Sverige, Etiopien och resten av världen

Har varit uppe tidigt idag och läst min bibel med den sedvanliga kaffekoppen i handen. Så skönt att få disciplin på de viktiga rutinerna. Slarvar jag med tiden med Gud på morgonen så blir det lätt att jag blir stressad hela dagen. Tar jag däremot tid med Gud det första jag gör så går allt så mycket lättare. Jag blir mer harmonisk och framför mej väntar en fantastisk dag.
Snart ska det flyttas och banankartongerna väntar på att fyllas. Bilarna väntar på att bli lastade, och ajaxflaskorna står redo att brukas till flyttstädningen.
Igår blev det afrikansk fest i huset intill när Ghana slog USA i förlängningen. Några få led med amerikanarna men majoriteten jublade och det spelades OH AFRICA från festivalen i Same, Tanzania. Fullt ös! Jag njöt!

Vi hörs!

Vad är det som händer? Eller rättare sagt inte händer. Varför bloggas det inte längre? Jo det finns flera anledningar. Jag befinner mej för tillfället i en flyttprocess till Stockholm och bor för tillfället inklämd bland chiquita och bajellas bananlådor där jag sover i gången på min luftmadrass. Jag har mina ägodelar nerpackade i väskor och påsar och packar bara upp sakerna när jag måste.
Imorgon ska det flyttas och jag får ett annat tillfälligt boende medans jag letar efter något mer permanent. Att ständigt leva på detta sätt kan vara aningen påfrestande men det har också sin tjusning. Att ha en fantastisk församling full av folk som alltid ställer upp innebär att man aldrig behöver vara hemlös. Att man i princip spärrar av gångarna med sin luftmadrass och sina väskor verkar inte spela någon roll. Calle och Evermins verkar bara vara glada över det extra sällskapet de fått.
Och så får jag ta och skriva det även här. Antagligen har du redan hört ryktet eller läst det på facebook. Jo det är sant. Jag har skaffat flickvän! Anna-Karin är en fantastisk tjej som älskar Jesus och är full av Den Helige Ande. Hon är en pionjärmissionär och hon har både gått bibelskola och varit i Etiopien långt innan mej.

Vi höres!

Är hemma hos föräldrarna på västkusten i veckan. Tar det ganska lugnt och gör bara det som måste göras. Det kan hända att detta blir min semester i år. På väg att flytta upp till Stockholm så blir det ändå några saker att tänka på. Men det blev ändå ett glatt break när familjen Wondayehu och Camilla hälsade på med sina två söner. Vi har varit i Etiopien tillsammans och numera bor de i Märsta. W och C är fantastiska människor och de tjänar Gud överallt där de går fram. Wondayehu har världens skönaste humor och Camilla är en oerhört starkt kämpande småbarnsmamma. Det var så kul att få ha dom här! Det var sån action när William 1 år sprang runt och öppnade alla luckor som fanns tillgängliga. Nu är det däremot knäpptyst i en folktom villa.
Ett stort grattis till min pappa som har födelsedag idag!
Vi hörs!

Har haft min första helg med SOS-Church och jag är överväldigad! I fredags röjdes det rejält i Jonatan Kvists grymt coola ungdomsarbete. Kyrkan hade i princip gjorts om till en dansklubb och så gott som alla röjde allt vad de kunde. Kvällen kryddades också av gänget från Tensta som vi hämtade upp med minibuss. Ett gäng härliga och aningen stökiga men vilsna ungdomar som vi så gärna vill slå upp våra dörrar för. Valter predikade kort och koncist och sex personer tog emot Jesus som sin frälsare.
På söndag var et dags för Valter att greppa micken igen. På självaste nationaldagen bar vår latino en dålig kopia av den svenska landslagströjan. Att komma till SOS Church var för mej helt enkelt att komma hem. Jag njuter av livet. Jag njuter av vännerna. Jag njuter av Gudsnärvaron. Jag trivs i Sverige helt enkelt. Vem hade trott det?
Strax väntar en comeback i det ädla yrket fiske. Ska snart åka bil till Gävle där den finska fiskebåten Karelia ligger och lossar. Perfekt att vara på ostkusten och slippa de långa resorna från västkusten.

Vi hörs!

Har vistats i Stockholm i några dagar. Bor hos familjen Evermins och Calle Rönnklint bland bananlådor och flyttkartonger. Har vistats mitt ibland mina fantastiska SOS-syskon. Det har varit grillkvällar i Rålandshåvsparken och skolavslutningar. Mitt första intryck av SOS-Church på plats var fantastiskt. Jag kom sent till kyrkan p g a andra ärenden och när jag väl kom in profeterade Johannes Amritzer kraftfullt över eleverna i bibelskolan och ledarskolan. Dessa folk är framtidens andliga ledare och missionärer. Rektor Daniel Elvelyck höll ett gripande tal och inte ett öga var torrt.
Imorgon är det dags för Marathon. Tyvärr är jag skadad och kan inte ställa upp. Frågan är om någon av oss tre (Jag, Andreas Jenssen och Daniel Elvelyck kan ställa upp. Det ryktas om skavanker på flera håll. Hursomhelst blir det en stor folkfest imorgon och antagligen riktigt vackert väder också. Svenskt sommar är fantastisk när den är som bäst.
Vi hörs!