upp mot chankor. Väl uppe får vi lite andningspaus eftersom Maja måste plugga in sin ipod och hitta fram till rätt låt. Vi fortsätter upp till stadion där vi ger järnet i fem varv för att sedan jogga i lugn takt tillbaka till huset medan vi njuter av soluppgången över w-berget. Nu börjar Harar att vakna upp.

Löparrundan följs sedan upp med en banan, en svinkall dusch och en varm kopp kaffe tillsammans med några kapitel i bibeln. Jag är sedan pigg och fräsch och redo för en ny dag.

Idén med att springa på morgonen kommer från vår glada skåning Maja Larsson och jag ville inte vara sen att hänga på. Sen dess har även Katish, Erik och Ashagre anslutit sej och börjat löpa ett antal kilometer på morgnarna.

Vi springer ungefär fyra gånger i veckan, lägg där till att vi spelar fotboll två gånger i veckan och du har ett team med en oslagbar fysik.

Undra vad jag kan få för tid på Göteborgsvarvet nästa år? Chrulle och Pontus får se upp:)

Lite svettiga kläder från morgonens löparrunda