Sverige, Etiopien och resten av världen

På måndagar vilar vi alltid från allt vårt arbete i Harar. Måndagen kommer alltid lika lägligt. Efter att ha jobbat för fullt med husförsamlingar, bibelskola, tagit hand om lärjungar och till slut haft ett fullspäckad Church of Joy möte på söndagen är det otroligt skönt att bara släppa allt och tänka på annat en dag. Jag tror att Gud tar hand om vår församling när vi vilar.

Idag har det blivit en lunch med en kille från Kalifornien, lite playstation med Samuel Strandberg och Erik Fjelland Moi (ja han är från Norge), en stund i solen med en fanta i handen och till slut en halvdålig film tillsammans med några av mina bästa vänner.

Nu börjar det bli kväll och jag börjar bli rastlös. Längtar till tisdag morgon och bönen runt frukostbordet, bibelskolegänget som kommer på kvällen och alla etiopiska vänner. Ska bli spännande att se vad Gud vill göra denna veckan.

Söndag förmiddag betyder fest i Church of Joy. Och vilken fest det blev idag! Dans, vild etiopisk lovsång en fantastisk visionspredikan av Samuel Strandberg och slutligen ett ganska brutalt drama där jag själv spelade djävul. Mötet följdes sedan upp med dop av två killar hemma på vårt compound. Vår dopgrav består av fyra bänkar, två presseningar och en massa gula dunkar. Vilken glädje det är när någon bestämmer sej för att begrava sitt gamla liv och följa Jesus.

dop tidigare i år

Det har varit en tung dag för göteborgsfotbollen. IFK missade guldet men framför allt åkte Öis ur allsvenskan. Mitt röda och blåa hjärta sörjer givetvis men förhoppningsvis blir det bara en säsong mot storheter som Falkenberg, Syrianska och Ängelholm innan sällskapet återigen spelar i högsta serien.

Manchester City-Örgryte på påskbergsvallen i Varberg

Oj redan tre kommentarer innan jag har skrivit mitt första inlägg. Jag är ganska nöjd med den starten faktiskt.
Idag är det lördag och det innebär att vi spelar fotboll på morgonen. Idag mötte vi ett gäng etiopier som spelade den mest offensiva fotboll jag har sett. Sju anfallare som väntar på att deras enda back ska slå långbollar på dem. Trots att vi ställde upp utan Samuel och att vi hade en halvskadad Katish som trots sin skada briljerade i vårt mål så vann vi med förkrossande 15-6.
Direkt efter fotbollen bar det av till kyrkan där det målades och fixades för fullt. Vi ser med förväntan fram emot morgondagen då det blir något av en nyinvigning av vår kyrklokal "Church of Joy". Med nymålade väggar, en världskarta och visionen som background känns vår kyrklokal riktigt fräsch.
Och så till dagens kanske roligaste händelse. Jag och Samuel står och diskuterar kommande utgifter när vi hör ett panikskrik från vår toalett. FIIIIIIIIILIIIIIIIIIP!!!!!!!!!! Det är vår målvakt för dagen som har stängt dörren lite för hårt. Man ska inte stänga afrikanska dörrar för hårt för då går dom ju inte att öppna igen. Detta har blivit något av en lördagstradition för Katish. Hon brukar få tillbringa 5-10 extra inne på toa medan vi slår, sparkar och kroppstacklar dörren för att den ska öppna sej. Idag krävdes det tre killar och en hammare för att återigen bringa ut Katish i friheten.